av Arne Järtelius, nyhetsredaktör
Uppfinningar av skilda slag kan gå mycket olika framtider till mötes. Elektriciteten behövde några hundra år på sig innan den kom de flesta till del och för alltid förändrade vår livsstil. För telegrafin tog det närmare ett sekel innan den kom i bruk hos den stora allmänheten så att vi kunde kommunicera med varandra över stora avstånd. Internet har bara 50 år på nacken, men redan har den nya tekniken på ett grundläggande sätt lyckats förändra vardag, kultur och samhällen.
Födelsedagen för det som skulle bli det världsvida nätet kan skrivas 7 februari 1958. Det var då som USA:s president Eisenhover skapade Advanced Research Projects Agency (ARPA) som sedermera (1969) skulle bygga ett nätverk kallat ARPANET, som till att börja med knöt samman ett antal universitetsdatorer. Tillträdet till nätverket var strängt begränsat, men de som fick komma in på det kunde sända e-post och spela dataspel.
Bakgrunden till ARPA stavas Sputnik. Det var världens första konstgjorda satellit och sändes upp av Sovjetunionen 4 oktober 1957. Den vägde inte mer än 83 kilo, men det var tillräckligt tungt för att få USA att inse att man inte längre var ledande när det gällde teknologi. Eftersom detta hände sig under kalla krigets dagar handlade tekniken i första hand om att hitta olika försvar – fungerande kommunikationer var en viktig del av detta – i händelse av ett kärnvapenkrig.
 |
| LARS LINDQVIST/SCANPIX |
| Dreamhack i Jönköping 2007 – vem hade väl anat att det skulle bli ett resultat av Internet? |
Paketbyten
Det första steget mot det som skulle bli Internet var det som kallas packet switching. Det tillkom ursprungligen för att göra informationssystemen mindre sårbara och i klartext betyder det att varje anrop, e-post, MSN-inlägg m.m. delas upp i flera, av varandra oberoende paket som vardera innehåller en del av t.ex. ett e-postmeddelande, som var för sig tar sin egen väg över Internet till mottagaren. Teorin om packet switching upptäcktes samtidigt och oberoende av varandra av Paul Baran och Leonard Kleinrock i USA och av Donald Davies i Storbritannien omkring 1960. Två år senare introducerade J.C.R. Licklider, då chef för ARPA, konceptet om ett Intergalactic Computer Network, som kan ses som den idémässiga startpunkten för Internet. 1963 presenterades ASCII (American Standard Code for Information Interchange) som skulle bli lingua franca för kommunikation mellan olika slags datamaskiner och när det väl fanns att tillgå kunde man två år senare genomföra det första kommunikationsexperimentet mellan två datorer. I samma veva kom det första e-postsystemet någonsin igång där filer sänds mellan olika användare.
– Jag får ofta credit för en massa saker som jag inte har gjort, säger Paul Baran (Vanity Fair, juli 2008). Allt jag gjorde var en liten sak om packet switching och nu får jag skulden för hela Internet. När teknologin når en viss mognad, sakerna är på plats, behoven finns och de ekonomiska utsikterna är goda, då kommer uppfinningarna som ett brev på posten.
Nästa steg i Internets utveckling stavas IMP. Det står för Interface Message Processor och är den nod, den knutpunkt som sänder, tar emot och vidarebefordrar information. Uppdraget att utveckla en sådan gick till företaget BBN och inom åtta månader hade företaget levererat en prototyp till University of California (UCLA). En månad senare får Stanford Research Institute (SRI) sin IMP och med en höghastighetslänk mellan de båda datorerna kan de börja prata med varandra.
– Den 29 oktober 1969 klockan 22.30 finns en anteckning i min anteckningsbok på kontoret på UCLA som säger: 'Talade med SRI från en värddator till en annan.' Om man vill vara poetisk så kan man säga att det var då som Internet drog sitt första andetag, säger professor Leonard Kleinrock. Det var samma år som den första människan landade på månen, som Woodstockfestivalen ägde rum och Mets vann världsserien i baseboll, så det var ingen som noterade Internets födelse. (Vanity Fair, juli 2008).
