Afrika, jordens näst största världsdel; 30 miljoner km2, 1 453 miljoner invånare

(12 av 66 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Natur

(1 av 1 ord)

Landformer

Merparten av Afrika består av vidsträckta flacka platåer (ofta med isolerade berg) och bäcken, skilda åt av högre områden som bildats av höjda delar av prekambrisk berggrund eller genom vulkanism. Afrika kan med en linje från Etiopien till Angolas nordgräns delas i Låglandsafrika i norr och Höglandsafrika i söder.

Låglandsafrika ligger i allmänhet lägre än 600 m ö.h. Undantag utgör bland annat Ahaggarmassivet, som når 2 918 m ö.h., Tibesti (3 415 m ö.h.) och Jabal Marra (3 088 m ö.h.) samt Adamawahöglandet och den aktiva vulkanen

(87 av 644 ord)

Berggrund och jordarter

Praktiskt taget hela kontinenten byggs upp av urberg, som endast delvis täcks av yngre sedimentära bergarter. Liksom i andra världsdelar består urberget av graniter, gnejser, grönstenar och sediment, de senare ofta förskiffrade och metamorfa. De äldsta spåren av liv, i form av prokaryoter, finns i det 3,2 miljarder år gamla Fig Tree-systemet i Sydafrika.

Urberget började bildas i fem gamla kontinentkärnor (kratoner): västafrikanska, arabo-nubiska (senare förstörd), kongolesiska, östafrikanska och kalahariska kratonen. Troligen genom plattektoniska rörelser bildades deformationszoner (mobile belts) mellan

(80 av 599 ord)

Jordmåner

Ett mycket stort område med ökenjordmåner utbreder sig i norra Afrika. Ett annat område

(14 av 96 ord)

Klimat

Afrika är den enda av kontinenterna som når lika långt norr om ekvatorn som söder om (37° nordlig bredd respektive 35° sydlig bredd), och det är detta läge som ger huvuddragen i den klimatiska uppbyggnaden. De aktuella klimattyperna uppvisar sålunda en nästan symmetrisk fördelning i nord–syd, och dessutom får praktiskt taget hela kontinenten tropiskt klimat. Men eftersom Afrika norr om ekvatorn har en mycket större utsträckning

(66 av 471 ord)

Växtliv

Afrikas vegetation kan indelas i åtta områden: medelhavsområdet, det nordafrikanska ökenområdet, regnskogsområdet kring ekvatorn, stäpp-, savann- och torrskogsområdet, kapfloraområdet, bergen i Öst- och Nordöstafrika, det makaronesiska området samt Madagaskar.

Kusttrakterna i norr tillhör botaniskt medelhavsområdet, med undantag för Egypten och delar av Libyen, där öknen når fram till havet. Vegetationen (macchia och garrigue) domineras av vintergröna buskar och har många lökväxter och ettåriga växter. Ursprungligen var området till stor del täckt av vintergröna skogar med bland annat hårdbladsekarna stenek och

(80 av 735 ord)

Djurliv

Nordafrika, inklusive Atlasbergen, norra Sahara och Kanarieöarna, tillhör den palearktiska faunaregionen, medan tropiska Afrika, tillsammans med sydligaste Arabiska halvön, utgör den etiopiska faunaregionen. Jämför djurgeografi.

Afrika, inklusive Madagaskar och övriga kringliggande öar, hyser cirka 1 640 arter däggdjur, fördelade på 75 familjer, varav 17 är endemiska. Till de senare hör jordsvin, giraffer (giraff och okapi), flodhästar, galagoer, tanrekar, guldmullvadar och taggsvansekorrar. Kontinentens mest typiska och ofta dominerande däggdjur utgörs av hovdjur (88 arter, bland annat antiloper, gaseller, noshörningar, sebror och svin

(81 av 828 ord)

