Översättning: Rikard Svartvik, redaktör, Engelsk ordbok, på NE
[Märk väl att fler än 250 forskare redan har undertecknat detta öppna brev och att namnteckningar fortfarande tillkommer. När brevet fredagen 12 mars 2010 överlämnas till federala myndigheter kommer en lista över undertecknarna att presenteras. Det stora flertalet av dem är forskare verksamma inom klimatförändring som arbetar inom ledande amerikanska universitet och institutioner. Däribland finns både författare inom och utom IPCC. Ytterligare undertecknare inbegriper yrkesverksamma personer från närliggande ämnesområden, bland dem forskare inom fysik, biologi och samhällsvetenskap. Eventuella frågor besvaras av brevets författare, vars adresser anges nedan.]
En svensk sammanfattning av brevet finns här.
Den engelska originalversionen finns här.
Många inom populärpressen och andra medier, liksom somliga inom den amerikanska kongressen, tar fasta på ett fåtal felaktigheter som har hittats i den fjärde rapporten (Fourth Assessment Report, AR4) från IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), i ett försök att misskreditera rapporten i sin helhet.
Inga av dessa felaktigheter (bland hundratals och åter hundratals obestridda uttalanden) kommer ens i närheten av att undergräva slutsatsen att ”klimatsystemets uppvärmning är otvetydig” och att de flesta iakttagna ökningarna i fråga om globala medeltemperaturer sedan mitten av 1900-talet mycket sannolikt beror på observerad ökning i koncentrationen av antropogena växthusgaser.
Trots att rapporten är utmärkt genomförd i fråga om att korrekt rapportera om det aktuella forskningsläget, medger vi utan förbehåll att IPCC borde vara mer tillmötesgående vad gäller att öppet medge felaktigheter i god tid, och att fortsätta förbättra sin granskningsförfarande för att ytterligare sänka dess redan mycket låga felfrekvens.
Vår avsikt med detta öppna brev är att återföra fokus på trovärdig forskning, snarare än påhittade starka överdrifter, så att den kan utöva inflytande på den politiska debatten i USA och i resten av världen. Vi kommer först att diskutera några av de viktigaste budskapen från klimatforskningen, och sedan gå närmare in på IPCC:s arbetsmetoder, särskilt vad gäller mekanismerna för kvalitetskontroll inom IPCC. Slutligen kommer vi att framföra vissa förslag om vad som skulle kunna göras härnäst för att förbättra metoderna inom IPCC och att återställa fullt förtroende för klimatforskningen.
Klimatutmaningen
Vår förståelse för människans bidrag till klimatförändringen, och vikten av att människor reagerar, har förbättrats dramatiskt under de två senaste decennierna. Många av de viktigaste komponenterna inom klimatsystemet är nu väl kända, även om det fortfarande finns betydande osäkerhetskällor (såsom de processer som åstadkommer den observerade snabba smältningen av istäcket och/eller sammanbrottet i och omkring polerna). Det är till exempel numera väl fastställt att atmosfäriska koncentrationer av växthusgaser orsakade av människan har ökat snabbt sedan den industriella revolutionen. Ökade koncentrationer av växthusgaser i atmosfären reducerar värmen som lämnar klimatsystemet, dvs. jordens strålningsbalans – och därför säger oss fysikens första lagar att vi med största sannolikhet kan förvänta oss att högre temperaturer borde ha observerats.
Mätningar av den globala medeltemperaturen visar mycket riktigt en ökning på ungefär 0,6 oC under 1900-talet och omkring 0,8 oC sedan mitten av 1800-talet. Temperaturökningen har inte skett jämnt eller monotont. Det har funnits flera perioder på mellan 10 till 15 år då temperaturerna varit stabila eller sjunkit under de senaste 150 åren, men 14 av de 15 varmaste dokumenterade åren har infallit mellan 1995 och 2009. Sedan 1970 visar bevis grundade på observationer från samtliga kontinenter och de flesta oceaner att många natursystem redan har börjat påverkas av dessa stigande temperaturer.
