NE:s uppslagsverk och övriga kunskapstjänster står på vetenskaplig grund. En del i det vetenskapliga angreppssättet är att noga redovisa hur och varför man valt att skriva på ett visst sätt. Uppgifter som förekommer i de redaktionella upplysningarna är bland annat hur translittereringen är gjord och vilka förkortningar som används. Ambitionen är att göra texten i uppslagsverket så tydlig som möjligt.

1. Translitterering

Språk som använder andra alfabet än det latinska har translittererats. Det främmande språkets bokstäver har ersatts med latinska motsvarigheter.

Att det inte finns någon internationell överenskommen translitterering är beklagligt, men naturligt, eftersom olika språk ju också uttalar de latinska bokstäverna olika. Det faktum att många främmande alfabet, till exempel det ryska, har fler tecken än det latinska leder till ytterligare problem för all translitterering.

Huvudprincipen för uppslagsverket är att använda den translitterering som nuförtiden är vanligast i svenska tidningar och svenska böcker. Emellertid är det svenska bruket ofta vacklande och inkonsekvent, medan uppslagsverket syftar till en konsekvent translitterering. Dock kan övriga brukliga stavningar av namn tas med som uppslagsord, i så fall med hänvisning till huvudalternativet, under vilket artikeln själv står. Vilka translittereringar som används för varje enskilt språk framgår i stort av artiklarna om vart och ett av dessa språk. Där återfinns i regel en tabell över språkets alfabet, i vilken Nationalencyklopedins translitterering av bokstavstecknen också anges.

Allmänt gäller följande:

  • för kinesiska används pinyin
  • för ryska används Språkrådets rekommendationer, med de senare modifikationer som innebär att kh bytts ut mot ch, och att z och zj används för tonande s och sj
  • för övriga språk används samma translitterering som den i Encyclopaedia Britannica (15:e upplagan), med smärre avvikelser som framgår av de alfabetstabeller som finns till vissa språkartiklar.

Diakritiska tecken har i görligaste mån undvikits i translittereringen. De används dock i två fall, nämligen 1) i specialartiklar om språket i fråga, och 2) i början av en artikel där en strikt translitterering av uppslagsordets stavning görs. I den löpande artikeltexten försvinner däremot de diakritiska tecknen. Den alfabetiska teckenföljden förändras dock inte härigenom.

I fråga om grekiska namn ges en sådan strikt translitterering dels därför att den vedertagna svenska stavningen av namnet ofta är en annan, dels därför att den ofta avvikande grekiska betoningen därigenom kan anges.

2. Uttal

Syftet med uttalsangivelserna är att för varje uppslagsord som kan tänkas bereda en svenskspråkig användare av uppslagsverket svårigheter tillhandahålla i första hand en uttalsvariant. Denna har valts så att den ur svenskt perspektiv ska vara så gångbar som möjligt med hänsyn till den geografiska, sociala och åldersmässiga uttalsvariation som förekommer.

De ord – även lånord och ord på engelska – vilkas uttal förutsätts bekanta förses inte med uttalsangivelse; detsamma gäller sådana utländska ord som följer svenska uttalsregler.

Om enbart betoningen antas kunna innebära problem ges betoningsmarkering (se nedan) i själva uppslagsordet; om uttalet även i övrigt kan förmodas vara problematiskt ges fonetisk transkription (se nedan) inom hakparentes. Allt efter behov transkriberas hela uppslagsordet eller del därav. Där så är aktuellt ges betoningsmarkering i den fonetiska transkriptionen. När hela uppslagsordet transkriberas anges betoningen endast i hakparentesen. I de fall där tydligheten kräver att det språkliga ursprunget hos ett visst uttal anges görs detta omedelbart före den fonetiska transkriptionen, alltså inom hakparentesen.

Den använda transkriptionen är en så kallad grov fonetisk transkription, där en mångfald språks uttal återges med hjälp av en relativt begränsad teckenuppsättning. Ett och samma tecken kan följaktligen representera något olika uttal i olika språk. Teckenförklaringens exempelord belyser spännvidden hos respektive tecken.

De fonetiska tecknen är hämtade ur det internationella fonetiska alfabetet, The International Phonetic Alphabet (IPA). Systemet för angivande av betoning, såväl inom hakparenteserna som i uppslagsorden, ansluter sig emellertid till äldre svensk tradition och innebär att betoning markeras med tecknet ´ omedelbart efter vokalen i den stavelse som uppbär huvudtrycket, oavsett längden hos denna vokal. I vissa sammansättningar anges även så kallat starkt bitryck. Markeringen är densamma som för huvudtryck.

3. Teckenförklaring

´ anger betoning, se ovan. Exempel: Hanebe´rg, gravidite´tstoxiko´s, Paris [franskt uttal pari´], Zürich [tsy:´riç], Schneider [ʃnai´dɐ].