Naturresurser

Brytvärda fyndigheter för utvinning av metaller förekommer på många håll i den berggrund som hör till den afrikanska urbergsskölden. Viktigast är den mineralrika zonen från Shabaprovinsen i Kongo (Kinshasa) via Zambia och Zimbabwe till Sydafrika. Kopparmalmer, tillsammans med kobolt, dominerar i den norra delen, krom, mangan, guld och platina i den södra. Andra tillgångar är järnmalm (Liberia, Mauretanien, Algeriet, Egypten och Sydafrika), tenn (Nigeria, Kongo (Kinshasa), Namibia och Sydafrika), mangan (Gabon), volfram–bly–zink (Namibia), uran (Kongo (Kinshasa) och Namibia) och bauxit

(80 av 623 ord)

Befolkning och etnografi

Omkring 18 procent av jordens befolkning bor i Afrika, fördelat på något mer än 20 procent av jordens landareal. Till invånarantalet är Afrika den näst största världsdelen, efter Asien. Den uppvisar många för världens utvecklingsregioner karakteristiska drag. Höga födelsetal i kombination med sjunkande dödstal har lett till snabb befolkningsökning, och medelåldern är låg (41 procent av Afrikas invånare är under 15 år). Den naturliga befolkningstillväxten 2023 uppgick till 2,4 procent, vilket är den högsta för någon världsdel. Variationerna i födelse-

(80 av 755 ord)

Språk

I Afrika talas uppskattningsvis 2 000 olika språk, av vilka flertalet saknar skriftspråk och används av mindre än 10 000 personer. Som

(22 av 141 ord)

Religion

De ojämförligt viktigaste religionerna i Afrika är kristendom, islam och inhemska

(11 av 58 ord)

Kristendom

Kristendomen fördes till Afrika senast i början av 100-talet, först till Egypten (Alexandria), sedan till provinserna Africa och Numidien, dvs. nuvarande Tunisien och Algeriet (Karthago). Inom detta västligare område skapades det kristna latinet. Betydande afrikanska teologer var Origenes och Kyrillos i

(41 av 291 ord)

Islam

Islam är den helt dominerande religionen i Nordafrika och statsreligion i alla nordafrikanska länder liksom i Mauretanien och Somalia. Den spreds i norra Afrika redan under Muhammeds eget århundrade (600-talet) och är därför djupt rotad. Särskilt

(36 av 253 ord)

Andra religioner

med företrädare i Afrika är framför allt judendom och hinduism. Små grupper av

(13 av 91 ord)

Näringsliv

Afrikas näringsliv präglas till övervägande del av självhushållningsekonomi, parad med produktion

(11 av 50 ord)

Jordbruk och boskapsskötsel

Drygt hälften av de ekonomiskt verksamma i Afrika är sysselsatta inom jordbruket. Detta svarar också för knappt 20 % av BNP. Av den totala arealen är omkring 6 % uppodlad, medan ytterligare cirka 26 % används som betesmark. De naturliga förutsättningarna för jordbruk skiljer sig i många avseenden från dem i andra världsdelar. Brukningsbara områden åtskiljs av stora arealer som inte alls eller enbart marginellt passar för jordbruk. I stora delar av de brukningsbara områdena är dessutom jordens bördighet ganska låg. De bästa jordarna

(84 av 748 ord)

Skogsbruk och fiske

Omkring 20 % av Afrikas yta är skogbevuxen. Skogsbrukets direkta ekonomiska betydelse är dock relativt begränsad. Av den

(18 av 116 ord)

Mineralproduktion

Afrika är rikt på värdefulla mineral (jämför avsnittet Naturresurser), vilket förklarar kolonialmakternas stora intresse för området.

Afrika svarar för 55 % av världens produktion av diamanter (2007). Av Afrikas produktion svarar Botswana för 36 %, Kongo (Kinshasa) för 29 % och Sydafrika för 17 %. Smyckediamanter

(46 av 294 ord)

Energi

Afrika har en lägre energiförbrukning per invånare än någon annan världsdel. År 2008 svarade Afrika för 6 % av världens energiproduktion, men bara för 3 % av konsumtionen. Sydafrika

(29 av 188 ord)

Industri

Att Afrikas industrialisering fått en mycket senare start än motsvarande process i Asien och Latinamerika kan förklaras av kolonialmakternas politik. I huvudsak gavs kolonierna rollen som råvaruproducenter till kolonialmakternas industrier, vilka sedan kunde exportera

(34 av 229 ord)

Kommunikationer

Avsaknaden av ett väl fungerande kommunikationssystem är ett av Afrikas större utvecklingsproblem.

