Bergman, Ingmar, född 14 juli 1918, död 30 juli 2007, film-

(11 av 54 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Filmkarriären

Sin filmbana inledde Bergman genom att skriva synopsis till ”Hets” (1944), som regisserades av Alf Sjöberg (med Bergman som regiassistent). Filmen, som erhöll Grand Prix i Cannes 1946, utgick från Bergmans egna upplevelser under skoltiden och skapade en hetsig skoldebatt på hemmafronten. Denna films framgång gav Bergman chansen att själv få regissera. De fem första filmerna – Kris, Det regnar på vår kärlek (båda 1946), Skepp till Indialand (1947), Musik i mörker, Hamnstad (båda 1948) – kan sägas ha utgjort

(80 av 1283 ord)

Teaterkarriären

Även om Bergmans rykte främst vilar på hans insats inom filmen var det inom teatern som hans karriär började. Redan under högskoletiden var han verksam som regissör vid bl.a. Studentteatern i Stockholm, där han också 1942 debuterade som dramatiker med pjäsen ”Kaspers död”. Sin professionella teaterkarriär inledde han 1944 vid Helsingborgs stadsteater som landets genom tiderna yngste teaterchef och som förste regissör vid Göteborgs stadsteater 1946–49. Här uppmärksammades främst hans explosiva uppsättning av Camus ”Caligula”.

image/jpeg

Ingmar Bergman i regitagen

(80 av 610 ord)

Senare år: det självbiografiska verket

Efter att ha lämnat det praktiska filmarbetet sammanfattade Bergman sina åsikter om och minnen av detsamma i två memoarvolymer, Laterna Magica (1987) och Bilder (1990). Det är i mycket ett försök till revidering av filmhistorien som han här presenterade. Samma ambition finns rörande stumfilmsepoken i Bergmans intresse för den tidigare negligerade Georg af Klercker, om vilken han skrev teaterstycket ”Sista skriket. En lätt tintad moralitet”, som publicerades i samlingsvolymen Femte akten (1994). I samma volym finns ytterligare ett drama med

(80 av 563 ord)

Medverkande

  • Maaret Koskinen

Litteraturanvisning

D. Aquilon, Magisk cirkel (2005);
P. Duncan & B. Wanselius (utgivare), Regi Bergman (2008);
M. Koskinen, Ingmar Bergman: ”Allting föreställer, ingenting är” (2001);
M. Koskinen, I begynnelsen var ordet: Ingmar Bergman och hans tidiga författarskap (2002);
H. Sjögren, Lek och raseri: Ingmar Bergmans teater 1938–2002 (2002);
B. Steene, Ingmar Bergman: A Reference Guide (2005);
M. Timm, Lusten och dämonerna: Boken om Bergman (2008);
E. Törnqvist, Bergman’s Muses (2003);
L. Zern, Se Bergman (1993).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Ingmar Bergman. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ingmar-bergman