Eftersom uppvärmningen på lång sikt är starkt signifikant i förhållande till beräkningar av den naturliga variationens omfattning förändrar den aktuella tioårsperiodens stabila globala medeltemperaturer inte på något sätt den grundläggande slutsatsen från AR4: uppvärmningen har otvetydigt observerats och dokumenterats.
Dessutom innebär välkända fördröjningar i klimatsystemets reaktioner på störningar, såsom ökningen av växthusgaser, att nuvarande konstanta temperaturer med all sannolikhet inte kommer att bestå länge till. Beräkningar med hjälp av globala klimatmodeller visar att dagens koncentrationer av växthusgaser redan har ökat uppvärmningen med ungefär 0,5 oC under det här århundradet.
Ökade utsläpp av koldioxid på grund av förbrukning av kol, olja och naturgas samt avskogning har varit de huvudsakliga faktorerna som drivit på den observerade uppvärmningen. Även om vi inte kan förutsäga framtiden för vårt klimat i detalj med någon större säkerhet visar flertalet studier från ett stort antal forskningsgrupper i USA och andra länder att oförminskade utsläpp kan komma att producera mellan 1 och 6 graders uppvärmning fram till och med år 2100.
Annan forskning har fastställt flera anledningar till oro över klimatförändringen; dessa gäller både USA och globalt. Bland dessa kan nämnas
(1) risker för unika och hotade system (inbegripet det mänskliga samhället),
(2) risker för extrema händelser (som kustnära oväder, översvämningar, torka, värmeböljor och skogsbränder,
(3) ekonomiska skadeverkningar (orsakade av t.ex. skadedjur eller oförmåga till anpassning),
(4) risker till följd av storskalig och plötslig klimatförändring (t.ex. kollaps av istäcket, avtagande havscirkulation, kraftig ökning av metanutsläpp från permafrost) eller plötslig effekt av mer förutsägbar klimatförändring (skapad av trösklar i anpassningsförmågan till klimatvariation hos människskliga och naturliga system) och
(5) fara för den nationella säkerheten (till stor del orsakad av extrema händelser runtom i världen som samverkar med redan ansträngda situationer).
Dessa riskorsaker och möjligheten att utlösa en temperaturdriven effekt vid lägre tröskelnivåer, liksom det tydliga medgivandet i AR4 att risk är produkten av sannolikheten och konsekvensen, ledde världens länder till att uppmärksamma överenskommelsen i Köpenhamn i december.
Överenskommelsen framhäver (max: vår kommentar) 2 graders uppvärmning som ett mål som kan komma att minska risken för ”farligt antropogent ingripande i klimatsystemet” till mer hanterbara nivåer. Forskning har visat att det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart att genom reducering av utsläpp och förändrade konsumtionsmönster öka sannolikheten för att uppnå detta mål under det närmaste århundradet; men det kommer inte att bli lätt att avvika från status quo utan mycket stora nationella och internationella insatser.
IPCC och the Fourth Assessment Report
IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) grundades av WMO (The World Meteorological Organization) och UNEP (United Nations Environment Programme) 1988 för att regelbundet förse politiska strateger med balanserade bedömningar vad gäller kunskap om klimatförändring. På så vis skapades en öppen mellanstatlig organisation inom vilken forskare, politiska analytiker, ingenjörer och resurshanterare från världens alla hörn bjöds in för att samarbeta.
För närvarande deltar drygt 150 länder, inklusive USA, inom IPCC. IPCC publicerar en utvärdering ungefär vart sjätte år. Den senaste utvärderingen, den fjärde i ordningen, som godkändes av medlemsländerna och publicerades 2007, innehöll tre volymer: The Physical Science Basis (Working Group I); Impacts, Adaptation and Vulnerability (Working Group II) and Mitigation of Climate Change (Working Group III) samt en sammanfattande rapport.
Fler än 44 arbetslag och 450 huvudförfattare medverkade i the Fourth Assessment – författare som har blivit utvalda på grundval av sin expertis i samråd med alla medlemsländer och som fick hjälp av ytterligare 800 forskare och analytiker, som tjänstgjorde som medförfattare inom specialområden. Författarna utförde sitt arbete gratis, och hela arbetet fick hjälp av fyra Technical Support Units (TSUs) som anlitade 5 till 10 personer var.
