Marianne Alopaeus debuterade med äktenskapsromanen Uppbrott (1945). Analysen av kärlekens villkor återkommer i senare romaner, främst Mörkrets kärna (1965), som är en samhällsskildring präglad av ett liberalt och humanistiskt patos. Idéerna förespråkas utan litterär förklädnad i bekännelseboken Betraktelser kring en gräns (1971) och i Drabbad av Sverige