Arne Järtelius
Tidens gång låter sig avläsas på olika sätt och på skilda nivåer. Här ska vi göra ett försök att i det som timat 2005 försöka vaska fram händelser som varit så livs- och påverkanskraftiga att de lyckas förskjuta individens eller kollektivets tänkande eller handlande i någon avgörande riktning.
I en första artikel tittade vi på sådant som katastrofer under 2005 och hur historien kommit i kapp oss. Denna andra artikel handlar om våldsamheter och hoppfullheter och en tredje artikel ägnas händelser i Sverige under 2005. Som källa har vi använt kalendariet i Nationalencyklopedins årsbok för 2005.
Ett år i våldets tecken
På minuskontot för 2005 kan man sätta upp sådant som att 200 miljoner människor i världen missbrukar narkotika, att 246 miljoner barn världen över under 18 år måste arbeta för att försörja sig, att ytterligare 89 miljoner afrikaner kan vara HIV-smittade eller aidssjuka om 20 år, att korruptionen ökade i de flesta länder i världen med de fattiga som de hårdast drabbade, att alkoholen skördade 600 000 liv i Europa under året och att världens militärutgifter hela tiden fortsätter att öka. I dollar handlar det om att världens regeringar spenderar 1 035 miljarder per år på vapen, ammunition och manskap samt att det är en siffra som ökar för varje år.
På pluskontot för året finns det anledning att notera att Världsbanken och Internationella valutafonden beslutade att skriva av skulderna för världens 18 fattigaste länder, att världshandelsorganisationen (WTO) i slutet av 2005 fattade beslut om att de rika ländernas exportstöd till jordbruksprodukter ska vara avskaffat till 2013 och att det under det senaste årtiondet trots allt skett en dramatisk nedgång i antalet krig, folkmord och människorättsbrott. Enligt Human Security Report minskade antalet väpnade konflikter med 40 procent och antalet internationella kriser – som ofta haft en tendens att leda till krig – gick ned med 70 procent under tjugoårsperioden 1981–2001.
Det under året 60-årsfirande Förenta Nationerna har under hela sin existens spelat en viktig roll för att hålla de internationella kriserna stången. Men det hindrade inte att FN är en organisation vars arbetssätt sedan länge ifrågasatts från olika håll, i synnerhet från den enda kvarvarande stormakten, USA.
Detta framkom med all tydlighet i samband med FN:s generalförsamling under hösten. Som ordförande för den fick den svenske statsministern från USA:s utrikesminister Condoleezza Rice höra bl.a. dessa ord: ”FN kan inte överleva som en vital kraft i internationell politik utan reformer.” Hennes uttalande fälldes i samband med att USA utsåg den starkt FN-kritiske John Bolton till sitt lands FN-ambassadör. Vid generalförsamlingen fick Göran Persson i uppdrag att starta ett nätverk med 15-talet stats- och regeringschefer som ska arbeta för att reformera FN i grunden.
En konflikt FN inte lyckades avstyra var den mellan USA och Irak. Det ledde till ett krig som under 2005 gick in på sitt tredje år. I en intervju inför tvåårsdagen sedan krigsutbrottet sade USA:s förre utrikesminister Colin Powell: ”Det fanns tillräckligt med soldater för krig men inte för fred.”
Strax före jul 2004 avbröt USA sitt resultatlösa sökande efter massförstörelsevapen i Irak. Det var den påstådda tillgången till sådana vapen som landet anföll Irak för. Mot slutet av 2005 medgav president George W. Bush att det var felaktiga underrättelser som låg till grund för invasionen av Irak, men han tyckte ändå att det var rätt att störta Saddam Hussein. Mot honom inleddes i slutet av november en sedan länge förberedd rättegång.
Under året gick irakierna till valurnorna inte mindre än tre gånger. I det första valet utsågs en generalförsamling, det andra valet gällde en författning och i det tredje valdes ett parlament för Irak. Om och när de demokratiska strävandena i Irak kommer att få USA att ta hem soldater från landet återstår att se. Mot slutet av året fanns omkring 160 000 amerikanska soldater i landet. Vid den tidpunkten hade mer än 2 100 amerikanska soldater stupat i kriget och mer än 16 000 skadats. I slutet av november sade utrikesminister Rice att förutsättningarna för att minska antalet USA-soldater i Irak skulle vara uppfyllda ”ganska snart”.
Av terroristdåd med islamistiska förtecken under året väckte det i London 7 juli den kanske största uppmärksamheten. Vid fyra samordnade attentat i Londons transportsystem dödades då mer än 40 personer och över 350 skadades. Vid ett nytt terrordåd på ön Bali i oktober dödades minst 32 människor och i den egyptiska semesterorten Sharm as-Shaykh dödades 88 människor vid ett attentat i början av sommaren.
