Barack Obama i Berlin: Talar, talar ej? Och, i så fall, var?
Ska Barack Obama få tala i Berlin? Och, om han tillåts göra det, var ska han i så fall tillåtas upphäva sin sonora stämma? Dessa två frågor har under en tid sysselsatt både politiker och folk i Tyskland i allmänhet och i Berlin i synnerhet. Det gjorde det till den grad att Obama placerades på omslaget till den inflytelserika Der Spiegel (30/2008).
Det började med att Obamas stab ville presentera sin presidentkandidat för en europeisk publik i samband med att han kommer till Europa i veckan. Med tanke på att andra bemärkta USA-politiker med stor framgång framträtt i Berlin – president Kennedy var här 1963 och berättade att "Ich bin ein Berliner" och 1987 var det president Reagan som från Berlin uppmanade den sovjetiske presidenten att riva Berlinmuren: "Mr. Gorbachev, tear down this wall." – tyckte Obamastaben att deras man skulle göra något liknande. Platsen man valde för talet var Brandenburger Tor.
"Halt!" Det var förbundskansler Angela Merkels reaktion. Hon ville egentligen inte att Obama över huvud taget skulle prata i Berlin, och om så ändå bleve fallet var enligt henne Brandenburger Tor ett sällsynt illa valt ställe. Mot det invände både de tyska socialdemokraterna nationellt och Berlins regerande borgmästare Klaus Wowereit, som tyckte att Barack Obama mycket väl kunde prata var han ville i Berlin.
Nu verkar det ändå bli på det viset att Barack Obama den 24 juli kommer att hålla ett – mycket välbesökt sådant som man tror – tal i Berlin. Men Brandenburger Tor gäller inte längre som platsen för talet utan den Siegessäule, det fredsmonument, som står på Grosser Stern från vilken man via 17. Juni Strasse kan ta sig direkt vidare till Brandenburger Tor. Att platsen för Obamas tal förlades dit var på initiativ av den tyske utrikesministern Frank-Walter Steinmeier.
"Jut", säger väl de flesta berlinare. Men det vore att ropa hej för tidigt. För vad är Siegessäule annat, säger de historiepålästa, än ett minnesmärke över tysk nationalism och militarism när den tagit sina mest radikala uttryck. Monumentet började byggas 1864 för att minna om Preussens seger i kriget mot Danmark. Två år senare besegrade Preussen Österrike i ett annat krig och därefter var det dags för Preussen att slå Frankrike i det fransk-tyska kriget 1870–71. Kort tid efter det var Tysklands enande ett faktum. 1873 invigdes monumentet slutligen försett med en staty av segergudinnan Victoria på toppen, och det gavs då namnet Nationaldenkmal der Einigungskriege, 'nationalminnesmärke över föreningskrigen'. Som om inte det vore nog i sammanhanget så hade Hitler ett finger med i monumentet genom att göra det 7,5 meter högre och 1939 placera det på dess nuvarande plats. En av segermakterna efter andra världskriget – av någon anledning just Frankrike – ville spränga monumentet, men mot det invände de övriga allierade (1991 försökte sig några tyska så kallade Revolutionäre Zellen på att spränga monumentet i luften med två kg dynamit, men det förslog inte långt).
Om detta är känt för Obama med stab ska vara osagt, men nog hade fredsmonumentet Brandenburger Tor varit att föredra framför detta segermonument? Även för Angela Merkel.
(Notisen publicerad 2008-07-21)
Barack Obama i Berlin
http://www.ne.se/rep/barack-obama-i-berlin
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