Protokollsöverföring
Men att det var Internet som hade börjat spira visste man inte då. Det skulle dröja ytterligare fem år innan termen Internet dyker upp för första gången. Det gjorde den i en konferensrapport publicerad av Vint Cerf och Robert Kahn, samma personer som 1973 arbetade fram nätverksprotokollet TCP (Transmission Control Protocol) som fem år senare följdes av IP (Internet Protocol). Tillsammans möjliggjorde TCP/IP för ett obegränsat antal nätverk att kommunicera med varandra simultant (1983 blev TCP/IP standard för hela Internet). Redan 1972 hade Ray Tomlinson vid BBN specificerat @ som symbolen som avgör vem som är sändaren och vem som är mottagaren av ett e-postmeddelande. Det var i den här vevan som begreppet information superhighway användes för första gången. En ny informationstid höll med detta definitivt på att randas. Tilläggas bör att innehavarna av TCP/IP inte brydde sig om att ta patent på det utan lät det fritt vara öppet för var och en som ville bruka det.
– Vad Bob Kahn och jag gjorde, säger Vint Cerf, var att visa att det med en uppsättning protokoll var möjligt att få ett i det närmaste oändligt antal heterogena nät att stå i förbindelse med varandra som om alltsammans var ett enda nätverk. TCP/IP är vad som gör Internet till Internet. (Vanity Fair, juli 2008)
1980 växte världen online fortare än någonsin tidigare, men brukarna kunde fortfarande räknas i sexsiffriga tal. Detta trots att 13 amerikanska storstadstidningar det här året började publicera sig online och året därpå gick Encyclopedia Britannica samma väg. Det vid den här tiden som Sverige kommer in i Internetbilden. Det första Internetmeddelandet tas i Sverige emot 7 april 14.02 1983, landskoden för svenska domänadresser registreras 1986 och SUNET (Swedish University Computer Network) bestämmer sig 1987 för att använda IP-protokollet. 1988 kunde KTH för första gången sända e-brev och hämta filer mellan olika typer av datorer med sinsemellan olika operativsystem och protokoll. Samma år var ca 2 000 datorer anslutna till SUNET, 1994 var det 40 000 och 2000 var antalet 225 000. 1991 blev Swipnet den första kommersiella Internettjänsten i Sverige och den första utanför USA.
"Det stora genombrottet för Internet i Sverige kom 1994" skriver författarna till boken De byggde Internet i Sverige (2003). Det var Carl Bildt som med sitt e-brev till Bill Clinton "lyckades med konststycket att mångfaldiga den massmediala uppståndelsen i Sverige". Samma år tillsatte regeringen en IT-kommission med uppgift att vara regeringens rådgivare i IT-frågor. Det var när RSV vid valet 1994 levererade valresultaten till massmedierna via Internet flög proppen ur flaskan. "Internet tog fart ordentligt i Sverige 1994 i samband med valet." (a.a.) Aftonbladet var 1994 första svenska tidning med en nätupplaga och Sveriges Television hade officiell premiär för sin heltäckande webbsajt 1 september 1995. 1994 registrerades 1 529 domännamn i Sverige, året därpå 11 974, 1996 var det 22 283 och 1997 ca 50 000. Det placerade Sverige på tredje plats utanför USA. Vid ett tal på IVA 1994 slog den dåvarande statsministern Carl Bildt fast att Sverige 2010 skulle tillhöra "den globala utvecklingens absoluta spjutspetsar när det gäller utnyttjandet av informationsteknologi".
