föredragsbeteckning, språkligt tillägg till en notbild med anvisningar om hur ett stycke musik skall utföras med avseende på karaktär, uttryck, affekt etc. Tidiga exempel är piano och forte som finns i italiensk musik omkring år 1600. Barockens affektlära och wienklassicismens uttryck (särskilt hos Beethoven) innebar nya behov av föredragsbeteckningar. Termerna, oftast på italienska, fick då en mera övergripande status och placerades i början av kompositionerna. Under tysk och fransk romantik utvecklades föredragsbeteckningarna mot mera fria, ofta "poetiska", språkliga utsagor, vilket även ledde ... (82 av 553 ord)