Järnvägsnätet har en sammanlagd längd av 64 500 km, vilket

(22 av 147 ord)

Litteratur

(1 av 1 ord)

Muntlig litteratur

Under största delen av människans historia har litteraturen varit muntlig (oral litteratur). Vart och ett av de omkring 2 000 språken i Afrika har utvecklat sin egen litteratur. Oftast är denna en integrerad del av vardagen och

(37 av 252 ord)

Från muntligt till skriftligt

När islam spreds söderut, användes arabisk skrift för att transkribera några afrikanska språk, vilket gav upphov till en skriven litteratur på dessa

(22 av 154 ord)

Engelskspråkig och franskspråkig litteratur

I sin strävan att återfinna och bevara sin nationella identitet i enlighet med mellankrigstidens négritude-rörelse sökte sig de franskspråkiga författarna i början till den afrikanska traditionella litteraturen. De påstod sig följa de muntliga berättarna så nära att det mest var fråga om översättningar. Men flera författare gjorde bearbetningar som motsvarade höga franska litterära krav, t.ex. Birago Diop med ”Les contes d’Amadou Koumba” (1947; ”Amadou Koumbas berättelser”). De engelskspråkiga motsvarigheterna, t.ex. Amos Tutuolas ”The Palm-wine Drinkard” (1952; ”Palmvindrinkaren”), förhöll sig

(79 av 872 ord)

Drama och teater

(1 av 1 ord)

Traditionell teater

I Afrika söder om Sahara har teater spelats i århundraden. Förutom teatrala inslag

(13 av 91 ord)

Modern teater på inhemska språk

Med få undantag infördes skrivkonsten genom mission och kolonisering. Islamiseringen i norr och öster hämmade teatern. Frankrike uppmuntrade bara

(19 av 134 ord)

Engelsk- och franskspråkig teater

Redan på 1950-talet hade två universitet teaterinstitutioner, som blev centra för forskning och praktisk teater och modell för nya institutioner. I Ibadan i Nigeria har bl.a.

(26 av 185 ord)

Teman

I tragedier används historiskt stoff för att skildra den förkoloniala tiden och mötet med Europa. Franskspråkiga dramatiker glorifierar historien, som Ndao i ”L’exil d’Albouri” (1967) och Dadié i ”Béatrice du Congo” (1970), medan

(33 av 230 ord)

Film

Utvecklingen av en filmindustri i Afrika skiljer sig mycket mellan länderna och beror på deras politiska, sociala och ekonomiska utveckling. Endast Egypten hade en filmindustri att tala om under första halvan av 1900-talet. I övrigt har det handlat om sporadiska, individuella filmproduktioner ofta efter utbildning i kolonialländerna och med pengar därifrån.

Ett tidigt exempel är senegalesen Paul Soumanou Vierya (1925–87), som utbildades på franska Institut des Hautes Études Ciné. Med finansiering från Frankrike producerade han 1955 kortfilmen ”Afrique-sur-Seine”, vilket inspirerade många

(81 av 618 ord)

Konst

Afrikansk konst är en sammanfattande internationell benämning på den traditionella bildkonst

(11 av 22 ord)

Förstadier

De äldsta lämningarna utgörs av klippmålningar. Några av de mest berömda finns på Tassili-platån i södra Algeriet. De visar tydligt att många religiösa sedvänjor från den förhistoriska kulturen i

(29 av 207 ord)

Traditionell konst från och med ca 1850

Den afrikanska plastiken brukar inlemmas under beteckningen primitiv konst. Den består huvudsakligen av religiösa eller sociala

(16 av 114 ord)

Konstnären

Avsaknaden av skriftspråk gör att man sällan kan förbinda traditionella konstverk med namngivna personer. Deras

(15 av 104 ord)

