Juhana Heikki Erkko skrev först dikter om naturen och hembygden; ett tiotal av dem är tonsatta. Påverkad av 1880-talets radikala idéer debatterade han senare sociala problem, bland annat i en serie dramer med utgångspunkt i Kalevala, och behandlade kvinnosaken, arbetarfrågan och nationell sammanhållning under förryskningshotet.