av Arne Järtelius, nyhetsredaktör
Varför inte inleda det nya året med en resa? Världen behöver som bekant ständigt upptäckas på nytt. Här vill vi föreslå en tur till Paris och London. I Paris är det trefalt Picasso som gäller. I London handlar det om två B:n: Bysans och Babylon.
Picassoutställningarna – på Grand Palais, Louvren och Musée d'Orsay – håller bara på till 2 februari varför det gäller att skynda på för den som bättre vill förstå 1900-talets största konstnär. Utställningen om Bysans finns att bese på Royal Academy of Arts och Babylonutställningen står uppställd på British Library. Det går att klämma in det här programmet på två snabba dagar, men den som har tid och råd bör gardera med en extra dag.
Snabbt som tåget
Börja i Paris eftersom de tre utställningar det gäller att se där bara håller på till och med första helgen i februari. För att korta in tiden för transporter kan det vara bra att ta in på något hotell på ena eller andra sidan Seine i krokarna kring Louvren och Quai d'Orsay. Ytterligare ett sätt att spara tid på är att boka biljetter i förväg. Det gäller i synnerhet till Grand Palais, men även till Musée d'Orsay kan det vara bra med förköp för att slippa köa. När det däremot gäller Louvren är museet så välutrustat med biljettköpställen att det sällan blir några köer att tala om.
Fortsätt till London. Tänk tåg, tänk Eurostar. Från Gare du Nord International till St. Pancras i London tar det, håll i er nu, med ett direkttåg 2 timmar och 29 minuter. Tar du tåget 7.01 på morgonen kan du vara på British Museum – och då hinner du i lugn takt gå den sista biten genom Bloomsbury – till man öppnar klockan 10. Jovisst kostar det. 231,74 euro för att vara exakt, men det kan det kanske vara värt. Tid är väl fortfarande pengar? För såväl Babylonutställningen på British Museum som Bysansutställningen på Royal Academy of Arts är det tillrådigt (och snabbast) att boka i förväg. I samband med bokningen beställer man vilken tid på dagen man vill se respektive utställning och behöver sedan inte köa alls. Det gäller bara att komma i tid. Den som får lite tid över i London och fortfarande är museisugen rekommenderas att ta sig till Victoria & Albert Museum. Vägen dit går exempelvis via Harrod's i Knightsbridge. V&A visar sedan mitten av december utställningen "Magnificience of the Tsars" som via två sekler av herrkläder visar Rysslands relationer med sitt förflutna och med Europa.
BRIDGEMAN ART LIBRARY/IBL
Den nakna Maja, här i Goyas tappning, är en av de målningar Picasso gjorde många egna tolkningar av.
Picasso galoreHöjdpunkten på denna Picassovandring är utställningen på Grand Palais. Utställningen, som heter Picasso och mästarna ("Picasso et les Maîtres") skildrar Picassos väg genom konsthistorien samtidigt som det blir en vandring som skildrar Picasso som den stora modernisten. Det blir en vandring genom konsthistorien sedd med Picassos ögon där vi får träffa både mästarens original och Picassos mästerliga tolkning av det. Det är verk av Cranach, Titian, Poussin, Ribera, Chardin och Zurburan, El Greco (i synnerhet El Greco!), Courbet, Degas, Goya (ställd inför hans "Den nakna Maja" sa Picasso: "Man måste finna ett sätt att göra en nakenmodell sådan den är.") och Rousseau. Glöm för den skull inte Rembrandt, Ingres och Velázquez, vars "Las Meninas" tyvärr inte visas i Paris. Och det är framför allt och överallt Picasso, en till synes ständigt febril Picasso, som ger sin 1900-talstolkning av de stora mästarna. "Overkill", skriver recensenten i International Herald Tribune (som i samma andetag avråder från besök på de intimare mötena med Picasso på Louvren och Musée d'Orsay). Inte alls, säger vi. Det blir mycket att se allt på en gång, men det löser man ju enkelt med att se utställningen en gång till.