Hypertextmarkering
Tillbaka i USA handlade Internets fortsatta utveckling under 1970-talet om sådant som modemförsedda persondatorer, domännamn och webbläsare (browser). 1983 såldes 800 000 modem i USA och samma år lanserade MCI Telecommunications MCI Mail, en e-brevservice som kostat 100 miljoner dollar. 1984 publicerades den första romanen – Ender's Game – på nätet och året därpå startade USA Today Sports Center, den första onlinetjänsten för ett enda ämne. 1991 fanns i USA mer än halvannan miljon medlemmar i de vid den tiden största serviceförtagen online (America Online, Prodigy och CompServe). Samma år sändes det första e-brevet från rymden genom rymdfärjan Atlantis.
Men det var fortfarande något som saknades, något som gjorde att man kunde gå vidare från att skicka e-post och filer till varandra till att söka information hos alla andra. Det var då som den dokumentlänkande strukturen World Wide Web baserad på hypertext (hypertext markup language, html) med buller och bång trädde in på kommunikationsscenen. Den världsvida väven skapades och namngavs 1991 av britten Tim Berners-Lee tillsammans med belgaren Robert Cailliau vid CERN i Genève, Schweiz (Två år tidigare, 13 mars 1989, kom Berners-Lee med ett dokument betitlat "Information Management: A Proposal", som brukar ses som startpunkten för det som skulle bli www.). I något läge fanns det funderingar vid CERN att ta patent på det världsvida nätet.
– Vill du bli rik, frågade Tim en dag på CERN. Jag tyckte kanske att det inte skulle skada, men Tim verkade inte vara ett dugg intresserad av det. Allt han ville var att World Wide Web skulle fungera och att det skulle vara tillgängligt för alla. Han lyckades övertyga mig om att de skulle bli på det viset och sedan arbetade jag i omkring sex månader för att försäkra mig om att CERN skulle lämna över alltsammans till det allmänna. (Robert Cailliau i Vanity Fair, juli 2008)
Fördumning à la Google
Den första webbläsaren hette Mosaic och utvecklades av Marc Andreessen under 1992–93 som ett sidoprojekt vid University of Illinois. Den fick snart en mäktig efterföljare i form av först Netscape Navigator och därefter, med 7 december 1995 som startdag i det som skulle bli en våldsam kamp för vinnande av något som liknade världsherravälde på området, av Microsofts Internet Explorer.
– Medan Netscape och Microsoft hade sin jättelika kamp sade sig hela världen: 'Det var som tusan! Det där med nätet är verkligen en stor grej! Och vi kan bygga massor med business omkring det.' Nätet växte lika fort som våra egna ansträngningar med Internet Explorer, enligt Thomas Reardon, som när det begav sig var programansvarig på Microsoft för Internet Explorer. (Michael A. Banks, On the Way to the Web: The Secret History of the Internet and Its Founders, 2008)
Resten är en historia med särskilt märkbara hållplatser längs vägen som webbportalen Yahoo (1994), sökmaskinen Google (1998) och sociala nätegemenskaper som MySpace (2003), Facebook (2004) och YouTube (2005). Det är vidare en historia som sammanfattas i att vi nu lever i ett globalt informationssamhälle där informationen finns, för att tala med Bill Gates, grundaren av Microsoft, at your fingertips. Men för att ta steget från information till kunskap räcker det som bekant inte med att vara fingerfärdig.
Är det sedan ett knapptryckande där, som det visat sig i studier av nättryckare, det lätta föredras framför det svåra, det enkla framför det komplexa och det snabba föredras framför det långsamma så finns det, så här 50 år efter Internets födelse, anledning att fundera en hel del på frågan som sommarnumret 2008 av tidskriften The Atlantic ställde på sitt omslag: "Is Google making us stoopid?" Och kanske stämmer det, som undertiteln på professor Mark Bauerleins bok The Dumbest Generation (2008) lyder: "Don't trust anyone under 30."
50 år med nätet
http://www.ne.se/rep/50-år-med-nätet
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
