Magnus Rodell, fil.dr i idéhistoria
För alla som bevistat Göteborg är det ingen nyhet att vid Östra Hamngatan, med dess dunkande spårvagnar och rastlösa kommers, står en ärgad Gustav II Adolf mitt på det torg som fått hans namn.
Med tanke på Gustav II Adolfs eftermäle ser statyn inte speciellt krigisk ut. Med en myndig och saktmodig hållning pekar kungen nedåt med höger hand. Den andra handen vilar lättsamt på hans vänstra sida.
 |
|
”Här ska staden ligga!” |
|
ARNE JÄRTELIUS |
Tamt nordiskt lejon
Det var sommaren 1630 som Gustav II Adolf klev in på den storpolitiska europeiska scenen då den svenska armén landsteg på den tyska nordkusten. Året därpå vann de svenska förbanden en stor seger i slaget vid Breitenfeld. Kungens död i dimman vid Lützen 6 november 1632 gjordes till en kristlig offerdöd inom ramen för en religiös kamp. I historieskrivningen kring Gustav II Adolf har man ofta lyft fram hans militära värv. Talet om lejonet från Norden som en hjältekonung bottnar ytterst i hans krig och död på slagfältet.
Statyn i Göteborg, kring vilken skolklasser ända in på 1950-talet samlades den 6 november, uttrycker inte i första hand krigshjälten. Den konung som framställts i brons och som formulerades i allehanda texter i samband med statyinvigningen tillskrevs en betydligt mer mångfasetterad karaktär.
Svårgjuten konung
Klockan nio på morgonen den 18 november 1854 dånade trettiotvå kanonskott. Äntligen hade dagen för invigningen av Gustav II Adolf-statyn kommit!
Redan sommaren 1845 hade de beslutande i Göteborg bestämt att det skulle uppföras en staty över kungen. De första gjutningsförsöken genomfördes i Rom mitt under revolutionen 1848. Gjuteriet låg mitt i frontlinjen, och gjutformen skadades av den häftiga artillerielden. Nästa gjutningsförsök förlades till München. Denna gång blev resultatet tillfredsställande. Fartyget som skulle föra statyn till Göteborg strandade dock på ön Helgoland, och i augusti auktionerades statyn bort. Magistraten och borgerskapets äldste beställde då en ny staty som kom på plats hösten 1854. Högtidsdagen hade sålunda föregåtts av både revolutioner och skeppsbrott.
I närvaro av prins Karl, militära förband, stadens civila kårer och stater, borgerskapet, inbjudna gäster och en 120 man stark kör ställde landshövdingen klockan halv ett en begäran till kronprinsen om att få avtäckta statyn. Denna bifölls och täckelset föll, varpå trupperna skyldrade gevär, fanor fälldes och 64 kanonskott rullade fram över torget och kanalen. Festligheterna avslutades på kvällen med ett fyrverkeri.
Liberal omvärdering
Dagen före invigningen publicerades en lång artikel i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (GHT). I den beskrevs Gustav II Adolfs krigiska bedrifter och hur deltagandet i trettioåriga kriget gjorde ”det lilla svenska folket till ett verldshistoriskt folk”. Artikelförfattaren konstaterar dock, med hänvisning till Erik Gustaf Geijer, att man alltför mycket beundrat kungens krigiska bedrifter och sällan tagit hans fredliga värv i beaktande.
Artikelförfattaren menade att Gustav II Adolf trots krigen verkade för Sveriges institutioner och för rikets fredliga strävan. Genom sitt gåvobrev tryggade han Uppsala Akademis fortsatta verksamhet. Tillsammans med andra statsmedel befäste detta brev universitetets ställning. Kungens utbildningspolitiska insatser omfattade även grundandet av gymnasierna i Västerås, Strängnäs, Linköping, Viborg och Åbo.
Vidare gjorde han stora insatser på det konstitutionella området. Han verkade även för Sveriges industriella utveckling. En förädlad form av järnhantering infördes, klädesväverier likaså. Landsvägarna förbättrades och nya städer som Härnösand, Söderhamn, Umeå, Luleå, Piteå, Torneå och Norrtälje grundades.
De ”fredens yrken” som artikelförfattaren behandlade – gynnandet av vetenskaperna och utbildningen, en förbättring av konstitutionen, industriell expansion och en infrastrukturell upprustning – fanns på den samtida reformliberalismens dagordning.
Staty i tiden
Att denna redogörelse återfanns i GHT har sin förklaring. Vid 1800-talets mitt utgjorde Göteborg Sveriges mest dynamiska handelscentrum; hamnen och dess handel gjorde att staden fick en borgerligt kosmopolitisk prägel, manifesterad i Börshuset, som invigdes 1849. Staden genomgick under 1800-talets första hälft också en materiell modernisering – gamla befästningsverk revs, trottoarer iordningställdes, vackra byggnader uppfördes, en botanisk trädgård anlades och gasbelysning uppfördes. Det lokala styret menade i sitt förslag till en staty att den skulle utgöra ett slags kulmen på denna utveckling, ett vittnesmål om stadens rörelse och utveckling.
Sålunda är det inte speciellt förvånande att artikelförfattaren tillskriver Gustav II Adolfs fredliga verksamhet en avgörande betydelse – den identifierades och formulerades just utifrån de reformliberala strävandena vid mitten av 1800-talet.
Historien framställdes inte bara som en källa till stora minnen och ära. Den användes även inom ramen för en samtida politisk strävan. I artikeln formulerades en kontinuitet mellan Gustav II Adolfs fredliga yrken och 1850-talets handelsexpansiva Göteborg.
Detta har också kommit till uttryck i sättet på vilket skulptören Bengt Erland Fogelberg utformat statyn. Den berättar om det ögonblicket då kungen på Otterhälleberget med högra handen pekade var staden skulle ligga. Statyprojektet kan i ljuset av detta tolkas som ett sätt att skapa en varaktig symbol.
Den pekande stadsgrundaren gjordes till ett vittnesbörd över stadens ursprung i en tid av omvandling och expansion. Samtidigt framställdes han som en förkämpe för de fredliga yrken stadens näringsliberaler mangrant slöt upp bakom.
(Artikeln publicerad 2002-11-04)
6 november: En statyinvigning i tiden
http://www.ne.se/rep/6-november-en-statyinvigning-i-tiden
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