Material och teknik

Träskulpturen är den dominerande konstformen. Framställningen sker i olika stadier med

(11 av 73 ord)

Skulpturformer

Konsten är figurativ och skildrar ofta imaginära andeväsen i människo- eller djurgestalt. För att föremålen skall bli verksamma i kulten invigs de ofta under särskilda ceremonier, innan de tas i bruk. Användningsområdena bestämmer formen

(34 av 241 ord)

Karakteristiska stildrag

Trädstammens runda form bildar det geometriska grundelement som gör att afrikanska figurer avbildas rakt framifrån. Rörelse markeras i höjdled

(19 av 129 ord)

Moderna konstströmningar

Kolonialism, utländska religioner (islam och kristendom), befrielsekrig, självständighet, inre konflikter, neokolonialism och urbanisering har radikalt förändrat den traditionella afrikanska stamkulturen. Konstnärernas bildskapande har i regel anpassats till den nya situationen. I de snabbt växande storstäderna har en konstmarknad av

(39 av 278 ord)

Musik och dans

Med ”afrikansk musik” avser man vanligen musiktraditionerna i Afrika söder om Sahara. Man undantar alltså Nordafrika, vars musik står närmare arabvärldens än det övriga Afrikas. Den traditionella musiken i Afrika uppvisar en mångfald, som skall förstås mot bakgrund av de stora skillnaderna i fråga om klimat- och landskapstyper, samhällsformer och språk. I mångfalden finns dock gemensamma drag, varför studiet av afrikansk musik är ett studium av på en gång enhet och variation.

De flesta afrikanska språk saknar en allmän term

(80 av 577 ord)

Förhistoria

Människans tidigaste utveckling har skett i Afrika, såvitt vi nu känner

(11 av 63 ord)

Äldre paleolitikum

(ca 3 000 000-­200 000 år före vår tid). De första stenredskapen i Afrika tillverkades för mellan tre och två miljoner år sedan, troligen

(24 av 146 ord)

Mellersta paleolitikum

(ca 200 000–100 000 år före vår tid). Redskapen har formats av tunna,

(13 av 53 ord)

Yngre paleolitikum

(ca 100 000–10 000 år före vår tid). Kanske levde redan för 90 000 år sedan den anatomiskt moderna människan eller Homo sapiens sapiens i kringströvande

(26 av 163 ord)

Neolitikum

(ca 8 000–1 000 f.Kr.). Nya fynd från Nildalen kan tyda på att grupper experimenterade med odling av säd redan omkring 16 000 f.Kr. Fortfarande antas dock allmänt att sädesodlingen införts från Främre

(33 av 209 ord)

Metallhantering

Det finns exempel på tidig kopparmetallurgi i Aïerbergen i Västafrika under det andra årtusendet f.Kr. Den föregår uppenbarligen järnproduktionens uppblomstring i centra

(22 av 155 ord)

Stadsutveckling och statsbildningar

Mest oföränderlig var den centraliserade egyptiska staten i Nildalen, baserad som den var på ett intensivt jordbruk på de årligen översvämmade slätterna vid floden. Traditionen utvecklades och omvandlades på ett anmärkningsvärt sätt i Nubien, vilket ledde

(36 av 255 ord)

Historia

Från flera synpunkter är Afrika trots sin för- och fornhistoria en sen deltagare i världs­historien. Den vanligen använda skiljelinjen mellan förhistoria och historia är förekomsten av skriftliga källor. Sådana saknas för stora delar av kontinenten nästan fram till vår egen tid.

