eskatologi´ (av grek. e´schatos 'sist', 'ytterst' och -logi´a '-lära', '-vetenskap', av lo´gos 'ord'), läran om de yttersta tingen. Ordet bildades 1804 av Karl Gottlieb Bretschneider (1776–1848) för att beteckna den kristna läran om världens undergång, Jesu återkomst, den allmänna uppståndelsen, den yttersta domen (tidigare behandlad under den latinska rubriken de novissimis). Begreppet eskatologi kom att tillämpas även på icke-kristna religioners föreställningar om de yttersta tiderna och kom att omfatta inte enbart världens undergång och förnyelse (allmän eskatologi) utan också det som händer den enskilda människan efter döden (individuell eskatologi). I nutida kristen teologi betecknar ordet framför allt dels vad ... (100 av 1052 ord)







