fu´ga (italienska), strängt uppbyggd, polyfon musikform som bygger på samtliga stämmors likaberättigande. I den inledande expositionen introduceras temat i en stämma, dux, och upptas sedan av nästa, comes, som ligger kvinten över eller kvarten under etc., medan första stämman spinner vidare på temat. Fria avsnitt mellan presentationerna av temat kallas mellanspel. Ibland introduceras senare i fugan ett eller flera nya teman med en egen presentation. Man får då en dubbelfuga, trippelfuga etc. Om fortspinningen får en klart utformad motivisk prägel kallas den kontrasubjekt. Fugaformen nådde sin högsta utveckling under barocken med Bach.
2010-09-06 Nationalencyklopedin • Kort
http://www.ne.se/fuga Kopiera källangivelse
