reformationen
reformationen (senlatin reformaʹtio ’omgestaltning’, ’förbättring’, ’förnyelse’, av latin refoʹrmo ’omforma’, ’omgestalta’), process inom kristendomen som ursprungligen var avsedd att reformera kyrkan men som i stället medförde en brytning med påvekyrkan och uppkomsten av nya kyrkobildningar. Reformationen var resultatet av en lång förändringsprocess, vars början kan spåras till senare hälften av 1200-talet. Från 1300-talet var John Wycliffe och något senare Jan Hus ledande namn. Kulmen på reformationen nåddes i början av 1500-talet. För att förstå reformationen måste man känna till dess
(80 av 1034 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Reformationens särart
Gemensam för reformationens olika riktningar var läran om rättfärdiggörelse genom tro
(11 av 42 ord)Medverkande
Litteraturanvisning
Torben Christensen & Sven Göransson,
Kyrkohistoria 2 (
1969);
Hjalmar Holmquist & H. Pleijel,
Svenska kyrkans historia 3 (
1933);
M. Schwarz Lausten,
Reformationen i Danmark (
da., 1987).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
reformationen.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/reformationen