Vissa språk, till exempel japanska, saknar betoning i svensk mening. Uppslagsord som tillhör sådana språk transkriberas fonetiskt i sin helhet utan att betoning anges, såvida inte ett vedertaget försvenskat uttal existerar.

: efter tecken anger att ljudet i fråga är långt. Exempel: Wien [vi:n], Molière [mɔljɛ:´r], Kokkola [kɔ´k:ɔla].

I exemplen nedan tas inte hänsyn till ljudens längd utan enbart till deras kvalitet.

Vokaler

[a] svenska katt, franska quatre, tyska Vater, finska Lahti
[ɑ] svenska mat, norska mann, engelska father
[ɐ] engelska but, tyska Mutter, ryska Onega
[æ] svenska herre, engelska cat
[e] svenska lek, engelska bed, franska aimé
[ɛ] svenska nät, lätt, franska père
[ə] svenska pojke, engelska London, girl
[i] svenska tid, sill, engelska tea, bit, franska dire
[ɨ] ryska Rybinsk, polska Ryszard, kinesiska Sichuan
[o] svenska båt, franska eau
[ɔ] svenska åtta, engelska all, pot, franska port
[ɵ] svenska hund
[ø] svenska öga, franska peu, tyska schön
[œ] svenska öra, höst, franska peur
[u] svenska ko, ost, engelska roof, book
[ʉ] svenska hus, norska hund
[y] svenska kyla, hylla, franska pur, tyska fünf

Diftonger transkriberas med tecknet för det minst framträdande elementet upphöjt och med mindre grad. Exempel: engelska five pounds [faiv paundz].

~ över tecken för vokal anger att denna uttalas nasalt. Exempel: franska un bon vin blanc [œ̃bõ´vɛ̃blɑ̃].

Konsonanter

[b] svenska bo
[β] spanska saber, portugisiska Lisboa
[ç] svenska kär, danska sjæl, tyska ich
[d] svenska då, engelska day
[ð] engelska there, spanska nada, portugisiska fado, danska gade
[f] svenska få, nederländska van
[g] svenska gå
[ɣ] spanska pagar, portugisiska Lagos
[h] svenska ha, engelska have, tyska haben
[j] svenska ja, engelska yes
[k] svenska ko, sko, franska coup
[l] svenska le, engelska lie
[m] svenska må
[n] svenska nå, engelska now
[ŋ] svenska ung
[p] svenska på, spå, franska peau
[q] arabiska Qatar
[r] svenska rå, engelska red, franska rue, tyska rot
[s] svenska så, engelska see, franska si, spanska sí
[ʃ] svenska sju, engelska she, franska cher
[t] svenska tå, stå, engelska tea, franska tout
[θ] engelska think, spanska hacer
[ɥ] franska lui
[v] svenska vi
[w] engelska we, franska oui
[x] tyska Bach, spanska jabón
[z] engelska rose, franska rose
[ʒ] engelska pleasure, franska jouer
[ʔ] så kallad stämbandsklusil eller hård vokalansats: det konsonantiska ljud som föregår vokalen i tyska Arm.

h efter tecken för konsonant anger att denna är starkt aspirerad, det vill säga avslutas med ett [h]-liknande utblåsningsljud, som t i svenska tall, fastän kraftigare.

j efter tecken för konsonant anger att denna är palataliserad, det vill säga uttalas med tungryggen i [j]-läge. Exempel: franska ligne [linj], spanska señor [senjɔ´r], paella [paɛ´lja], portugisiska vinho [vi´nju], velho [vɐ´lju], italienska Bologna [bolo´nj:a], figlio [fi´lj:o].

Latin och klassisk grekiska. I regel ges endast betoningsmarkering. Detta görs även i alternativformer, alternativnamn och ursprungsord i etymologisk parentes. I vetenskapliga benämningar uttalas enligt svensk praxis ph som [f], ch i regel som [k], ae och oe i regel som [e] samt ändelsen -aceae som [ɑ:sə].

Engelska. För uppslagsord som direkt hänför sig till USA och Canada återges det uttal som är förhärskande i dessa länder, för engelska uppslagsord i övrigt brittiskt uttal.

Spanska och portugisiska. På motsvarande sätt som för engelska tillämpas principen att för uppslagsord med anknytning till Latinamerika återges det lokala uttalet; i övriga fall tillämpas europeisk (kastiljansk) spanska respektive europeisk portugisiska.

