Indien

Indien, stat i södra Asien; medlem i Samväldet. Indien har tre topografiska huvudregioner. Längst i norr höjer sig Himalayas höga bergmassiv, och längst i söder bildar den indiska platån den triangelformade halvö som är så dominerande i den allmänna bilden av Indien. Den tredje regionen är det nordindiska slättlandet, en vattenrik och bördig del, även om den också rymmer områden med öken- och stäppkaraktär. Större delen av landet har tropiskt klimat med utpräglad regntid och torrtid. Det kallas också monsunklimat, eftersom det är sommar- respektive vintermonsunen som dominerar.

Ungefär hälften av marken är ouppodlad. I Västbengalen och Assam samt längs Malabarkusten, där nederbörden är rikligast, finns tropiska regnskogar. Viktigare från ekonomisk synpunkt är dock de lövfällande monsunskogarna, som utbreder sig söder om Himalaya och vid Västra Ghats. Tempererade skogar med sommargröna lövträd förekommer enbart inom de högre belägna delarna av Himalaya. I resten av landet utbreder sig savanner, torrskogar, buskstäpper och ökenområden.

Indien

Befolkning

Indien är världens näst folkrikaste land. Genom historien har vågor av invandrande folk bosatt sig på den indiska subkontinenten och givit upphov till den väldiga etniska smältdegel som landet utgör. Den viktigaste språkgränsen går mellan de indoariska språken, som dominerar i norr, och de dravidiska språken i söder. Språkfrågan utgör ofta en källa till konflikter och politiska motsättningar, men religionen intar dock en viktigare och mer övergripande ställning. Ca 80 % av Indiens befolkning räknas som hinduer, och den största minoriteten är muslimerna med drygt 13 %. Därutöver finns kristna, sikher, buddhister, jainister, parser och en mångfald sekter och s.k. stamreligioner. Trots att kastsystemet efter hand fått minskad betydelse, speciellt i städerna, så är en persons kasttillhörighet fortfarande av stor social vikt.

Indien

Näringsliv

Utmärkande för näringslivet är dess dubbelhet. Samtidigt som det råder stor fattigdom har landets industri gjort stora framsteg. Traditionellt har ekonomin varit mycket statsstyrd. Under 1990-talet genomgick ekonomin en omfattande avreglering och liberalisering, vilket bl.a. medförde en produktivitetsökning och att de utländska investeringarna ökade. Ett av de största hoten mot en fortsatt tillväxt är enorma brister i infrastrukturen.

Mer än hälften av den yrkesverksamma befolkningen återfinns inom jordbruket, som fortfarande till stor del bedrivs i form av självhushållning. Den största delen av jorden ägs av småbönder. Vete och ris är de viktigaste spannmålen. Indien är världens största producent av socker (mest för inhemskt bruk) och te samt av jute. Industrins betydelse för ekonomin ökar ständigt, och förutom basindustri har landet även utvecklat egen kärnkrafts-, vapen- och rymdindustri. Inom IT-branschen har landet utvecklats till en av de stora producenterna av mjukvara.

Indien

Historia

Närvaron av hominider sträcker sig ca 700 000–230 000 år bakåt i tiden. Omkring 10 000–8000 f.Kr. utvecklades en herde- och jordbrukskultur. Den första kända högkulturen, induskulturen, blomstrade ca 2500–1700 f.Kr. vid Indus i nuvarande Pakistan. Dess folk byggde städer, som Harappa och Mohenjo-Daro, och hade ett ännu odechiffrerat skriftsystem.

Under perioden 1500–1000 f.Kr. invandrade indoariska folk, vilket senare blev föremål för mytbildning i de vediska skrifterna. Järnhanteringen bredde ut sig från ca 1000 f.Kr. Grunderna lades nu till det religiösa system som skulle utvecklas till hinduism, och större riken framträdde på 500- och 400-talen f.Kr., bl.a. det nordindiska Magadha. Alexander den stores armé nådde 326 f.Kr. till Indusdalen, varefter Baktrien och Punjab blev mötesplatser för grekisk och indisk kultur inom ramen för indogrekiska riken.

Ca 320 f.Kr. tog mauryadynastin makten över Magadha. Mauryaexpansionen kulminerade under Ashoka (död 231 f.Kr.), som härskade över största delen av Indien och utnyttjade buddhismen som sammanhållande kraft. Efter hans död försvagades väldet, och imperiet splittrades efter 187 f.Kr. Oro i Centralasien ledde till att nya folk sökte sig till Indien. De iranska shakas besegrade indogrekerna och härskade under sista århundradet f.Kr. över ett stort rike i nordvästra Indien. Detta fick i sin tur ge plats för kushanas, ett centralasiatiskt folk som skapade ett vidsträckt rike i norra Indien och Centralasien. Samtidigt växte tamilriken fram i Sydindien.

Mellan 320 och 540 e.Kr. dominerades Nordindien av det hinduiska Guptariket, en period som i indisk historieskrivning har framställts som en fredlig guldålder med blomstrande sanskritlitteratur. Hinduismen, som nu konkurrerade ut buddhismen, utvecklades under påföljande sekel till en rik tempelreligion. Indisk kultur spreds till stora delar av Sydöstasien. Samtidigt genomgick Indien en successiv decentralisering: ämbetsmännen strävade efter att göra sina provinser ärftliga och bli självständiga. Detta, i kombination med anfall från det centralasiatiska hunafolket, gjorde att Guptariket kollapsade på 500-talet.

