harmoni´k, benämning på musikens vertikala kvaliteter (ackord, treklanger), till skillnad från de horisontala (melodilinjer, kontrapunkt). Först med dur och moll-tonalitetens genombrott gavs harmoniken en självständig uttrycksmöjlighet, varvid samklangerna bands samman i bestämda funktioner (t.ex. tonika, dominant, subdominant) som ordnades i ett efter hand rikt sammansatt system. Särskilt under romantiken blev den tonartsbundna harmonikens medel alltmer mångskiftande, för att till sist öppna sig mot andra samklangseffekter, såsom i Arnold Schönbergs "tolvtonsmusik". Den traditionella harmoniken dominerar dock alltjämt i jazz, populärmusik etc.
2010-07-30 Nationalencyklopedin • Kort
http://www.ne.se/harmonik Kopiera källangivelse
