Större delen av Hälsingland utgör ett vågigt bergkullandskap, där den relativa höjden uppgår till mer än 100 m. I västra delen finns bergkullslätter. Topparna når i väster över 600 m ö.h. Högst är Garpkölen på 671 m ö.h. Höjden avtar successivt mot sydost, men även öster om Ljusnans

(48 av 315 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Sven Behrens
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Terrängformer och berggrund. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hälsingland/naturlandskap-och-kulturlandskap/terrängformer-och-berggrund