4. Etymologier

Inom den etymologiska parentesen lämnas uppgifter om ordets språkliga ursprung. De angivna ursprungsorden kursiveras, medan betydelseuppgifter om dem placeras inom enkla anföringstecken. Har ursprungsordet samma betydelse som uppslagsordet, men en avvikande form, anges som regel endast formen. Det omvända sker när formen är densamma men betydelsen olika. I regel hänvisas till gängse uppslagsformer i respektive långivande språk. Sålunda återges grekiska och latinska verb i formen första person singularis presens indikativ. De översätts dock med svensk infinitivform.

* före ett språkligt uttryck anger att det är konstruerat, inte belagt.

5. Förkortningar

I den tryckta versionen av uppslagsverket användes ett antal allmänspråkliga förkortningar. I vissa äldre artiklar på NE.se kan dessa förkortningar fortfarande påträffas och listas därför nedan. Gängse förkortningar för akademiska titlar används.

Ett uppslagsord som är ett namn förkortades tidigare och ersattes av första bokstaven. Även denna typ av förkortning kan fortfarande förekomma i vissa artiklar.

bl.a. bland annat, bland andra
ca cirka
d. död (i personartikelsingresser)
dvs. det vill säga
d.y. den yngre (i personnamn)
d.ä. den äldre (i personnamn)
e.d. eller dylikt
eg. egentligen (framför alternativnamn o.d.)
e.Kr. efter Kristus
e.o. extraordinarie
etc. etcetera
ev. eventuellt
ex. exemplar (i upplageuppgifter)
exkl. exklusive
f. född (i personartikelsingresser)
f.d. före detta
f.Kr. före Kristus
f.n. för närvarande
fr.h. från höger (i bildtexter)
fr.o.m. från och med
fr.v. från vänster (i bildtexter)
f.ö. för övrigt
inkl. inklusive
inv. invånare (i folkmängdsuppgifter i artiklarom orter, områden etc.)
i st.f. i stället för
jfr jämför (i hänvisningar)
jr junior (i personnamn)
kap. kapitel
kl. klockan
kr. krona, kronor
Kr.f. Kristi födelse (som tidsangivelse; jfr e.Kr. och f.Kr.)
Kungl. Kunglig, Kungligt, Kungliga
Kungl. Maj:t Kunglig Majestät
Litt. Litteratur (ingående rubrik i litteraturanvisning)
max. maximum
m.fl. med flera
milj. miljon(er)
min. minimum
m.m. med mera
N.N. nomen nescio (namnet okänt)
nuv. nuvarande
o.d. och dylikt
orig. originaltitel
osv. och så vidare
p.g.a. på grund av
plur. pluralis (i artikelingresser)
resp. respektive
sing. singularis (i artikelingresser)
s.k. så kallad, så kallat, så kallade
SOU Statens offentliga utredningar
sr senior (i personnamn)
st. stycken
Sv.Ps. Svenska Psalmboken (vid angivande av psalmer)
t.ex. till exempel
tf. tillförordnad
t.h. till höger (i bildtexter)
t.o.m. till och med
t.v. till vänster (i bildtexter)
u.h. under havsytans nivå (i höjduppgifter)
uppl. upplaga (i litteraturanvisningar)
utg. utgiven; utgivare (i litteraturanvisningar)
utst.kat. utställningskatalog (i litteraturanvisningar)
VD verkställande direktör
vol. volym(er) (i litteraturanvisningar ochandra bibliografiska uppgifter)
ö.h. över havsytans nivå (i höjduppgifter)
övers. översättning (i litteraturanvisningar och andra bibliografiska uppgifter)

Förkortningar i företagsnamn

Svenska former

AB Aktiebolag
Co. Kompani
Ek.för. Ekonomisk förening
HB Handelsbolag
KB Kommanditbolag
u.p.a. utan personligt ansvar

Utländska former

Ab finlandssvenska
AG tyska
A/S danska, norska
B.V. nederländska
Co. amerikansk engelska, engelska
Corp. amerikansk engelska, engelska
G.m.b.H. tyska (även G.m.b.H. & Co.)
Inc. amerikansk engelska, engelska
Ltd. amerikansk engelska, engelska
N.V. nederländska
Oy finska
PLC (även plc, p.l.c.) engelska
S.A. franska, spanska, portugisiska, italienska
S.A.R.L. franska
S.p.A. italienska
VEB tyska

(Vissa av ovanstående förkortningar i företagsnamn kan också skrivas utan punkt.)

Förkortningar och tecken i biologiska artiklar

f. forma, dvs. form
sp. species, dvs. art
ssp. subspecies, dvs. underart
syn. synonym, binamn
var. varietas, dvs. varietet
× (art)hybrid
+ (art)chimär

Vetenskapliga släktnamn förkortas med versal och punkt om de upprepas i en text.