Felaktigheter i Fourth Assessment Report
Det var svårt att förbigå den exceptionella uppståndelse som uppstod kring felaktigheter som till sist upptäcktes i AR4. Det felaktiga årtalet för när Himalayas glaciärer beräknades försvinna och felaktiga procenttalet för ”land under vattenytan” i Nederländerna är exempel på fel som förtjänar att uppmärksammas oförbehållsamt och åtgärdas skyndsamt. I ett par andra fall, som diskussionen angående sambandet mellan skördar, klimatförändring och klimatvariation i Nordafrika, var förbehåll som var noggrant inlagda in kapitlen inte inkluderade i den förkortade syntesrapporten. I ett försök att förenkla fackspråkliga detaljer och sammanfatta huvudsakliga punkter, utelämnades vissa viktiga förbehåll. Dessa felaktiga utelämnaden i sammanfattningen bör också uppmärksammas och rättas.
Andra påståenden, som det i slutet av februari som gjorde gällande att AR4 inte nämnde de miljontals människor som kommer att se en ökning av tillgången till vatten, vilka nämndes i den citerade litteraturen jämte de miljontals människor som kommer att drabbas av vattenbrist, är helt enkelt inte sanna.
Hur som helst är det viktigt att betona att ingen av dessa invändningar förändrar de huvudsakliga slutsatserna i AR4, att människor med största sannolikhet förändrar klimatet med långtgående konsekvenser på lång sikt.
De livliga debatter som har uppstått kring dessa exempel har till och med fått somliga att ifrågasätta kvaliteten och integriteten hos IPCC. Senaste tidens händelser har visat att IPCC:s kvalitetskontroller inte är vattentäta, men påståenden om omfattande och medveten manipulation av vetenskapliga data och fundamentala slutsatser i AR4 är grundlösa.
Vi bestrider också starkt intrycket att de huvudsakliga resultaten i rapporten skulle vara baserade på tvivelaktiga källor. Referenslistan i AR4 innehåller ungefär 18 000 citat, av vilka det stora flertalet har granskats av kolleger innan de publicerades i vetenskapliga tidskrifter. IPCC har även ett transparent förfaringssätt när det gäller användning av källor som inte är granskade av sakkunniga experter (”peer reviewed”). Dessa metoder följdes inte i det isolerade fallet med Himalaya, men detta uttalande lyftes aldrig fram i sammanfattningen för vare sig Working Group II eller Synthesis Report – dokument som enhälligt godkändes ord för ord av alla medlemsländer.
Icke desto mindre krävs idiotsäkra förfaringssätt när nästa utvärdering ska skrivas. Vi föreslår att alla kapitel korsgranskas ämnesvis. I detta tillvägagångssätt granskar experter inom ett visst fält av klimatförändring, t.ex. förändring av vattentillgång, bedömningar av närliggande sårbarheter, riskanalys och strategier, som kommer till följd av sådana förändringar. Med detta menar vi, för att fortsätta exemplet, t.ex. utvärdering av möjlig ökning av skador till följd av översvämningar i flodområden, och potentialen för våtmarker att utgöra buffert, i kapitel som omfattar sektorer och regioner. Denna ämnesvisa korsgranskning skulle lämpligen utföras precis före det första utkastet, så att kapitelförfattarna kan få upp ögonen för möjliga problem före den stora granskningen.
Kvalitetskontroll inom IPCC och US Review
Intrycket att IPCC inte har någon ordentlig kvalitetskontroll är fullständigt felaktig. Förfarandet för att sammanställa rapporter och säkerställa dess kvalitetskontroll styrs av väldokumenterade principer som granskas återkommande och förbättras när så är lämpligt. Till och med nu kan varje steg i färdigställandet av varje kapitel följas på en webbsida: First Order Drafts (med kommentarer av många forskare liksom författarnas svar på dessa kommentarer), Second Order Drafts där dessa kommentarer är införda (och kommentarer av experter och representanter från olika länder på reviderade versioner liksom en andra vända av författarkommentarer), och så vidare, ända fram till de slutgiltiga godkända versionerna i plenum.