Länge såg man också i västerlandet på Afrika söder om Sahara som ett historielöst territorium. Under de senaste årtiondena har

(61 av 429 ord)

Den afrikanska järnåldern

Järn som material för vapen och fredliga bruksvaror kom till Egypten från Asien genom assyrierna, som invaderade landet på 600-talet f.Kr. Under en tid hade då Nillandet behärskats av nubier från söder om första katarakten. De drog sig nu tillbaka till sitt eget område, kallat Kush. Något senare blev Meroe (mellan 5:e och 6:e katarakten) huvudstad i en nubisk statsbildning. Utgrävningar där har bragt i dagen

(66 av 467 ord)

Islams intåg

Också Nordafrika omskapades under detta skede av ”folkvandringar”. Rom gjorde på 200- och 100-talen f.Kr. slut på Karthagos makt, ockuperade och latiniserade den södra medelhavskusten, byggde städer,

(27 av 189 ord)

Afrikanska riken 1000–1600

Under hela den nyss skildrade perioden pågick handel mellan medelhavskusten och Saharas oaser, men förbindelserna med de svarta folken söder om öknen tycks ha varit sporadiska. Situationen höll dock på att förändras genom att dromedaren introducerades från öster. Arabiska kamelnomader i östöknen och kameluppfödande berber, t.ex. tuareger, i väster gjorde karavantrafiken reguljär. Folk i Västsudan hade bl.a. guld och slavar att erbjuda och behövde i gengäld bl.a. salt och hästar från norr.

Så började islams alltjämt fortgående framryckning genom Sudan,

(80 av 648 ord)

Afrika i världskommunikation 1500–1800

Stora delar av Afrika var alltså under den tid som motsvarar vår medeltid stadda i en utveckling som kunde ha minskat kontinentens politiska och ekonomiska eftersläpning gentemot omvärlden. Genom europeiska sjöhandlares och andra externa krafters mellankomst drogs i stället Afrika nu in i en ny omdaningsprocess. Förändringens räckvidd ska dock inte överdrivas. Redan tidigare hade ju världsdelen dragits in i den internationella handeln.

För övrigt var de starkaste förändringskrafterna i hela norra halvan av Afrika inte européer utan bl.a. det

(80 av 626 ord)

Den koloniala erövringens epok 1800–1950

Vid sekelskiftet 1800 och de följande årtiondena ökade förändringstakten i afrikansk historia på många håll. Napoleon invaderade Egypten, och fransmännen satte i gång en intensiv moderniseringskampanj. Denna fullföljdes i vissa avseenden under 1800-talets första hälft av Egyptens nye härskare Muhammad Ali, med mindre framgång av hans efterträdare. Men Suezkanalens invigning 1869 markerade landets definitiva inträde i den imperialistiska världspolitikens heta zon. I Maghreb bröt Frankrike in 1830 genom erövringen av staden Alger, vilket var inledningen till många årtionden av krig,

(80 av 718 ord)

Frihetstiden

Ur motståndet mot kolonialismen och ännu mer ur mötet genom undervisningsväsendet med västerländska idéer om nationalism och frihet växte en afrikansk nationalitetsrörelse. Den fick sin första framgång då Storbritannien 1922 erkände Egypten som självständigt kungarike. Italiens överfall på Etiopien 1935–36 stärkte motståndsviljan i hela Afrika. Den verkliga vändpunkten blev andra världskriget, som över huvud taget satte

(56 av 399 ord)

Medverkande

  • Alvar Ellegård
  • Anita Jacobson-Widding
  • Arne Strid
  • Björn Ranung
  • Carl Fredrik Hallencreutz
  • Christer Krokfors
  • David Westerlund
  • Franz-Michael A. Rundquist
  • Jan Bergström
  • Kacke Götrick
  • Lars Berglund
  • Lars Åhlander
  • Margit Werner
  • Michael Tapper
  • Paul Sinclair
  • Ronnie Liljegren
  • Sven Behrens
  • Ulf Gärdenfors
  • Åke Holmberg

