Artkänslig nyckelperson

Arne Järtelius, aktualitetsredaktör

ArtDatabanken är en nationell kunskapsbank som sysslar med kunskapen om den biologiska mångfalden i Sverige i allmänhet och med kunskapen om arter i synnerhet.

I praktiken startade ArtDatabankens verksamhet redan på 1970-talet men formellt inleddes arbetet på 1980-talet. Starten var i form av ett litet projekt på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU (eller Skogshögskolan som det hette på den tiden), där några likasinnade var bekymrade över hur det dåtida skogsbruket hotade existensen för väldigt många djur och växter. Själva ArtDatabanken etablerades som en fast verksamhet på 1980-talet och i dag är den en enhet vid SLU. Sedan begynnelsen har ArtDatabanken arbetat med kunskapsspridning och det har resulterat i utgivningen av ett ganska stort antal böcker genom åren. Man arrangerar också årligen Sveriges största naturvårdskonferens ”Flora- och faunavård” som brukar attrahera ca 500 deltagare.

Nässelfjärilen beskrivs i Nationalnyckelns första volym

MARTIN HOLMER/NATIONALNYCKELN

För några år sedan fick ArtDatabanken gehör hos statsmakterna för vad som fått namnet Svenska artprojektet. Det är ett projekt som vetenskapligt ska göra det möjligt att beskriva alla svenska arter av växter, djur och svampar. I dag uppgår de till cirka 50 000 kända arter och när projektet är i hamn är de kanske ytterligare några tusen. Förutom det vetenskapliga studiet av dessa arter ska ArtDatabanken även ge ut en populärvetenskaplig beskrivning av dem. Det har nyligen resulterat i den första volymen ”Fjärilar: Dagfjärilar” av planerade 100 i en bokserie som fått namnet Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna.

Torleif Ingelög är biolog och föreståndare för ArtDatabanken som har sitt säte i Uppsala. Han redogör närmare för dess verksamhet och sin egen roll i den.

”Mitt bidrag till det här är att det var jag som med stor envishet drog igång ArtDatabanken en gång i tiden. Det är också jag som ansvarat för dess uppbyggnad och ledning. Vi har kommit långt på 30 år, men då ska man samtidigt veta att det tid efter annan varit starka krafter igång för att lägga ned oss. Jag blev också den första chefen för verksamheten när den formaliserades till en egen enhet. På den jobbar idag 35 personer, samtliga valda av mig och samtliga valda med en ledstjärna: var och en av dem är på sitt område mig vida överlägsen på alla tänkbara sätt.

Idén till ett artprojekt har funnits genom årens lopp, men vi var länge för tidigt ute med våra idéer. När vi i slutet av 1990-talet väckte idén hos den dåvarande miljöministern Kjell Larsson nappade han på kroken. Jag är inte säker på att vi vid den tidpunkten talade om vad hela projektet skulle komma att kosta, men eftersom intresse fanns och tiden var rätt gick det till slut även att hitta de nödvändiga ekonomiska resurserna.

Svenska artprojektet sysselsätter i dag omkring 200 personer. En viktig uppgift för flertalet av dem är forskning eftersom Sverige inte på långa vägar är färdigforskat när det gäller arter. Varje år delar ArtDatabanken ut 20 miljoner kronor i forskningsanslag till vetenskapliga institutioner och museer runt om i Sverige för att göra det möjligt för dem att bedriva artforskning. För att kunna forska behöver man ha tillgång till innehållsrika samlingar och där spelar museerna en stor roll, men det behövs pengar till vård och skötsel för att kunna göra de här samlingarna tillgängliga. För att kunna göra det möjligt har ArtDatabanken fått ytterligare 20 miljoner kronor per år att dela ut.

Vad man kan konstatera är att det finns ett enormt intresse ute i landet för arter. Vid sidan av den finns en okunskap hos de yngre generationerna när det gäller arter och den tenderar att öka. Det ser jag som bekymmersamt, och det är tyvärr ingen överdrift att tala om en tilltagande biologisk analfabetism. Det finns alldeles för många skolbarn som inte kan skilja mellan kråka och skata eller mellan gran och tall. Det är skrämmande, som jag ser det. Om man inte har en baskunskap om naturen och om arterna så riskerar man att tappa en hel begreppsvärld, ett helt språk. Man missar den vägen också kopplingen till naturen och kulturen. Vad är det för mening med att sjunga om blåsippan där ute i backen om man inte vet hur en sådan växt ser ut? Även för att förstå vår svenska historia behövs ett visst mått av artkunskap eftersom den har bestått i samlevnad med, kamp mot och användande av olika arter för vår överlevnad. Vi är även i dag beroende av kunskapen om arter även om vi nu har gjort det så mycket lättare för oss på olika sätt. Det är Nationalnyckeln ett bra exempel på.

Artkunskap är både spännande och roligt, och det är något vi tänker använda Nationalnyckeln till att visa och bevisa. Den som blir medveten om vilka historier och berättelser djurvärlden bär på ska upptäcka att den rymmer sådant som inte ens vår vildaste fantasi skulle kunna skapa. Nästa volym av Nationalnyckeln handlar om mångfotingar. Bland dem finns arter som hittat på de mest fantastiska sätt att möta sina motståndare på, t.ex. att spruta klister i käften på hotande rovdjur. Det här är sådant som fascinerar inte minst barn och ungdom, men det gäller att fånga upp dem innan det är för sent. ArtDatabanken har stora utmaningar framför sig i tiden.

För att omsätta den idé man går och bär på gäller det för det första att man tror på det man vill göra och åstadkomma. Två andra egenskaper som är bra för en praktiskt syftande idébärare är att man är envis och uthållig eftersom man hela tiden möter en massa hinder på vägen. Av någon outgrundlig anledning dyker det nämligen alltid och överallt upp en massa människor som vill stoppa den verksamhet man håller på med. En annan sak som är viktig för en idébärare är: man måste alltid vara saklig. Det man gör ska utföras på ett korrekt, objektivt och sakligt sätt. Man får inte fara med vare sig över- eller underdrifter. Det man gör och säger ska vara rätt. Pengar är också viktigt. Den som vill åstadkomma något måste därför lära sig hur systemet fungerar. Man måste kunna spelets regler och hur man spelar det på bästa sätt. Jag tror också att man som idégivare måste tro att kunskap är glädje och lycka, och man måste hela tiden känna och tycka att det man gör är jätteroligt. Jag tror även att det är viktigt för en idébärare att besitta en förmåga att entusiasmera andra för att få dem att tycka och känna att det man gör är viktigt.”

(Artikeln publicerad 2005-10-20, uppdaterad 20010-08-04)