Japan

Japan, stat i östra Asien. Japan består av bergiga öar; endast ca 20 % av landytan är lågland. Över Hokkaido sträcker sig Kitami- och Hidakabergen som en fortsättning av den bergiga ryska halvön Sachalin. På ön Kyushu samt på Ryukyuöarna i sydväst finns aktiva vulkaner. Landet har ett tempererat monsunklimat. Under sensommaren och hösten drabbas södra Japan ibland av tropiska cykloner. Kontrasterna mellan norr och söder är stora. Hokkaido och norra Honshu har i låglandet lövfällande skog av bl.a. björk, bok och ek. Södra Honshu, Shikoku och Kyushu, särskilt kusttrakterna, hör till den varmtempererade regionen, och den naturliga vegetationen är en skog av huvudsakligen städsegröna lövträd. På Ryukyuöarna är den tropiska floran mer framträdande.

Japan

Befolkning

Drygt 3/4 av invånarna bor i orter med mer än 5 000 invånare, och i de tre största stadsregionerna, Tokyo, Osaka och Nagoya, finns 43 % av landets hela befolkning. Japan har tolv städer med mer än 1 miljon invånare. Denna befolkningskoncentration har medfört allvarliga problem i storstäderna. Japansk religion karakteriseras av sin mångfald, men de två ledande religionerna är shintoism och buddhism, och de flesta japaner utövar dem båda trots deras olikheter.

Japan

Näringsliv

Ett välutvecklat samarbete mellan staten och näringslivet, en stark arbetsetik, medvetenhet om och kontroll över högteknologins möjligheter har hjälpt Japan att snabbt bli en av världens största ekonomier. Landet har ont om naturresurser och är starkt beroende av import av råvaror och bränslen. Ekonomin är därför baserad på förädling av importerade råvaror och export av avancerade industrivaror. Japan är en av världens ledande stålproducenter och världsledande inom tillverkning av bl.a. fordon, elapparater och hemelektronik. Från 1950-talet och fram till en bit in på 1990-talet utvecklades den japanska ekonomin snabbt, men därefter drabbades industrin av vikande avsättning både internationellt och nationellt och därtill av den s.k. Asienkrisen 1997 med efterföljande finanskris. Även om ekonomin har återhämtat sig dras landet fortfarande med både ett stort budgetunderskott och en jättelik statsskuld.

Japan

Historia

Vid slutet av den senaste istiden var Japan förbundet med fastlandet. Japan har varit permanent befolkat i minst 12 500 år, men invandring har skett även i tidigare faser. Jomonperioden (ca 10 500–ca 400 f.Kr.) kännetecknades av stenålderskultur och en keramik med rep- och snördekor. Under Yayoiperioden (ca 400 f.Kr till ca 250 e.Kr.) skedde en ny invandring från fastlandet, vilket förändrade samhället i grunden. Risodlingen bredde ut sig. Jomonkulturen trängdes norrut till Hokkaido, där den fortlevde till 700-talet e.Kr.

Under kofunperioden (ca 250–552) anlades gigantiska gravhögar efter hövdingar, vilket vittnar om framväxten av organiserade samhällen. Det viktigaste riket var Yamato, på det slättområde där Osaka, Nara och Kyoto ligger i dag. I mitten av 500-talet förenade Yamato stora delar av Japan. Under Shotoku Taishi ("prins Shotoku", 572–622) reformerades landet under intryck av Kina. Buddhism, administration, skriftspråk, kejsardöme m.m. infördes på 600-talet efter kinesiskt mönster, men den inhemska shintoreligionen, i vilken kejsaren fungerade som en länk till gudarna, bibehölls. Det japanska kejsardömet blomstrade på 700-talet med Nara som huvudstad. År 794 flyttades huvudstaden till Heian (Kyoto). Efter att kontakterna med Kina brutits utvecklades ett eget japanskt skriftsystem på 900-talet.

På 800-talet miste kejsaren mycket av sin makt till en regent (kampaku) av familjen Fujiwara. Centralmakten försvagades även av att skattebefriade gods konsoliderades på 900- och 1000-talen. Samtidigt började ämbetsmän och storgodsägare rekrytera soldater, samurajer, i försvarssyfte. På 1100-talet utnyttjade ledande familjer sina samurajstyrkor till att dominera hela regioner och ta över kejsardömets administration. Efter att ha besegrat Tairafamiljen i sjöslaget vid Dannoura 1185 framstod Minamotofamiljen som segrare i kampen.