Ett hoppets år
Sett från EU:s horisont var det tre för framtiden viktiga saker som inträffade. Den första var att ratificeringen av EU:s grundlag fick ett grundskott när först Frankrikes och sedan Nederländernas befolkning i allmänna val röstade nej till den. För att kunna antas måste konstitutionen antas av samtliga 25 medlemsländer.
Det andra av framtidsvikt inom EU var att Turkiet fick klartecken för att inleda förhandlingar om medlemskap. Det ledde också till att Kroatien liksom Makedonien fick klartecken för att inleda medlemsförhandlingar med EU. Efter att ha kollapsat i slutet av juni under Luxemburgs ordförandeskap antog EU:s ministerråd sex månader senare och under Storbritanniens ordförandeskap en budget för 2007–13. Det kanske viktigaste med det beslutet var att pengar för viktiga infrastruktursatsningar i de sedan 2004 tio nya medlemsländerna nu fick ett klartecken.
Bland de tongivande ledarna inom EU fick Tony Blair ett nytt om än tveksamt förtroende av landets väljare för ytterligare en mandatperiod. I samband med valet deklarerade Blair att han avsåg att avgå som premiärminister till förmån för sin ekonomiminister Gordon Brown före nästa val.
I Tyskland avgick Gerhard Schröder efter förbundsdagsvalet och avlöstes av den första kvinnan på förbundskanslersposten i Tyskland, Angela Merkel. Efter EU:s framgångsrika budgetförhandlingar fick hon rykte om sig att vara en skicklig brobyggare mellan antagonisterna Storbritannien och Frankrike. Det senare landets ledare, president Jacques Chirac, fick efter hårda sociala motsättningar i Frankrike under hösten sin ställning avsevärt försvagad.
Kravallerna i först förorterna till Paris och sedan i ett stort antal städer runtom i Frankrike kunde biläggas först sedan regeringen vidtagit extraordinära och mycket kraftfulla åtgärder. I spetsen för dem ställde sig inrikesministern och den förmodligen blivande presidentkandidaten vid valet 2007 Nicolas Sarkozy. Denne hävdade bland annat att upploppen var manipulerade och ledda utifrån. Det motsades av den franska underrättelsetjänsten som i stället beskrev upploppen som ”en folklig revolt utan ledare och utan program”. Under revolten greps 2 900 människor, sattes mer än 10 000 bilar i brand och 233 offentliga och 74 privata byggnader i 300 kommuner brändes. Kostnaden för de materiella skadorna uppskattades till 250 miljoner euro.
Turkiets väg till att bli fullvärdig medlem av EU föreföll under 2005 var lika lång som, om den kommer att beträdas fullt ut, hoppfull för en demokratisk utveckling i landet. I början av november gav EU-kommissionen Turkiet två år att genomföra en rad reformer för att på allvar komma i gång med sina förhandlingar om medlemskap. Bland annat krävde EU ett totalförbud mot tortyr, införande av religionsfrihet i landet samt civil kontroll över militären. Olli Rehn, EU-kommissionär med ansvar för utvidgningsfrågor, trodde i ett uttalande att Turkiet kan bli medlem av EU tidigast 2014.
Spanien var förmodligen det EU-land som under året gav de kraftigaste signalerna om att nya tider randas i landet. Dit hörde dock inte demonstrationerna i Madrid vid årsdagen av diktatorn Francos död. Sedan hans död har 30 år förflutit men trots det fick det flera tusen Francotrogna att samlas utanför slottet och ropa sitt ” ¡Viva Franco!”. Dessa Francoanhängare gillade definitivt inte den sittande socialistiska regeringens beslut att betala en pension till de spanska barn som under inbördeskriget tvingades gå i exil och som sedan dess av olika skäl inte återvänt. Även i Spanien hade tiden hunnit i kapp kriget.
Under året fattade det spanska parlamentet flera progressiva beslut. Dit hörde rätten för homosexuella par att genom äktenskap legalisera sin förbindelse och den amnesti man gav till de 600 000 personer som illegalt uppehöll sig i landet. Påven Johannes Paulus II kallade i en under året utgiven bok homoäktenskap för ”en ny ondskans ideologi”. Spaniens katolska kyrka gick dessutom i början av året emot sin ledare i Vatikanen genom att stödja användningen av kondomer i kampen mot aids och HIV.
I slutet av oktober fick det spanska kronprinsparet sitt första barn. Det blev en flicka som döptes till Leonor. För dagen har Spanien inte någon kvinnlig tronföljd, men med tanke på den öppenhet det spanska samhället visat på andra områden kanske även beslutet om en sådan inte är så avlägset.
(Artikeln publicerad 2005-12-26)
Årskrönika 2005: Våldsamheter och hoppfullheter
http://www.ne.se/rep/årskrönika-2005-våldsamheter-och-hoppfullheter
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
