fenomenologi´ (av fenomen och den grek. efterleden -logi´ a '-lära', '-vetenskap', av lo´ gos 'ord'), läran om det som visar sig för medvetandet. I äldre tider användes ordet som benämning på en filosofisk deldisciplin som studerade det skenbara i motsättning till det sanna och verkliga. Två viktiga företrädare för denna användning av "fenomenologi" är Johann Heinrich Lambert ("Über die Methode, die Metaphysik, Theologie und Moral richtiger zu beweisen", 1762) och Hegel ("Phänomenologie des Geistes", 1807). Lambert förstod dock fenomenologin statiskt, som ett kartläggande av det skenbara en gång för alla, medan Hegel förde in en historisk dimension och ansåg ... (100 av 761 ord)







