Babylonien ställs ut

Arne Järtelius, nyhetsredaktör

Nej, det här ska inte handla om den bioaktuella filmen Babylon A.D. Den har säkert sin publik - den kom på tredje plats i popularitetsligan efter USA-premiären i helgen - och det fjärde (!) världskrig den lär ska skildra finns det förmodligen all anledning att gräva sina skyttevärn inför i god tid.

Nej, det här ska handla om mänsklighetens kulturella vagga. Den stod i Mesopotamien och Babylonien, grovt sett mellan floderna Eufrat och Tigris, i vad som i dag är länder som Irak, Syrien och Turkiet. Detta områdes omvälvande 8 000 år långa historia, moderna myter och tumultuariska samtid är för närvarande föremål för lika stora som intressanta utställningar i Paris, Berlin och London. Det som en gång var Babylonien är också platsen för omfattande privatutgrävningar och plundring av antika föremål.

Babels torn i Lucas van Valkenborchs tappning.

akg/scanpix

Kulturminnesplundrin

Börjat hade plundringen långt tidigare, men med den USA-ledda invasionen av Irak nöjde sig inte plundrarna med att själva gräva efter landets förflutna, nu tog man sig direkt in på det historiska museet i Bagdad - den hade till delvis sitt ursprung i den fientlighet man kände gentemot Saddam Hussein - och tog med sig vad som gick att ta med sig. Det ledde till ett tungt nedslag i västliga medier - amerikanska och brittiska befäl och soldater lät det dock ske utan att ingripa - med åtföljande kampanj för att försöka återställa så mycket som möjligt till museet för att det skulle kunna öppna sin portar för besökande igen. (Det har ännu inte varit möjligt.)

När det däremot gäller den omfattande plundringen av antika föremål i främst södra Irak har närvaron av och rapporteringen från västliga medier varit mycket sparsam. Paret Micah Garden och Marie-Hélène Carleton utgör undantaget - deras insats finns redovisad i boken American Hostage (2005) - men det var en dyrköpt erfarenhet inkluderande att bli tagna som gisslan av Mahdiarmén under nio långa dagar. Det är en armé som delvis finansierar sina aktiviteter just genom att sälja antika föremål. I katalogen till den utställning som till årets slut kan beses på Oriental Institute Museum i Chicago - Catastrophe! The Looting and Destruction of Iraq's Past - skriver chefen för institutet: ”Vad som för närvarande äger rum i södra Irak är ingenting mindre än en utplåning av de materiella dokumenten från världens första urbana och litterata civilisation.” (New York Review of Books 14/8/2008)

En specifik plundringsekonomi (looting economy) har växt fram i Irak med förgreningar till Afghanistan, Iran och Kurdistan sedan invasionen 2003. Noteras i samband med den är att den inte baserar sig på privata initiativ utan den är sanktionerad av någon lokal styresman och - extra anmärkningsvärt - av religiösa partier som växt fram i anslutning till invasionen och ockupationen av Irak. Den här verksamheten är så omfattande (och lönsam) att UNESCO tillsammans med World Monuments Fund satte upp hela Irak på sin lista över hotade områden. Bombningen av moskén i Samarra - den arkeologiska staden Samarra finns för övrigt med på UNESCO:s världsarvslista - i början av 2006 kan ses som ett enskilt exempel på i vilken utsträckning kulturella minnesmärken har blivit en del av kriget.

Kulturminnesutställningar

Det började i Paris i våras, fortsatte i Berlin i somras och avslutas i London under hösten. Vad det handlar om är ingenting mindre än en unik satsning där tre av världens största museer går samman i en gemensam satsning. Att valet för den insatsen föll på just Babylonien är inte känt, men ett skäl kan vara att samtliga tre medverkande museer - Louvren i Paris, Pergamonmuseet i Berlin och British Museum i London - har samlingar som på olika sätt anknyter till Babylonien och Mesopotamien.

