Athen:
Värdstad med förhinder
av Arne Järtelius
NE-redaktör
Athen har aldrig varit något självklart val för de moderna olympiska spelen. OS 1896 kom till Athen genom en kupp, och när det 100 år senare i sann jubileumsanda borde ha varit Athens tur såg IOK med sin starke ordförande Samaranch i spetsen och med 51 röster mot 35 till att förlägga dem till Atlanta.
Det var inte ens självklart att det skulle bli några moderna olympiska spel. Till slut lyckades det efter mycket trixande och fixande fransmannen Pierre de Coubertin att övertyga i synnerhet den dåvarande grekiska monarken om att arrangera OS 1896. Det skulle emellertid dröja till Stockholm sexton år senare med ett framgångsrikt extraspel i Athen där emellan innan de olympiska spelen satt sig så djupt i olika arrangörers medvetande att de kommit för att stanna.
 |
|
|
Idrottshistorisk publik
OS 1896 invigdes enligt den dåvarande grekiska kalendern 25 mars i övriga Europa var det 6 april på Greklands självständighetsdag. Vädret var ganska dystert denna måndag, men stämningen i Athen var minst sagt yster. De olympiska spelen skulle inledas med pompa och ståt, och stadens befolkning var mangrant på väg till den restaurerade antika Panatheneiska stadion i södra Athen. Biljetterna på de övre sektionerna kostade en drachma, och närmare löparbanorna kostade de dubbelt så mycket. Siffrorna för hur stor publiken var vid invigningen växlar mellan 40 000 och 70 000, en publik som förmodligen var den dittills största i idrottshistorien.
Inledningsceremonin avslutades med den för tillfället av Spyros Samaras komponerade och även dirigerade olympiska hymnen. Den mottogs med stora applåder, och Samaras bjöd på ett encore. De olympiska spelen kunde börja!
Spelens första gren var 100 meter löpning. Vart och ett av de tre försöksheaten vanns av en amerikan: Lane, Curtis och Burke, med Burkes 12 sekunder blankt som bästa tid enligt Charles Perry, spelens officiella tidtagare. Nästa gren var tresteg. Där gick finalen direkt. Vann gjorde amerikanen James B. Connolly på 13,71 meter, och han blev med det den första olympiska guldmedaljören på mer än 1 500 år (385 e.Kr. vann Zopyros från just Athen boxning i Olympia). Nu, tillbaka i Athen efter 108 år och 25 olympiska spel, kan man hoppas på Christian Olsson och att han hoppar fyra meter längre än Connolly. Minst!
Från Wenlock till Athen
Baron Pierre de Coubertin (1863-1937), de moderna olympiska spelens fader, är den som i alla sammanhang får äran av att ha tagit initiativ till och grundat de moderna olympiska spelen. Det är en honneur han under sin levnad var mycket mån om att inpränta i sin samtid med ekon in i nutiden, men det finns numera de som vill göra honom den odelade äran stridig.
Dit hör David C. Young som för några år sedan utkom med boken The Modern Olympics: A Struggle for Revival (1996). Inte så att han vill ta ära och heder från Coubertin, långt därifrån. Han ser honom definitivt som spelens renovateur. Men Young anser att framför allt hans egen hjälte i sammanhanget William Penny Brookes (180995) och dennes Much Wenlock Olympian Games borde ges ett mycket större utrymme i historieböckerna över de moderna olympiska spelens återkomst. Lägg till dem den grekiske poeten Panagiotis Soutsos (180668) och den i Rumänien bosatte grekiske affärsmannen Evangelis Zappas (180065) och det går att urskilja tre olika huvudinriktningar varför de olympiska gudarna skulle återupplivas: Soutsos som i patriotisk, på gränsen till nationalistisk anda ville återuppväcka den gamla grekiska äran, Zappas som såg fram emot att skapa att modernt Grekland och Brookes/Coubertin som förvisso hade en känsla för det antika Hellas men med de moderna olympiska spelen såg de en internationell strävan med fredliga förtecken och i en sanna amatöranda, och av de två vill åtminstone Coubertin att spelen skulle förläggas till olika platser i världen för varje gång.
Zappas var först ut med moderna olympiska spel i en lite större skala. De genomfördes, med stöd av det grekiska kungahuset, i Athen i oktober 1859 och följdes av liknande spel 1870 i den redan då utgrävda antika Panatheneiska stadion och 1875. Men redan i juli 1859 hade Brookes hållit sina lokala olympiska spel i Wenlock, Shropshire, där de fortfarande hålls återkommande. Ett år senare genomfördes First Shropshire Olympian Games, som senare skulle växa ut till nationella olympiska spel i Storbritannien; något som olympiska historiker undviker att berätta om (Young). 1865 bildade Brookes British National Olympian Association (NOA), och året därpå hölls de första nationella brittiska olympiska spelen i London.