Klart uttryckt har 2 500 granskare tillsammans tillhandahållit ungefär 90 000 kommentarer på de 44 kapitel som finns i AR4. Varje kommentar är dokumenterad på en webbsida som även beskriver hur och varför kommentaren var eller inte var införd i den nästföljande revisionen. Redaktörer för varje kapitel arbetade med författarna för att garantera att varje kommentar bearbetades rätt och riktigt i den omarbetade versionen; faktum är att inget kapitel överhuvudtaget kan komma i fråga för publikation utan två eller tre olika redaktörers godkännande.
Den amerikanska staten öppnade granskningen av utkasten till IPCC för alla amerikanska experter som ville vara med och granska den. För att undvika att detta preliminära utkast läckte ut innan det fått sitt slutgiltiga godkännande av IPCC Plenary, bad den amerikanska staten alla potentiella granskare att inte avslöja innehållet i utkasten. För varje rapport samlade den amerikanska staten sin egen oberoende panel av experter för att undersöka kommentarerna innan de presenterades till IPCC. Allt som hade vetenskaplig förtjänst skickades vidare. Det var många vändor i fråga om varje rapport från Working Group och Synthesis Report, och tillfällen för amerikanska experter att granska texterna skickades som Federal Register notices.
Principer hos IPCC styr också hur författare behandlar publicerade källor som inte är granskade av sakkunniga experter (”peer reviewed”). Dessa principer beaktar att expertgranskade vetenskapliga tidskrifter innehåller begränsat med information om hur man i praktiken genomför minskningar av utsläpp, till exempel möjligheten att minska utsläpp inom en viss industrisektor eller ett land. Även förteckningar över särskilt sårbara områden och strategier för sektorer och regioner, med hänsyn till klimatförändring, finns oftast bara i icke referentgranskade källor.
Denna information är oftast tillgänglig bara i rapporter från forskningsinstitutioner, rapporter från workshops och konferenser eller i publikationer från industrier och andra icke-statliga organisationer (NGO). Detta är så kallad grå litteratur. IPCC-proceduren föreskriver att författare måste kritiskt bedöma varje grå källa som de vill använda. Kvaliteten och giltigheten hos ett fynd från en icke-fackgranskad källa måste kontrolleras innan fyndet kan ingå i en kapiteltext. Varje källa måste kunna spåras helt och fullt; och i de fall då grå källor används måste en kopia lämnas till sekretariatet hos IPCC för att garantera att den är tillgänglig vid förfrågan för tredje part.
Vår slutsats är att IPCC:s förfaringssätt är transparanta och noggranna, även om de inte är ofelbara. Icke desto mindre är vi övertygade om att ingen enskild forskare eller mindre grupp av forskare kan manipulera förfaringssättet och på så vis inkludera eller exkludera ett särskilt forskningsområde; författare inom dessa områden kan (och uppmuntras fullt ut att) delta i granskningsprocessen. Dessutom kan varje forskares arbete, oavsett om det stöder eller förkastar antagandet om klimatförändring orsakad av människan, beredas plats i rapporterna. Arbetet inkluderas eller förkastas med hänsyn till dess vetenskapliga förtjänster.
Det är viktigt att notera att vi här inte inriktar oss på de kriterier och procedurer med vilka IPCC väljer ordförande och författare. Dessa sköts uteslutande av IPCC och dess medlemmar enligt direktiv som initialt fastställdes i beslutet från 1988. Det vill säga att regeringar eller deras representanter formulerar och implementerar dessa riktlinjer; och de skapar, godkänner och bemannar Technical Support Units för varje arbetsgrupp. Vi vill inte lämna förslag i dessa ämnen eftersom de ligger bortom vårt verkningsområde.
Vad kommer härnäst?
