Bismarck [bi´s-], Otto von, född 1 april 1815, död 30 juli 1898, preussisk och tysk statsman, grundare av Tyska riket 1871. Bismarck blev 1865 greve, 1871 furste samt 1890 hertig av Lauenburg (en titel som han själv aldrig använde).
Bismarck var son till en storgodsägare ("junker") och hade på moderns sida rötter i den preussiska statsbyråkratin. Som student i bl.a. Göttingen förde han ett extravagant liv ("den galne junkern"), misslyckades med en påbörjad ämbetsmannakarriär och ägnade sig sedan en tid åt skötseln av ett av faderns gods. Så småningom stadgade ... (100 av 1125 ord)