Upp

Efter 500-talet präglades Indiens politiska historia av rivaliserande dynastiers uppgång och fall. Dynastierna kämpade om bördiga jordbruksområden, främst längs östkusten och på Gangesslätten. Decentraliseringen ledde till att statliga åtaganden alltmer gled över till stormän och byråd. Guvernörer antog ofta titlar som raja (kung) och maharadja (storkonung). Bönderna förtrycktes inom ramen för kastväsendet. Trots splittringen blomstrade näringslivet. Hantverket stod på en hög nivå (bomullstyger, mattor, keramik, glas m.m.) liksom de exportinriktade jordbruksnäringarna (indigo, kryddor m.m.), vilket lockade till sig köpmän från Främre Orienten och Östasien.

I början av 700-talet erövrade muslimerna nuvarande södra Pakistan, och i slutet av 1100-talet lade de under sig en stor del av Nordindien. Sultanatet Delhi utropades 1206. Därefter etablerade sig muslimska härskarskikt i största delen av norra och mellersta Indien, men huvuddelen av befolkningen förblev hinduer. Endast i Indusdalen och östra Bengalen övergick så småningom folkflertalet till islam. Konflikterna mellan religionerna resulterade på 1900-talet i splittringen av Indien i tre stater (Indien, Pakistan och Bangladesh).

Sultanatet Delhi lade på 1330-talet även under sig det mesta av Deccan och Sydindien. Den decentraliserade riksstrukturen och de väldiga avstånden gjorde emellertid imperiet svårt att kontrollera, och under 1300-talets andra hälft splittrades riket. På Deccan fortlevde ett muslimskt välde på 1400-talet (Bahmanisultanatet), medan Sydindien dominerades av den hinduiska stormakten Vijayanagar. År 1526 erövrades det som åsterstod av Delhisultanatet av den centralasiatiska krigaren Babur, vars sonson Akbar (1556–1605) skapade en muslimsk stormakt som på 1600-talet dominerade Indien. Detta imperium, mogulriket (eller Stormoguls rike), vilade på erövringar, religiös toleranspolitik och en centraliserad administration. Kulturen var persiskinfluerad. Många av Indiens monumentala byggnadsverk, som Taj Mahal i Agra, stammar från mogultiden.

Efter mogulrikets sönderfall i början av 1700-talet behärskade Marathfurstar mellersta Indien, men splittringen medförde att britter och fransmän via sina handelsstationer kunde utöva stort inflytande. Genom att ingripa i indiska krig och besegra fransmännen byggde brittiska EIC (East India Company) upp ett allt starkare välde. Från 1840-talet var hela Indien i praktiken en brittisk koloni. Efter sepoyupproret 1857–58 lades Indien direkt under brittiska kronan, från 1876 i egenskap av kejsardöme.

Det brittiska Indien var delat i brittiska områden och indiska vasallstater. Britterna tog initiativ till modernisering, bl.a. järnvägar, universitet och reglering av äganderätten till jord. Odling av exportgrödor som jute och bomull uppmuntrades. Motståndet mot främlingsväldet växte dock under decennierna kring sekelskiftet. Både hinduiska och muslimska nationaliströrelser såg dagens ljus. På 1920- och 30-talen växte motståndet under ledare som Mohandas Gandhi ("Mahatma Gandhi"), som förespråkade icke-våld, och Jawaharlal Nehru.

Upp

När Indien blev självständigt 1947 var motsättningarna mellan hinduer och muslimer så stora att landet delades i det hinduiska Indien och det muslimska Pakistan. Följden blev att 12–14 miljoner människor flydde, hinduer från Pakistan och muslimer från Indien. Fiendskapen mot Pakistan har utgjort en röd tråd i Indiens utrikespolitik, och de båda länderna har vid flera tillfällen legat i krig. Situationen i Kashmir präglas fortfarande av väpnad konflikt mellan hinduiska och muslimska grupper.

Åren 1947–64 styrdes Indien av Nehru och dennes Kongressparti, som eftersträvade planekonomi och stark centralmakt. Även efter 1964 har Kongresspartiet haft stort inflytande, bl.a. under Nehrus dotter Indira Gandhi (mördad 1984), men rivaliserande partier – som alltmer har stött sig på hindunationalism – har haft betydande framgångar. Från 1980-talet har Indien haft en växlingsrik inrikespolitik, samtidigt som religiösa konflikter och våldsbrott har ökat i omfattning. Från mitten av 1990-talet har koalitionsregeringar varit vanliga. Övergången till marknadsekonomi i slutet av 1980-talet ledde till ekonomisk tillväxt och till en växande medelklass, men landsbygdens befolkning lever ännu i stor fattigdom.

Utrikespolitiskt är Indien en stormakt. Kärnvapenprovsprängningar ägde rum 1998. Från att ha präglats av motsättningar har relationerna med både USA och Kina förbättrats.

Regeringschefer


Premiärministrar
1947–64	Jawaharlal Nehru
1964–66	Lal Bahadur Shastri
1966–77	Indira Gandhi
1977–79	Morarji Desai
1979–80	Charan Singh
1980–84	Indira Gandhi
1984–89	Rajiv Gandhi
1989–90	Vishwanath Pratap Singh
1990–91	Chandra Shekhar
1991–96	Pamulaparti Venkata Narasimha Rao
1996	Atal Behari Vajpayee
1996–97	H.D. Deve Gowda
1997–98	Inder Kumar Gujral
1998–2004	Atal Behari Vajpayee
2004–	Manmohan Singh