Sent i oktober 1890 besökte den då 27-årige Pierre de Coubertin Brookes i Wenlock. Det var enligt Young här han fick sin idé att återuppliva de olympiska spelen; att som i gängse olympisk historik ge Coubertin äran som idégivare är enligt Young ett fundamentalt fel, och han ägnar hela sin bok åt att försöka belägga det.
Hemortsrätt
Redan innan de tio dagar långa spelen i Athen 1896 var över flaggade Coubertin för att det i framtiden inte skulle hållas några som helst ytterligare spel i staden. Det gjorde han ensam bland IOK:s (grundat 1894) medlemmar att hysa den uppfattningen som reaktion på en artikel i The Times (London) av 16 april enligt vilken det fanns en allmän önskan att Athen för framtiden skulle bli den permanenta platsen för de olympiska spelen. Intet kunde vara mer främmande, skrev baronen i ett svar till tidningen. Nästa OS skulle enligt Coubertin hållas i Paris, och därefter i antingen New York, Berlin eller Stockholm.
Det var en uppfattning som Coubertin hade givit uttryck för tidigare, bland annat i opposition till samtliga övriga IOK-medlemmar närvarande i Athen. Coubertin ville att de olympiska spelen skulle vara internationella till både deltagare och valet av spelplatser. Att det inte föll på läppen bland grekerna kommenterade Coubertin i ett brev till den dåvarande IOK-presidenten greken Demetrios Vikelas: Jag bryr mig inte vad de grekiska tidningarna skriver om mig. Vad beträffar otacksamhet vinner grekerna lätt förstapriset.
Att valet på stad för de första moderna olympiska spelen under IOK:s egid (Zappas hade ju med sina spel kommit 26 år tidigare) hade fallit på just Athen är ett mysterium ända in i vår egen tid. En första omröstning i IOK hade i stället pekat ut London eftersom man ansåg att Athen vid den här tiden låg en bit utanför Europas centrum. Att man till slut stannade för Athen den stad som f.ö. Brookes hade förordat kan kännas helt rätt med tanke på de olympiska spelens antika ursprung, men jag är inte den första att misstänka att det ligger en hund begraven i den officiella IOK-version för hur Athen utsågs (Young).
Från europeisering till urbanisering
När de olympiska spelen i augusti 2004 i IOK:s regi återvänder till Athen är det tredje gången gillt. 1896 kom de att spela en stor roll för Greklands europeisering, 1906 var de förmodligen avgörande för att hålla de moderna olympiska spelen vid liv och nu, nästan 100 år senare, har spelen haft en viktig roll i urbaniseringen av Athen.
Om betydelsen av 1896 års spel för europeiseringen av Grekland skriver den tidigare brittiske Greklandsambassadören Michael Llewellyn Smith i sin nyligen utkomna Olympics in Athens 1896.
Han skriver: Spelen 1896 var ett tecken på den växande europeiseringen av det grekiska samhället och dess institutioner. De var en aspekt av moderniteten, fastän nära relaterade till antiken och avhängigt den för merparten av dess tjuskraft.
Att spelen kunde ta sig till Athen 2004 handlade i mycket om att staden, sedan den 1990 fått nej till spelen 1996, med EU:s hjälp hade byggt ut sin infrastruktur i synnerhet den 2001 invigda flygplatsen och den 2000 invigda och mycket åkvänliga metron på ett sådant sätt att staden bedömdes kunna klara att hysa spelen.
Förberedelserna inför årets olympiska spel i Athen förde också med sig att det mesta i staden fick ett lyft. Byggnadsställningarna kring Parthenon Mary Beards populärvetenskapliga bok Parthenon (2004) kan rekommenderas för den i ämnet vetgiriga står förvisso fortfarande kvar på samma plats som för 20 år sedan och det till OS utlovade Parthenonmuseet är långt ifrån klart, men i det stora hela har OS-förberedelserna betytt mycket för både staden i allmänhet och atenarnas självförtroende i synnerhet.
Extern länk: Olympiska
tecken på Myntkabinettet i Stockholm
(Artikeln publicerad 2004-08-09)
Athen: OS-värd med förhinder
http://www.ne.se/rep/athen-os-värd-med-förhinder
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
