Arne Järtelius
Dubbelt pust! Som skribent av kalendariet till Nationalencyklopedins årsbok är första januari en av de få dagar om året då det finns en chans att pusta ut, att luta sig tillbaka och ta en titt på det gångna året innan det sedan genast är dags att ta sig an nästa års händelser. Sett i backspegeln verkade 2008 vara ett år som gick allt fortare ju närmare det oundvikliga slutet det kom. Att det avslutades med att en hel sekund, skottsekund kallad, lades allra sist på detta skottår var bara som det skulle vara.
2008 började annars i en ganska lugn, för att inte säga sävlig takt. Självklart hände det vanliga i form av våld, olyckor samt med- och motgångar, men det var inga händelser som satte några djupare spår.
Kineserier
Den första lite större händelsen under 2008 var stamkriget i Kenya. Det uppstod som en följd av presidentvalet 27 december 2007 som många inte uppfattade som speciellt demokratiskt. Till en början fick det ett antal mindre våldsutbrott i Nairobis eländeskåkstäder till följd, men ganska snart växte det ut för att närma sig gränsen av ett inbördeskrig stam mot stam i ett land med 38 miljoner invånare och 60-talet större etniska grupper. Det skulle dröja ända till mitten av april och under medling av FN:s förre generalsekretare Kofi Annan innan läget åter blev någorlunda stabilt under en ny koalitionsregering.
En annan händelse under januari som skulle visa sig få konsekvenser under fortsättningen av året var att partiet Koumintang gick segrande ur parlamentsvalet i Taiwan, något som skulle resultera i närmanden på olika nivåer mellan Taiwan och Kina. Men innan det ens var dags att börja tänka i de banorna bröt i Tibet ett uppror ut som fick Kina att brutalt agera för att sätta stopp för. Det blev inte bättre – med kinesiska ögon sett – när människorättsaktivister runtom i världen gjorde sitt mesta för att i protest mot begränsningarna av yttrandefriheten i Kina stoppa det som var tänkt att bli den olympiska eldens triumffärd genom världen. Som om inte det räckte för den med tanke på sommar-OS redan nervösa kinesiska ledningen drabbades provinsen Sichuan i maj av en jordbävning som kostade mer än 70 000 dödsoffer.
GAMMA/IBL
Solidaritetsfastande buddhistmunkar från Tibet.
I mellantiden förklarade sig Kosovo självständigt (12 februari), öppnades efter 44 år gränsen mellan den grekiska och turkiska delen av Nicosia på Cypern (3 april), såg Italien Silvio Berlusconi för andra gången återkomma som premiärminister (14 april) och fick Ryssland en efterträdare till Putin som landets president med Dimitrij Medvedev (7 maj). Den stora och inte så lite bisarra ickehändelsen (självklart med undantag för de direkt drabbade) under våren stod annars Österrike för. Detta sedan det visat sig att en viss Josef Fritzl i den lilla staden Amstetten i hela 24 år hållit sin nu 42-åriga dotter Elisabeth fången i ett källarutrymme och med henne under den tiden fått inte mindre än sex barn. Ondskan hade fått ett nytt ansikte och Österrike hade fått ytterligare ett kidnappningsfall med nära grannar till förövaren som ”inte haft en aning” om vad som hänt. I juni blev det efter en lång och slitsam primärvalskampanj klart att Barack Obama vunnit bland demokraterna inför höstens presidentval i USA. För republikanerna gick John McCain segrande ur kampen flera månader tidigare. I samma månad beslutade USA:s högsta domstol att fångar på Guantánamobasen hade rätt att få sin sak prövad i amerikanska domstolar. Samma domstol banade några dagar senare vägen för de första samkönade äktenskapen i Kalifornien. Sommaren 2008 kom i medierna att till stor del att handla om olympiska spelen i Kina. Med tanke på att OS i Beijing inte invigdes förrän 8 augusti var det en lång medial anloppsbana som mer kom att handla om politiska och sociala förhållanden i världens folkrikaste stat än idrott. När spelen väl kom igång avlöpte de utan några större incidenter; detta inte minst beroende på de mycket omfattande säkerhetsåtgärder som omgav spelen. Andra sommarhändelser att påminna sig är att krigsförbrytaren, den förre ledaren i Serbien Radovan Karadzic, i juli ställdes inför rätta i Haag, att Ingrid Betancourt, ”världens mest berömda gisslan”, efter sex års fångenskap blev frigiven av Farc-gerillan i Colombia i juli och att Georgien, efter att i augusti ha angripit Sydosetien, fick sona för det i ett kortvarigt krig med den militärt sett starkare grannen Ryssland. I september fick Pakistan en ny president med Asif Ali Zardari, änkling efter den i december 2007 mördade Benazir Bhutto. I oktober omkom i Österrike högerpopulisten Jörg Haider i en bilolycka med 1,8 promille alkohol i blodet. I november drabbades Indien av ett terrorattentat då terrorister på ett lyxhotell i staden Mumbai dödade närmare 200 personer. I december enades EU-länderna om ett nytt och omfattande klimatavtal under ledning av ordförandelandet Frankrikes president Sarkozy.