Minamoto Yoritomo lät 1192 utropa sig till shogun (överbefälhavare) med säte i Kamakura. Japan blev en militärdiktatur (Kamakurashogunatet, 1192–1333), från 1203 regerad av Hojofamiljen, vars ledare styrde landet i egenskap av shogunens regent. De militära befattningshavarna samarbetade dock med det kejserliga hovets civila ämbetsmän. Samtidigt utvecklades handel, penningekonomi och zenbuddhism till följd av kontakterna med Kina. Shogunatets största triumfer var segrarna över mongolinvasioner 1274 och 1281, vilket möjliggjordes sedan tyfoner (kamikaze, 'gudarnas vindar') förstört mongolflottorna. Striderna undergrävde dock shogunatets ekonomi, samtidigt som stormännen, daimyo, stärkte banden till sina egna krigare och ifrågasatte Hojofamiljens maktmonopol.

Upp

I ett försök att återta makten besegrade kejsarens trupper Hojofamiljen 1333, men en kort tid senare upprättades ett nytt shogunat, Ashikagashogunatet (1338–1573), med säte i Muromachi, en stadsdel i Kyoto. Det civila samhället underordnades nu helt det militära. Daimyo, samurajer och deras krigarideal kom på 1400- och 1500-talen att prägla hela Japan. Under andra hälften av 1400-talet sönderslets Japan av fejder mellan daimyofamiljerna och sönderföll i ca 200 småriken. Samtidigt blomstrade emellertid kulturen vid daimyoborgarna, med urbanisering, trädgårdskonst, no-dramatik och teceremonier. Portugiserna anlände 1543, varefter Japan även påverkades av europeisk kultur, bl.a. vapenteknologi. En stor andel av befolkningen i södra Japan kristnades i slutet av 1500-talet.

Japan återförenades av tre krigsherrar. Oda Nobunaga (död 1582) avskaffade formellt Ashikagashogunatet 1573. Toyotomi Hideyoshi (död 1598) fullbordade eningsverket och genomförde en misslyckad invasion av Korea. Tokugawa Ieyasu (död 1616) nedkämpade sina maktrivaler och utropade 1603 Tokugawashogunatet (1603–1868), även kallat Edoperioden efter shogunens huvudstad Edo (nuvarande Tokyo). Under denna tid präglades Japan av inre fred och stabilitet till priset av militärdiktatur och isolering från omvärlden. De enda européer som tilläts komma till Japan var de nederländska köpmännen i Nagasaki. Kristendomen i Japan utplånades på 1600-talet.

Isoleringen upphörde efter det att amerikanska krigsfartyg under Matthew Perry anlänt 1853 med krav att Japan skulle öppnas för handel. Detta blev början på en hastig samhällsomvandling under ledning av kejsar Mutsuhito (död 1912, postumt kallad Meiji), som 1868 störtade shogunatet och gjorde Tokyo till huvudstad. "Meijirestaurationen" resulterade i att Japan på några decennier industrialiserades och moderniserades efter västerländskt mönster. Ett parlament började fungera 1890.

Det nya Japan var expansionistiskt. I ett krig med Kina 1894–95 erövrades Taiwan, Ryssland besegrades 1904–05 (se rysk-japanska kriget) och Korea annekterades 1910. Efter att ha deltagit på ententens sida i första världskriget erhöll Japan åtskilliga ögrupper i Stilla havet. Militärens allt starkare ställning undergrävde den parlamentariska demokratin. På 1930-talet tog militären i praktiken makten över Japan, även om en civil regering formellt satt kvar. Från 1931 inleddes en aggressiv politik i Kina, vilken 1937 övergick i fullskaligt krig. Stora delar av Kina ockuperades.

Den 7 december 1941 inträdde Japan i andra världskriget på axelmakternas sida genom ett plötsligt flygangrepp på den amerikanska militärbasen Pearl Harbor på Hawaii. Under påföljande halvår erövrades hela Sydöstasien och underkastades en brutal japansk ockupation. Från mitten av 1942 genomförde emellertid USA motattacker, vilka långsamt tvingade japanerna till reträtt. Efter atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945 kapitulerade Japan. Öarna ockuperades av amerikanska styrkor och leddes 1945–52 av ett militärkommando under general Douglas MacArthur.

Upp

År 1947 fick Japan en ny demokratisk konstitution. Kejsaren behöll endast symboliska maktfunktioner. Under kalla kriget utvecklades Japan till en pålitlig allierad till USA, samtidigt som landet återuppbyggdes och på kort tid blev en ekonomisk supermakt med hög levnadsstandard. Perioden 1955–93 styrdes Japan av Liberaldemokratiska partiet, en koalition av flera fraktioner. Ekonomiska motgångar har därefter gjort den japanska väljarkåren mer rörlig.

Japan är en viktig medlem av FN och en av världens största biståndsgivare. Genom sin centrala position i bl.a. Internationella valutafonden och Världsbanken har Japan fått allt större inflytande i världspolitiken.

Landsfakta