Babylonutställningen i Paris var ganska liten och det man hade att visa var inte speciellt väl arrangerat. I Berlin var det tvärtom. Utställningen, som finns att bese fram till 5 oktober, är jättelik, välarrangerad och mycket intresseväckande. Den är uppdelad i två avdelningar: vad som är känt om Babylon och mytbildningen kring Babylon. Den förra delen är större, inte minst beroende på att Pergamon har så stora och storstilade samlingar från området. Den senare delen är intressantare, framför allt beroende på sättet att skildra de olika myter som genom århundradena skapats om och kring Babylonien. Londonutställningen öppnas 13 november och av förhandsinformationen att döma torde den inte bli så omfattande (104 utställningsföremål mot Berlins 800 och Paris 466) men - Kinautställningen med sin terracottaarmé förra året var ypperligt arrangerad och mycket instruktiv trots sin litenhet - där den ska stå ovanpå biblioteket i den stora entrérotundan är den säkert väl värd ett besök. Londonutställningen ska pågå till mars 2009 vilket gör 2008/09 till ett riktigt Babylonienår för de tre institutionerna.

Det bästa med storsatsningar liknande den om Babylonien är allt sekundärmaterial i form av kataloger, temanummer i tidskrifter och nyutgåvor av böcker som de ger upphov till. Bäst i det aktuella exemplet är de två band om Babylonien som Pergamonmuseet givit ut. I det ena får vi oss till livs die Wahrheit, sanningen om Babylonien, medan det andra bandet behandlar der Mythos, myten. Det fick man sig självklart också till livs på själva utställningarna, men för dem är tiden och utrymmet begränsade. Hemma i sin kammare igen kan man i lugn och ro ta sig djupare in i den historia och de myter som utställningen visade.

Kulturminnesvärt

”Det som är 'Myten Babylonien' är Babylonien i våra huvuden. Den står för vad som faller oss in när vi hör 'Babylonien': tornet och dess förstörelse, apokalyptisk undergång, storhetsvansinniga tyranner, sex, våld, fångenskap och språkförvirring. Alla dessa associationer har föga att göra med det historiska Babylonien, trots det är de på ett mycket hårdnackat vis verkliga för oss.” Det står att läsa i utställningskatalogen om myten Babylonien och utgör samtidigt en introduktion till det svårgripbara begreppet myt. Myten är svårfångad av den enkla anledningen att den saknar fast adress och är organiserad i nätverk. Den är inte heller avpassad för något bestämt medium utan kan uppenbara sig i alla möjliga former och format. Varje myts kärna är genomgående densamma, men sedan reproducerar sig myterna ständigt. Det uppstår bilder/texter efter bilder/texter som i sin tur går tillbaka på bilder/texter i en oändlig räcka av reproduktion efter reproduktion. Myten är med andra ord ett system med en enorm dynamik. För att åter citera katalogen: ”Myten läser sig som ett evolutionärt framgångsrecept: hög reproduktionshastighet, stark anpassningsförmåga och uttalad resistens.”

När det specifikt gäller ”myten Babylonien” har den ett antal fasta kärnor som Babels torn, Babylon som syndens stad, Babylonien som apokalypsen, myten om Nebukadnessar, myten om Semiramis som Babylons sköka, myten om den babyloniska fångenskapen och myten om den babyloniska språkförbistringen. När vi hör dem omnämnas väcker det tankar och bilder till liv. Var dessa bilder och tankar riktigt kommer ifrån och vilka uppenbarelseformer de antar är svårt att veta och det blir inte lättare av att de ständigt antar nya former. På utställningen i Berlin och i katalogen Babylon: Mythos visas hur de här olika myterna gestaltat sig över tiden. På det följer i boken ett antal läsvärda essäer om sådant som Babylonienmyten från 1600-tal till 1900-tal, Babyloniensystemet, den judiska bilden av Babylonien, tornet i byggkonsten, ett världsrikes undergång och, wir sind doch in Berlin!, 1920-talets Berlin som sin tids Babylon.

Det finns mycket att lära om och av Babylonien i dessa utställningar, därtill är utställningskonceptet i sig mycket både lärorikt och värt att ta efter. Närmast i tur av den varan står tre museer i Paris för denna höst - Grand Palais, Louvren och Musée d'Orsay - som samtliga och samtidigt ska visa mästaren Picassos influenser från andra konstnärer under rubriken Picasso et les maîtres, 'Picasso och mästarna'. Det finns säkert anledning att återkomma till den.