GAMMA/IBL
Kosovobor firar självständigheten med landets nya flagga.
Finanskrisigt
Hösten 2008 dominerades starkt av två händelser som fick året att i allt snabbare takt spinna mot sitt slut: finanskrisen som inleddes i USA i september och valet av Barack Obama till USA:s nästa president i november. Finanskrisen var till stor del en effekt av den sittande amerikanske presidenten George W. Bushs frikostiga politik med ekonomiska lån i en nästan obegränsad omfattning. Valet av Barack Obama, vars främsta valslogan hette förändring, gjorde att enorma förväntningar knöts till hans person och den i januari 2009 tillträdande regeringen i USA att vända den ekonomiska utvecklingen i världen och med det även skapa fred i en del av världens sedan länge akuta krigszoner. Som bekant hinner det hända en hel del under ett år. Privat kan man vid en tillbakablick på året kanske känna att det allra mesta är sig likt, men sett över en lite längre tidsperiod – ett lustrum eller ett decennium – kan man både se och ana en eller annan förändring till spricka i den egna fasaden. För världskollektivet behövs det förmodligen ännu längre tid för att avläsa förändringar, men som det snabba år 2008 kom att utvecklas till blev ett antal saker mycket tydliga världen över: interdependensen, multipolariteten, globaliseringen och, i synnerhet när det gäller finanskrisen i världen, demokratiseringen, eftersom finanskrisen tenderar att, i alla fall relativt sett, drabba rakt över och oberoende av var i världen man befinner sig. Man skulle kanske till och med våga sig på att tycka att de tämligen lika händelser som under 2008 drabbade människorna världen över kan ses som ett uttryck för en ny historiekvalitet, för en demokratisering av världshistorien. En gång i tiden efter andra världskriget gick alla världens blickar ständigt i några ganska få riktningar: till Sovjetunionen eller USA. Sedan 1991 har världens blickar tämligen enahanda riktat sig till USA, men med Bush-erans misslyckande och, som dess absoluta lågvattenmärke, finanskrisen, har det blivit på sin plats att rikta blickarna åt många fler håll på samma gång och utan att samtidigt kunna koppla bort någon vagn från det framrusande tåget. Denna nya, pluralistiska värld fick under 2008 sitt första officiella forum, ett möjligt embryo till en global ordning för det 21:a århundradet: G20-gruppen. Den grundades 1999 och omfattar ekonomiskt inflytelserika länder från världens alla hörn, men det var först förra året som den fick sitt genombrott på världsnivå. Det skedde i samma stund som de gamla eliterna i världen insåg att de inte på egen hand kunde klara av den ekonomiska kris världen befinner sig i. Förenta Nationerna i all ära, men i alla fall för dagen verkar det vara en organisation som spelat ut sin roll. Med finanskrisen hängande över oss, med en klimatkris väntande runt nästa hörn och en befolkningskris med vidhängande fattigdomskris två stationer bort kommer det att krävas andra och nya tag för att rädda vad som räddas kan i den enda värld vi har. Överst på alla de många topplistor som gjordes inför årsskiftet hamnade inte oväntat USA:s blivande president Barack Obama. Det hade han kanske gjort oavsett läget för världsekonomin, men det bottenläge den för närvarande befinner sig i har gjort att Obama ses som den som ska klara av att lösa både den krisen och ett flertal andra. Det är väl bara att hoppas att han kommer att klara den resan, men lite grand känns det som att alltför många knyter alltför stora förhoppningar till en 47-åring med förhållandevis lite erfarenhet på de flesta områden; i synnerhet då utrikespolitik och ekonomisk världspolitik. Som sig i konsekvensens namn bör har det som av många anser vara årets främsta citat hämtats Barack Obama. Det kommer från hans segertal i Grant Park i Chicago på kvällen 4 november 2008: ”Det har dröjt länge, men i kväll, tack vare det vi gjorde den här dagen, i det här valet, i detta avgörande ögonblick, så har förändringen kommit till Amerika.” Årets sämsta citat är också det hämtat (Time 22/12/2008) från USA. När landets vicepresident Dick Cheney fick veta att två tredjedelar av amerikanerna inte stödde USA:s krig i Irak hade han bara följande mycket korta motfråga att komma med: ”Så?” När opionsinstitutet Harris Interactive på uppdrag av International Herald Tribune och nyhetskanalen France 24 fick i uppdrag att ta reda på hur medborgarna i Västeuropa och USA såg på det gångna året blev svaret att 60 procent av de tillfrågade såg negativt på det. Det samlade omdömet om 2008 löd: Glöm det året! Länkar till NE.se: Årskrönika 2005, 2006 och 2007 (Artikeln publicerad 2009-01-02)
KEVIN COOMBS/REUTERS/SCANPIX
Krisstämning hos Lehman Brothers i London 11 september 2008.
Multipoläriskt
Topplistigt
Årskrönika 2008: Året som gick fortare och fortare
http://www.ne.se/rep/året-som-gick-fortare-och-fortare
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
