Allt om min mamma

Allt om min mamma:

Arne Järtelius, Nationalencyklopedin

Att böcker blir film eller teater hör som bekant till vanligheterna. Det räcker att titta på den aktuella film- eller teaterrepertoaren för att finna exempel som två filmer om Arn, Lilla spöket Laban - världens snällaste spöke, Maria Larssons eviga ögonblick och The Baader Meinhof Komplex.

Men filmer som blir teater? Eller teater som blir film? Exempel på både och finns som de nu Sverige-aktuella Blommor av stål (film som blivit teater), Glengarry Glen Ross (teater som blivit film och som nu åter blivit teater), Mamma Mia! (musical som blivit film) och Jesus Christ Superstar (rockopera som blivit film och som nu åter är teater), men de vägarna är långt mindre beträdda än böckernas breda väg till filmen.

Petra Hellberg
Jessica Zandén i rollen som Huma/Blanche i Allt om min mamma.

Film som teater
I helgen hade Stockholms stadsteater premiär på teaterversionen av Pedro Almodóvars film Allt om min mamma (Todo sobre mi madre, 1999). På teatern fick den sin urpremiär 2007 på Old Vic i London med den australiske dramatikern Samuel Adamson som upphovsman. Enligt programbladet till den svenska uppsättningen ska Almodóvar ha varit enormt generös och uppmuntrande under arbetets gång i samband med Londonpremiären. "Gör ditt eget - flyg", ska han ha sagt när Adamson enligt honom höll sig alltför nära filmen.

För den svenska uppsättningen av Allt om min mamma står Philip Zandén. I huvudrollen som Manuela ser vi Marie Richardson och i rollen som Huma Roja/Blanche agerar Jessica Zandén. Vad den stockholmska premiärpubliken framför allt verkade uppskatta var de delar där pjäsen i pjäsen - Tennessee Williams Linje Lusta - spelas upp samt (ett uppenbarligen mycket skrattgenererande element) där transan Agrado (i Stockholm spelad av en man, i filmen gestaltad av en kvinna) med en lätt parodisk touch ger utlopp för sina känslor och sin person.

Till innehållet ligger Allt om min mamma som film och som teater ganska nära varandra, men på en del ganska avgörande punkter går de skilda vägar. Transplantationen av den döde sonens (Esteban) hjärta nämns bara helt i förbigående i pjäsen, att den tredje Esteban blir fri från sin mammas HIV-smitta nämns en passant, de geografiska motiv (Madrid, Barcelona, La Coruña, Kanarieöarna) som spelar en så viktig roll i filmen är likaså borttagna och det gäller även för referenserna till filmen Allt om Eva (1950), som fungerar som inspiration till Estebans sökande efter sin pappa och som bestämt valet av titel på film och pjäs. Vad som däremot inte finns med i filmen är pjäsens avslutande längre citat från García Lorcas Blodsbröllop (1933).

Teater och film
På ett plan är Allt om min mamma en skildring av relationer mellan mödrar och deras barn alternativt att kvinnorna - Huma Rojo och Agrado - inte velat ha/kunnat få några egna barn. I den mån Pedro Almodóvar låtit några fäder aktivt medverka i sina filmer har de antingen varit frånvarande eller oanvändbara i fadersrollen. I Allt om min mamma är fadern antingen senil - det gäller syster Rosas far, som inte alls finns med i teaterversionen - eller helt okunnig om sin avkomma (dvs. den andra och den tredje Esteban). I det senare fallet markerar Allt om min mamma en nyorientering i Almodóvars produktionen genom att de båda Estebanbarnens far (Esteban/Lola) får en möjlighet att förlika sig med sitt andra barn och han får läsa sitt första barns anteckningar där han söker efter sin far.

På det planet är Stockholmsuppsättningen av Allt om min mamma OK, men knappast mer. Vad som saknas är framför allt referenser till den allegoriska berättelse om Spaniens utveckling efter diktaturens fall som skildringen bär på. (Det är däremot något programbladet skriver en del om.) Saknas gör också en vilja att göra något mer av relationerna mellan personerna i huvudhandlingen, i sidohandlingen i form av pjäsen i pjäsen och det som utspelar sig i logerna. Det blir bara platt.

Det enda originella bidraget med Philip Zandéns uppsättning av Allt om min mamma är att han gjort pjäsen i pjäsen - Linje Lusta således - till en skruvad svensk parodi på spanska schabloner. I rollen som Blanche/Huma gör framför allt Jessica Zandén ett livfullt porträtt.

Melodramatiskt
Film är film och teater är teater. Må så vara, men när den ena konstformen gör så mycket mer av en text är det definitivt på sin plats med en eller annan jämförelse. Den ska här inte göras speciellt lång med tanke på att det kan vara svårt att ha filmen aktuell i minnet eller att ha hunnit med att se teaterversionen av den samma. Den som lite grundligare vill ta sig an Almodóvars verk rekommenderas därför att läsa Ernesto Acevedo-Muñoz av British Film Institute utgivna studie Pedro Almodóvar (2007) som innehåller en genomgång verk för verk och tematiskt av den i dag mest framträdande spanske regissörens till dags dato samtliga filmer sedan debuten 1974.

Det kan ändå vara på sin plats att notera några avvikelser mellan Allt om min mamma som film och som pjäs. Några av dem har redan nämnts ovan. Till dem kan läggas: filmen strävar efter att skildra identiteter som något flertydigt och problematiskt, men i slutänden funktionellt, i pjäsen blir det till ett stort skämt; från att i sina tidigare filmer uteslutande haft Madrid som centrum vidgar filmen sig till att omfatta hela Spanien för att på så sätt göra landet till den organiska helhet det inte varit sedan före inbördeskriget, i pjäsen är Barcelona centrum; i filmen samverkar ett då (sent 1970-tal) med ett nu (sent 1990-tal) för att skildra att såren efter fascismen kan vara på väg att läkas, i pjäsen är tiden obestämbar nutid; pjäsen i pjäsen ska bidra till en diskussion till vad som är verkligt och vad som är fiktion, den uteblir efter Stockholmsuppsättningen; Allt om min mamma bär på en (omvänd) Oidipuskonflikt, den antyds i pjäsen, men inte alls på samma sätt som i filmen där den får symbolisera Spaniens nationella trauma efter ett långt fascistiskt arv.

Om filmen Allt om min mamma säger Acevedo-Muñoz: "I filmen tjänar traumatisk identitet, teater, geografisk hemlöshet, sjukdom och död som redskap genom vilka karaktärerna (och nationen i förlängningen) finner kärlek, stabilitet, identitet och, slutligen, försoning." Det är synd att Stockholms stadsteaters uppsättning har så lite av den varan.

(Reportaget publicerat 2008-11-18)

Allt om min mamma
http://www.ne.se/rep/allt-om-min-mamma
Nationalencyklopedin, 2012-05-27 Kopiera källangivelse

Relaterade artiklar

Nationalencyklopedin