Litteraturanvisning

Allmänt:
Africa South of the Sahara 1987 (1987);
H. Blackhurst, Africa Bibliography (1987);
T. Linné Eriksen m.fl., Basfakta om Afrika (1986);
The World Bank (utgivare), World Development Report 1987 (1987);
United Nations (utgivare), Demographic Yearbook 1986 (1988).
Landformer:
Afrika, Meyers Enzyklopädie der Erde. Bibliographisches Institut Mannheim (1982);
C. Buckle, Landforms in Africa (1978).
Berggrund och jordarter:
P. Cattermole & P. Moore, The Story of the Earth (1985);
S.M. Stanley,Earth and Life through Time (1985).
Klimat:
J. Blüthgen, Allgemeine Klimageographie (1964);
A.N. Strahler,Modern Physical Geography (1978);
G. Liljeqvist, Jordens klimat (1975).
Djurliv:
L. Brown, Afrikas natur (1971);
K. Curry-Lindahl, Afrikas däggdjur (1984).
Naturresurser:
D.R. Derry, A Concise World Atlas of Geology and Mineral Deposits (1980);
N. Myers (utgivare), The Gaia Atlas of Planet Management (1985).
Befolkning och etnografi:
H. Baumann,Die Völker Afrikas und ihre traditionellen Kulturen (1975–79);
J. Maquet,Civilizations of Black Africa (1972);
C. Turnbull, Man in Africa (1978).
Religion:
K. Appia-Kubi & S. Torres,African Theology en route (1979);
D.B. Barrett, World Christian Encyclopedia (1982);
A.B. Hastings, A History of African Christianity 1950–75 (1979);
N.Q. King,African Cosmos: An Introduction to Religion in Africa (1986);
G. Parrinder, Religion i Afrika (1971);
B. Sundkler, The Church in Africa: A History (1989);
J.S. Trimingham,The Influence of Islam upon Africa (2:a upplagan 1980).
Litteratur:
D.S. Blair, African Literature in French (1976);
J. Chevrier, Littérature nègre (1984);
O.R. Dathorne, African Literature in the Twentieth Century (1976);
S.A. Gakwandi, The Novel and Contemporary Experience in Africa (1977);
A. Gérard, African Language Literatures (1981);
I. Okpewho, The Epic in Africa (1979);
H. Zell (utgivare), A New Reader’s Guide to African Literature (1983).
Drama och teater:
A. Graham-White, The Drama of Black Africa (1974);
K. Götrick, Apidan Theatre and Modern Drama (1984);
R. Kavanagh, Theatre and Cultural Struggle in South Africa (1985);
P.N. Nkashama, La littérature africaine écrite (1979).
Film:
A. Martin (utgivare), ”African Films. The Context of Production”, BFI Dossier (British Film Institute) 1982.
Konst:
M.-L. Bastin, Introduction aux arts d’Afrique noire (1984);
E. Eyo, Two Thousand Years Nigerian Art (1977);
J. Kerchache, L’Art africaine (1988);
G. Meurant, Shoowa, African Textiles from the Kingdom of Kuba (1986);
G. Oddner m.fl., Afrikanskt, Malmö konsthall, (1986);
W. Rubin (utgivare), ”Primitivism” in the 20th Century Art (1984).
Musik och dans:
E.M. von Hornbostel, ”The Ethnology of African Sound Instruments”, Africa (1933–34);
A.P. Merriam, African Music in Perspective (1982);
J.H.K. Nketia, The Music of Africa (1975);
J.S. Roberts, Black Music of Two Worlds (1972).
Förhistoria:
J.D. Clark, The Prehistory of Africa (1970);
R.E. Leakey, Människans ursprung (svensk översättning 1981);
R. Leakey & R. Lewin, People of the Lake. Man: His Origin, Nature and Future (1979);
D.W. Phillipson, African Archaeology (1985);
P.J.J. Sinclair, Space, Time and Social Formation. A territorial approach to the archaeology and anthropology of Zimbabwe and Mozambique c. 0–1700 A D (1987).
Historia:
J.F. Ade Ajayi & M. Crowder (utgivare), The Historical Atlas of Africa (1985);
J.D. Fage, A History of Africa (1978);
J.D. Fage & R. Oliver (utgivare), The Cambridge History of Africa 1–8 (1975–86);
General History of Africa 1–8, utgiven av UNESCO (1981–93);
J. Ki-Zerbo, Histoire de l’Afrique noire (1972);
J. Simonsen, Afrika (Mennesken liv og historie) (1970);
G. Williams, ”Reforming Africa: Continuities and Changes”, i Africa South of the Sahara 2000 (1999).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Afrika. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/afrika