meta´ller (latin meta´llum, av grekiska me´tallon 'gruva', av metalla´ō 'söka efter', 'utforska'), i allmänt språkbruk och i materialtekniska sammanhang benämning på såväl rena grundämnen som legeringar (t.ex. stål, brons och mässing) med speciella egenskaper, t.ex. metallglans och stor ledningsförmåga för elektricitet och värme. I kemin används benämningen metall mer strikt endast om vissa grundämnen; se nedan.
Materialteknik
När man talar om metaller som konstruktionsmaterial och liknande är det uteslutande legeringar som avses. Den stora praktiska betydelsen har de fått därför att de under vissa betingelser är mycket formbara samtidigt som de efter lämplig värmebehandling kan få en avsevärd förhöjd ... (100 av 1194 ord)