Förkortningar för språktillhörighet

am.engelska amerikansk engelska
arab. arabiska
bulg. bulgariska
da. danska
dial. dialekt(al)
egypt. egyptiska
eng. engelska
estn. estniska
fi. finska
fr. franska
germ. germanska
got. gotiska
grek. (forn)grekiska
hebr. hebreiska
högty. högtyska
isl. isländska
ital. italienska
jap. japanska
kelt. keltiska
kin. kinesiska
lat. latin
lett. lettiska
lågty. lågtyska
ned. nederländska
no. norska
nord. nordiska
nysv. nysvenska
pers. persiska
po. polska
por. portugisiska
rum. rumänska
ry. ryska
slav. slaviska
sp. spanska
sv. svenska
tjeck. tjeckiska
turk. turkiska
ty. tyska

I förekommande fall kan förkortningar föregås av element som forn- (till exempel fornisländska), medel- (medelhögtyska), medeltids- (medeltidslatin), ny- (nysvenska), sen- (senlatin), ur- (urnordiska).

Förkortningar för väderstreck och geografiska koordinater

n. norr(a)
n.v. nordväst(ra)
n.ö. nordöst(ra)
s. söder, södra
s.v. sydväst(ra)
s.ö. sydöst(ra)
v. väster, västra
ö. öster, östra

Vid angivande av geografiska koordinater används följande förkortningar:

n.br. nordlig bredd
v.l. västlig längd
s.br. sydlig bredd
ö.l. östlig längd

Förkortningar av mått- och viktenheter

De flesta måttenheter som används i uppslagsverket kan kortare anges med en beteckning, till exempel m för meter, dl för deciliter och kWh för kilowattimme.

Följande beteckningar för måttenheter och deras prefix kan förekomma i uppslagsverket utan särskild förklaring.

Enheter

A ampere
a ar = 100 m2
B bel
Bq becquerel
C coulomb
°C grad(er) Celsius
cd candela
d dygn
Da dalton
eV elektronvolt
F farad
g gram
h timme
H henry
Hz hertz
J joule
K kelvin
lm lumen
lx lux
m meter
m2 kvadratmeter
m3 kubikmeter
min minut (för tid)
N newton
Pa pascal
r varv
rad radian
s sekund (för tid)
sr steradian
t ton
T tesla
V volt
W watt
Å ångström
Ω ohm
° grad (för vinkel)
' minut (för vinkel)
" sekund (för vinkel)
% procent (0,01)
promille (0,001)

Enhetsprefix

Y yotta (1024)
Z zetta (1021)
E exa (1018)
P peta (1015)
T tera (1012)
G giga (109)
M mega (106)
k kilo (103 = 1 000)
h hekto (102 = 100)
d deci (10-1 = 0,1)
c centi (10-2= 0,01)
m milli (10-3 = 0,001)
µ mikro (10-6)
n nano (10-9)
p piko (10-12)
f femto (10-15)
a atto (10-18)
z zepto (10-21)
y yokto (10-24)

6. Signaturer

Samtliga artiklar med 1 500 tecken eller mer är signerade. P.g.a. speciellt artikelinnehåll är i undantagsfall kortare artiklar signerade. I längre artiklar som är uppdelade i flera kortare avsnitt och där någon författare skrivit sammanlagt minst 1 500 tecken har samtliga avsnitt oavsett längd signerats. I de fall avsnitt i sådana artiklar ej har signatur betyder det att nästkommande signatur även gäller detta avsnitt.

Osignerade artiklar med 1 500 tecken eller mer består av kortare avsnitt av flera författare.

7. Boktitlar

Då ett litterärt verk nämns i artikeln om dess författare anges alltid originalets titel och utgivningsår. Titeln skrivs normalt med kursiv stil. För utländska verk i svensk översättning ges dessutom den svenska översättningstiteln omgiven av vanliga anföringstecken (") och med rak stil. Om verket inte översatts till svenska ges en ordagrann översättning av titeln omgiven av enkla anföringstecken ('). För utländska verk vilkas originaltitlar är uppenbara (till exempel lättolkad danska eller norska) eller identiskt lika med svensk översättningstitel ges ingen svensk titel.

För verk på språk med ickelatinskt alfabet ges endast svensk översättningstitel (kursiv och utan några anföringstecken) och originalets utgivningsår. Om verket ej översatts anges detta; titeln återges då i ordagrann översättning.

8. Personuppgifter

Personer som omnämns i en artikel anges på olika sätt beroende på om personen har egen artikel i uppslagsverket eller inte. En person med egen artikel anges normalt enbart med namnet; hänvisningsmarkering tillämpas inte. För personer som inte har egen artikel anges i möjligaste mån nationalitet, yrke och levnadsår.

I biografiska artiklar anges den biograferades nära släktskap med andra personer, dock endast sådana som själva har artikel i uppslagsverket. En person kan sålunda ha varit gift fler gånger än vad som framgår av artikeln.