Europaparlamentet, EU-parlamentet, sedan Enhetsaktens ikraftträdande i juli 1987 den officiella benämningen

(11 av 68 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Befogenheter

Det är omdiskuterat huruvida Europaparlamentet kan betraktas som ett parlament i traditionell mening. Dess lagstiftande befogenheter är alltjämt kringskurna, och beskattningsrätten ligger i allt väsentligt kvar på nationell nivå. Icke desto mindre har Europaparlamentet lagstiftningskompetens inom ett betydande antal områden, och dessa har utökats i samband med varje fördragsrevision, som i Lissabonfördraget (2009). Dessutom fyller Europaparlamentet funktionen som kontrollmakt gentemot exekutivmakten, som utövas

(63 av 449 ord)

Sammansättning

Efter valet 2019 hade Europaparlamentet 751 ledamöter. Av dessa var 73 från Storbritannien. Efter landets utträde ur EU 31 januari 2020 fördelades 27 av de brittiska platserna till andra medlemsländer,

(30 av 212 ord)

Partigrupper

De allra flesta av Europaparlamentets ledamöter hör till någon av de olika politiska grupperna i parlamentet. En partigrupp kan bildas av minst 25 ledamöter från minst en fjärdedel av medlemsländerna. Partigrupp kan bildas och upplösas under pågående mandatperiod. Ingen ledamot kan höra till mer än en partigrupp.

De politiska grupperna är helt centrala i parlamentets verksamhet och för dess yttre förbindelser, särskilt med övriga organ i EU. Det är genom partigrupperna som Europaparlamentets dagordning fastställs

(75 av 531 ord)

Arbetssätt och hemvist

Parlamentsarbetet bedrivs i stort utsträckning i de 20 permanenta utskotten eller i tillfälliga utskott och kommittéer. Sammansättningen av dessa ska spegla partigruppernas styrkeförhållande i parlamentet. I utskottens och

(28 av 194 ord)

Medverkande

  • Frans af Schmidt
  • Karl Magnus Johansson
  • Rutger Lindahl
  • Sanna Trygg

Litteraturanvisning

C. Andersson & R. Lindahl, Europaparlamentet: EG:s demokratiska ansikte (1994);
R. Corbett, F. Jacobs & M. Shackleton, The European Parliament (8:e upplagan 2011);
J. Smith, Europe’s Elected Parliament (1999);
M. Westlake, A Modern Guide to the European Parliament (1994).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Europaparlamentet. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/europaparlamentet