glas, ett amorft (icke-kristallint) material, vanligtvis genomsynligt, som framställs genom att sand och alkalier (soda, pottaska) smälts tillsammans med t.ex. kalk och blyoxid. Glas är plastiskt i smält tillstånd, mjukt, smidigt och formbart i varmt tillstånd men sprött när det är kallt. Vid rumstemperatur kan glas betraktas som en vätska med mycket hög viskositet.
Glasbildarna är själva grundstommen som utgörs av kiseldioxid i form av sand eller mald kvarts. Flussmedlens uppgift är att sänka glasets viskositet och att öka smältbarheten. Som flussmedel fungerar soda eller pottaska. Stabilisatorerna påverkar glasets resistens och dess viskositet under bearbetningen samt egenskaper som tyngd, lyster, glans och brytningsindex. Råvarorna är fältspat, kalksten, dolomit, bariumkarbonat, zinkoxid och blyoxid. Förutom genom blåsning och pressning kan glaset formas genom centrifugering; tekniken används för tillverkning av skålar samt tyngre styckegods som sedan ska slipas.
2010-07-30 Nationalencyklopedin • Kort
http://www.ne.se/glas/1072118 Kopiera källangivelse
