egyptisk religion under faraonisk tid präglades helt av landets miljö. Sol och måne, lejon och falkar var naturföreteelser som tillerkändes gudomlig karaktär. Gudar kunde uppenbara sig i många skepnader; solen kunde vara falk eller människa med falkhuvud krönt av en solskiva; månen kunde vara babian men även ibisfågel. Var gud för sig sågs ofta som den ende, unike skaparen, men de flesta gudar kom att ingå i teologiska system som delvis var världsförklarande. Dessa kunde vara knutna till vissa platser: Heliopolis (On) med Re, solguden; Memfis med Ptah, som skapade med sitt gudomliga ord; Hermopolis med Amun och hans krets ... (100 av 728 ord)







