I sina dikter kritiserar Antoinette Déshoulières samhället, framför allt det hektiska livet vid hovet. Hon föredrar lantlivets behag och beskriver lyckans bräcklighet i för tiden nya tongångar. I debatten om det gamla och det nya försvarade hon Charles Perrault (det moderna) och var motståndare till Racine (det gamla). Hon satiriserades av