Fortsätt sedan från Grand Palais till först Louvren, som visar ett tjugotal verk där Picasso tolkar Delacroix och därifrån till Musée d'Orsay, ett stenkast över Seine bort, för att se en lite större utställning med Picassos relation till Édouard Manets "Frukosten i det gröna". Det kan bli mycket Picasso på en eller annan dag, men när intrycken hunnit samla sig är det som att ha upptäckt Picasso på nytt. Man kan som betraktare säga som konstnären Picasso sa: "Måleriet måste fortfarande uppfinnas!¿ Det är samma känsla man får efter att hela livet ha badat hemma i insjön för att en dag kunna doppa sig i havets vilda vågor: varför har ingen berättat det här tidigare?!
Den som efter detta känner för ännu mer Picasso rekommenderas att läsa, en i taget, John Richardsons tre (hittills) monumentala biografier över Picasso. Den första delen, som behandlar åren 1881–1902 kom redan i början av 1990-talet. Del två – som tar upp tiden 1907–17 – utkom vid mitten av 1990-talet och del tre, med undertiteln "The Triumphant Years", som behandlar 1917–32, utkom 2007. Den sistnämnda delen handlar framför allt om Picassos liv med hustrun Olga, älskarinnan Marie-Thérèse och hans arbete för scenen, i synnerhet då Ryska baletten i Paris.
Bysans och BabylonBabylonutställningen i London skiljer sig inte så mycket från de båda utställningar på samma tema som förra året visades i Paris och Berlin. Själv såg jag den för att få trion full utan att för den skull lära mig särskilt mycket mer, men för den som av olika anledningar inte såg någon av de båda andra utställningarna är denna att rekommendera. Det var ju trots allt här som vaggan även till den europeiska kulturen stod.
Utställningen om Bysans – "Byzantium 330–1453" – är först och främst väldigt vacker, på gränsen till kontemplativ. Fördelen med Royal Academy of Arts där det ligger mitt i Piccadilly insprängt mellan Burlington Arcade och Fortnum & Mason (och med Linnésamlingarna i London som granne) är att det sällan är speciellt mycket folk där. På en del andra håll kan trängseln vara bedövande – som på den nyligen avslutade Baconutställningen på Tate Britain – men på Royal Academy är det en lagom stilla lunk. På Bysansutställningen ackompanjeras denna lunk av en eftertänksam, fantasieggande och mycket smakfullt belyst samling föremål (340 stycken för att vara exakt) att kontemplera kring. Att dessa föremål till största delen rör vardagen i Bysans kan inledningsvis göra dem lite svårtolkade, men efter några timmar i utställningen får men en klar känsla för hur livet kan ha gestaltat sig under 1 000 år i ett rike som längst sträckte sig från Cordóba i nuvarande Spanien till dagens Syrien.
Varför Bysans? Två enkla svar är att det är en 1 200 år gammal kultur som gestaltas och att föremålen därifrån har ett konstnärligt högtstående värde. Två andra svar är att vi här får se en stormakts uppgång och fall och vad den lämnat efter sig in i vår egen tid. I en artikel i Svenska Dagbladet om Bysans ekonomi skriver författaren avslutningsvis: "Bysans betydelse för dagens Östeuropa är dock svår att överskatta. Till exempel verkar själva idén om en blandekonomi, med en omnipotent stat som storägare inom näringslivet, ha fått en renässans i det postkommunistiska Ryssland. Om denna neobysantinska ordning av folkhushållet har framtiden för sig, återstår att se."
Att Bysansutställningen i London kompletteras med en katalog som gör att den förlängs och bevaras är som sig bör i dessa sammanhang. I det här fallet är den, Byzantium 330–1453, på 500 sidor i A3-format med ett innehåll till största delen bestående av föremålen från utställningen men där finns även kartor, en kronologi, en historisk introduktion och ett antal essäer. Bland de senare ska framför allt Thomas F. Mathews om den kristna konstens början nämnas. Den som har tid att först se utställningen, sedan läsa katalogen för att därefter se utställningen på nytt är att gratulera.
Länk till NE.se: BabylonExterna länkar: Babylon: Myth & Reality, Byzantium 330-1453, Louvren: Picasso/Delacroix: Kvinnorna i Alger, Galeries Nationales du Grand Palais: Picasso et les Maîtres och Bysans byggdes med blandekonomi (Under strecket i SvD 9/1/2009)
(Reportaget publicerat 2009-01-21)
Årets första utrikes kulturresa
http://www.ne.se/rep/årets-första-utrikes-kulturresa
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
