djur, Animaʹlia, ett rike organismer som lever av att äta andra, levande eller döda, organismer. I likhet med svamparna är djuren alltså heterotrofa, dvs. de måste uppta organisk näring. Alger och landväxter

(32 av 228 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Djurens livsyttringar

Något förenklat kan man säga att för varje levande varelse gäller att den

(13 av 89 ord)

Rörelseförmåga

Förmågan att förflytta sig, att snabbt ändra form eller röra på t.ex. extremiteter är en för djuren grundläggande om än ej unik egenskap. Vissa

(24 av 165 ord)

Födointag

Många djur är anpassade till att utnyttja mikroskopiska födopartiklar – levande mikroorganismer eller rester av döda växter eller djur. Sådana mikroätare kan antingen plocka upp föda från ett underlag (olika maskar, många tagghudingar) eller

(34 av 238 ord)

Omvärldsuppfattning

Djuren uppvisar en lång rad sinnesfunktioner, baserade på specifika receptorceller som registrerar förhållandena i omvärlden.

(15 av 102 ord)

Integration och samordning

I enklaste fall kan den impuls som en sinnescell ger upphov till direkt omformas till en muskelimpuls – en enkel reflex. Men

(22 av 156 ord)

Kommunikation

Bland de faktorer i ett djurs omgivning som ger upphov till sinnesintryck är andra individer av den egna

(18 av 122 ord)

Fortplantning

Att föra individens arvsanlag vidare till en ny generation är ett viktigt moment i organismens tillvaro. Den helt dominerande reproduktionsformen hos djur är den sexuella fortplantningen, vilken resulterar i att arvsanlag från två individer, en hona och en hane, uppträder i en ny

(43 av 307 ord)

Djurrikets indelning

Det finns ingen allmänt accepterad indelning. Den som används här är

(11 av 37 ord)

Djurrikets indelning genom tiderna

Aristoteles indelade under antiken djur i varelser som hade blod (människor, apor, fyrfota däggdjur, fladdermöss, valar, fåglar, kräldjur, groddjur, ormar och fiskar) och sådana som enligt hans uppfattning saknade blod (bläckfiskar, kräftdjur, insekter, skaldjur omfattande sjöborrar, snäckor, armfotingar och musslor samt sjöstjärnor, havsanemoner, sjögurkor och svampdjur). De två huvudkategorierna motsvarade alltså ryggradsdjur

(52 av 366 ord)

Djurrikets utveckling

De flercelliga djuren har ofta betraktats som en naturlig grupp, men biokemisk analys antyder att en-, två- och treskiktade djur sannolikt utgör tre obesläktade grupper av djur med separata ursprung bland encelliga organismer. Studier av evolutionen hos RNA-molekyler antyder att en- och tvåskiktsdjur är nära släkt med grönalger, medan treskiktsdjur står mera isolerade. De flesta djurgrupper har cellerna ordnade i fungerande enheter, organ. Så är inte fallet hos svampdjur, som alltså skiljer sig redan på denna nivå från två- och

(80 av 914 ord)

Paleontologi

Inga djurgrupper är med säkerhet kända från prekambrisk tid, fastän spår antyder närvaron av t.ex. plattmaskar. De flesta coelomatstammarna är kända från kambrium, där de uppträder plötsligt i den s.k. kambriska fossilexplosionen, som ägde rum under en kort tid för ungefär 570 milj. år

(44 av 311 ord)

Medverkande

  • Jan Bergström
  • Patrick Meurling
  • Ulf Gärdenfors

Litteraturanvisning

J. Bergström, Evolutionen av de protostoma flercelliga djuren, Fauna och Flora 1985;
E. Dahl, Fylogenins dilemma, Svensk Naturvetenskap 1964;
E. Dahl,Evertebratzoologi (1972);
P. Forbes (utgivare), Jordens djur 1–17 (svensk översättning 1985–88);
B. Hanström (utgivare), Djurens värld 1–15 (1964–72);
Johnny Karlsson (utgivare), Djurens underbara värld 1–18 (1981–85);
S.P. Parker (utgivare), Synopsis and Classification of Living Organisms 1–2 (1982).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, djur. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/djur