astrologi (grekiska astrologiʹa ’stjärnkunskap’, av aʹstron ’stjärna’ och -logiʹa ’lära’, ’vetenskap’,

(11 av 66 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historik

I alla kulturer har man observerat solens och månens rörelser för kalenderändamål. Likaså har man lagt märke till att planeterna Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus rör sig i förhållande till den oföränderliga stjärnbakgrunden. Dessa sju himlakroppar har en naturlig särställning, och deras vandringar

(44 av 310 ord)

Terminologi

Astrologins världsbild är den antika geocentriska, och himlakropparna betraktas mer som symboler än som fysiska objekt. Deras växlande avstånd från jorden saknar betydelse, bara synriktningar räknas. De astrologiskt intressanta himlakropparna rör sig alla inom några få grader från ekliptikan, vilken delas i tolv tecken

(44 av 311 ord)

Vetenskaplig prövning

För modern vetenskap är astrologins idéer väsensfrämmande, men de kan därför inte omedelbart avfärdas. Ett flertal vetenskapliga studier har gjorts för att pröva astrologins giltighet. En grundläggande svårighet är astrologins komplicerade regelsystem med många variabler att ta hänsyn till. En väg att testa

(43 av 306 ord)

Kosmisk påverkan

Den enda fysiskt effektiva påverkan från kosmos kommer från solen. Solens ljus styr alla dygns-

(15 av 104 ord)

Astrologins förhållande till religionen

Astrologi och religion har genom årtusenden utvecklat högst varierande inbördes relationer. Ursprungligen växte astrologin fram i templen och utvecklades av prästerskapet. Mesopotamien (Kaldéen, jämför beteckningen ”den kaldeiska konsten”), Egypten, Kina

(30 av 212 ord)

Medverkande

  • Curt Roslund
  • Jan Bergman
  • Staffan Söderhjelm

Litteraturanvisning

”Astrologie”, Theologische Realenzyklopädie ( 1979);
S. Carlson, ”A Double-blind Test of Astrology”, Nature 1985;
F. Cumont, Den astrala religionen i forntiden ( svensk översättning 1912);
W. Gundel, Sternglaube, Sternreligion und Sternorakel ( 1933);
D. Parker & J. Parker, Astrologisk handbok ( svensk översättning 1985).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, astrologi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/astrologi