finnmarker, finnbygder, finnskogar, de områden i Sverige där svedjebrukande finska nybyggare (”skogsfinnar”) slog sig ned i större antal ca 1570–ca 1660. Redan under medeltiden hade många finnar från Västfinland dragit till Sverige. Den nya vågen kom från Savolax och nordöstra delen av Tavastland, där finnarna bedrev en speciell form av arbets- och utrymmeskrävande svedjebruk. Utflyttningen berodde framför allt på att utrymmet för detta extensiva näringsfång tog slut. Till detta kom så ofred, förtryck, farsoter samt återkommande nödår. Det s.k. klubbekriget

(80 av 643 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Göran Rosander
  • Nils Holmdahl

Litteraturanvisning

Värmland förr och nu 1953;
R. Broberg, ”Finsk invandring till mellersta Sverige”, Svenska landsmål 1988;
N. Holmdal, Finnmarken förr och nu ( 1989);
S. Huovinen (utgivare), Värmlandsfinnar ( 1986);
A. Hämäläinen, Bostads- och byggnadskultur hos skogsfinnarna i Mellan-Skandinavien ( 1945);
K. Tarkiainen, Finnarnas historia i Sverige 1 ( 1990).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, finnmarker. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/finnmarker