The National Academies of Sciences kommer inom kort att publicera en serie påföljande utvärderingar under rubriken America’s Climate Choices. Vi förväntar oss att fynden i AR4 kommer att stödjas av ny information från litteratur som publicerats efter 2006, och att slutsatserna från IPCC kommer att bli bekräftade – det vill säga att frågan om klimatförändring är allvarlig och verklig.
Med hänsyn till dessa slutsatser anser vi att frågan om klimatförändring förtjänar brådskande beaktande över partigränserna av landets lagstiftande och administrativa ledare. Vi känner starkt att orimligt stort fokus på ett fåtal felaktigheter från 2007 inte får förringa och avleda från öppna och uppriktiga diskussioner om hur vi bör reagera på klimatriskerna genom att minska utsläpp och främja anpassning här och utomlands.
När processen med att framställa IPCC Fifth Assessment Report (AR5) påbörjas bör IPCC bli mer mottaglig för att erkänna felaktigheter skyndsamt och öppet när de blir kända. För detta ändamål uppmanar vi IPCC att publicera en erratalista på sin webbsida som korrigerar alla fel som har blivit upptäckta i texten efter publiceringen.
I så fall måste en tydlig skillnad dras mellan felaktigheter och ny kunskap. Utvärdering inom IPCC är detaljerade ögonblicksbilder av forskningsfronten vid ett visst tillfälle, medan kunskap utvecklas ständigt genom pågående forskning och erfarenhet; det är felaktigheterna i utvärderingen som kräver omedelbar uppmärksamhet.
Ny kunskap publiceras däremot i nya vetenskapliga tidskriftsartiklar och rapporter; denna information bör användas som bas för AR5, men den kan inte stå med i listan över errata för AR4 eftersom den inte var tillgänglig när denna bedömning gjordes.
Webbsidan bör också svara snabbt och öppet när rapporteringar av fel i tidigare utvärderingar själva visar sig vara felaktiga. Likaväl som vi inte får låta felaktigheter stå orättade får vi inte låta missuppfattningar ligga och gro.
Klimatforskning och IPCC:s rapporter om forskningsläget utgör ett vetenskapligt underlag för politiska beslut rörande klimatfrågor, vars dagordning fastställs av regeringar som är med i IPCC och inte av de ledande författarna i sig. Kvaliteten och balansen i kunskapen som lämnas av varje utvärdering är definitivt av största vikt, liksom klar och tydlig kommunikation vad gäller därtill hörande oklarheter.
Med tanke på den aktuella politiska och mediala uppståndelsen kring ett fåtal tydliga felaktigheter är det nu lika viktigt att vi finner sätt att återfinna det fulla förtroendet hos de dominerande politiska kretsarna i fråga om forskning om klimatförändring. För detta ändamål ser vi med glädje att en oberoende kritisk utvärdering av IPCC:s tillvägagångssätt kommer att utföras; vi hoppas att processen kommer att leda till deltagande från medlemsländernas vetenskapliga akademier.
Betydelsen av felaktigheterna från IPCC har överdrivits å det grövsta av många sensationshungriga redogörelser, men detta är inte skäl att underlåta att genomföra procedurer som gör bedömningsprocessen ännu bättre.
Allmänheten har rätt att få veta riskerna med klimatförändringen såsom forskare för tillfället uppfattar dem. Vi ser fram emot att arbeta med våra kolleger och regeringar med att utföra denna uppgift.
10 mars 2010
Undertecknat
- Gary W. Yohe (Wesleyan University and Yale School of Forestry and Environmental Studies) gyohe@wesleyan.edu
- Stephen H. Schneider (Stanford University) shs@stanford.edu
- Cynthia Rosenzweig (NASA Goddard Institute for Space Studies and Columbia University) crosenzweig@giss.nasa.gov
- William E. Easterling (Pennsylvania State University) billeasterling@psu.edu
(Publicerat 2010-04-08)
Öppet brev från forskare om fel i IPCC:s fjärde rapport (lång version)
http://www.ne.se/rep/öppet-brev-från-forskare-om-fel-i-ipccs-fjärde-rapport-lång-version
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
