Agneta Edwards & Karna Nyström
Våren 2006 blossade en mediedebatt upp om det språk som talas i miljonprogrammens förorter, ibland kallad miljonsvenska eller blattesvenska. Folkpartisten Cecilia Wikströms förslag om att inrätta en svensk litteraturkanon öppnade dammluckorna för en bitvis lika infekterad diskussion om svenska språket och litteraturens roll i skolan.
Wikström fick stöd från bland andra litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström som efterlyser mer Mor gifter sig än Harry Potter i skolorna: ”Ebba Witt-Brattström anser att en litteraturkanon är ett utmärkt förslag… Själva skelettet i det svenska språket är ju skönlitteraturen. Ebba Witt-Brattström tycker det är viktigt att vi värnar just om de svenska klassikerna och inte klassiker från alla språkområden … Man missar att en översatt bok inte har samma betydelse för att lära sig behärska det svenska språket” (Svenska Dagbladet 26 juli).
Den sittande socialdemokratiska regeringen hade en annan syn. Enligt propositionen Bästa språket – En samlad språkpolitik skulle ”en ny utgivning av klassisk litteratur, som också kommer från olika språkområden och världsdelar, avsevärt främja läsning bland ungdomar och ge lärare bra hjälpmedel i undervisningen”.
Mål, medel och argument må skifta, det samlade intrycket är att skönlitteratur för barn och unga sällan i första hand betraktas som en konstnärlig yttring och upplevelse. I stället förväntas litteraturen omdana läsaren enligt en mer eller mindre uttalad bakomliggande agenda.
Samtidskänsla och socialrealism
Från en liknande horisont kan årets Augustprisnomineringar betraktas: vinnaren Per Nilsson skriver tankeväckande och flerdimensionellt om växande rasism och främlingsfientlig politik i Svenne, Christina Herrströms Tusen gånger starkare uppviglar till diskussion om ojämställdheten i svenska skolan och Pija Lindenbaum smyger snyggt in queerperspektivet i svartsjukedramat Lill-Zlatan och morbror Raring.
Ulf Nilsson hanterar i Alla döda små djur som alltid existentiella frågor med värme och humor. Det blev inte ännu en August, men väl årets svenska Astrid Lindgrenpris för hela författarskapet. För Ulf Nilsson är det viktigt att det finns en mening med det som berättas och att den unga läsaren kan känna igen sig.
Illustratören och författaren Eva Lindström proklamerar att hennes främsta ambition är att det ska vara kul. ”Sen är det förstås bra om det dyker upp något annat i det kuliga, något vemodigt, kanske.” Många förvånades över att både Eva Lindströms kärnfullt berättade Jag rymmer där ett får för ordet och Anna Bengtssons fantasifulla skildring av ett träds perspektiv på livet, Det kittlar när löven kommer, saknades bland Augustnomineringarna.
Den politiska och socialrealistiska doft som svagt anades under fjolåret slog 2006 till med full kraft och patos. Två tonårsböcker skildrar klassamhället: Mats Berggrens En enda kväll pläderar för att det som utmålas som kulturkrockar minst lika mycket är konfrontationer mellan olika socioekonomiska tillhörigheter. Mårten Sandén låter klass bilda klangbotten i kärleks- och utvecklingsromanen En plats de kallar Lyckan. Flickorna som löser brott i Petter Lidbecks nya serie bor i ett högstatussamhälle och skildras som klart medvetna om att de är privilegierade och reflekterar också över de kriminellas psykosociala bakgrunder.
Gunna Grähs skildrar i bilderböckerna Tutu och tant Kotla och Dino och lilla Kurren möten mellan generationer och kulturer i förortsmiljöer där sopor inte bärs bort och fyllon sover i buskarna. Det är lekfullt genomfört med filmiskt glidande perspektiv och dokumentaristisk detaljblick. Böckerna utstrålar äkthet, det sociala engagemanget är varken programmatiskt eller pekpinnigt.
Det mångkulturella har på allvar flyttat in i barn- och ungdomsboken. Även Alfons Åberg blir varse omvärlden när Gunilla Bergström överraskar med en ny, något annorlunda Alfonsbok där Alfons och kompisen Hamdis krigslekar speglas mot Hamdis pappas högstverkliga krigserfarenheter.
Den första egna invandrarrösten i vår tid är en ung debutant, Zulmir Beæeviæ. Resan som började med ett slut är en starkt berörande men osentimental skildring av flykt och det vakuum som den tröstlösa väntan på uppehållstillstånd utgör.
I Ylva Karlssons Om man heter Robin använder författaren socialrealism och grå förort på helt annat sätt. Det är en svårtolkad berättelse – om barn som kanske ingen vill ha och ingen ser – som använder ett sällsynt litterärt bildspråk. För äldre läsare låter Johanna Thydell redan titeln, Det fattas en tärning, antyda en symbolisk länk till 16-åriga Pucks saknad efter sin far. Var det tillfällighet eller trendbrott att denna efterlängtade uppföljare till Augustvinnande debuten I taket lyser stjärnorna på utgivningsdagen recenserades på kultursidorna och inte som brukligt sparades till veckans barn- och ungdomssida?
Deckardominans
Samtidsrealismen återfinns till största delen i deckaren, ofta nog så ruggigt med våldtäkt, ond bråd död och nätpedofiler som i Dan Larssons Clownen, Magnus Nordins Svart drama och Lena Lillestes Kidnappare på nätet. Spår i snö inleder en ny serie med allvar och spänning av författarkollektivet Emma Vall, och i Du har ingenting sett av Maja Hjertzell gestaltas våld och mobbning i spänningsromanens kläder.
Precis som i vuxenutgivningen satsar förlagen fortfarande stort på spänning. Runt sekelskiftet 2000 öppnade Laura Trenter dörren för barndeckarens återkomst, därefter har Martin Widmarks omåttligt populära serie om LasseMajas detektivbyrå, som också var årets julkalender i TV, fullständigt slagit in den.
Fler författare följer detta framgångsspår tillsammans med sina illustratörer, lättläst text och mycket bilder är det som gäller för yngre läsare: Petter Lidbeck startar en humoristisk deckarserie om Bozze – den snälla polisen illustrerad av Lisen Adbåge, och Mats Wänblad och Per Gustavssons tjejdetektiv D.E.Tektor är med sina blinkningar till klassiska detektivromaner och film noir ett av genrens bästa nytillskott.
Övernaturliga inslag är en ny mysterieingrediens. Elsie Petréns Zäta drar nytta av att hon efter en olycka kan läsa människors tankar, och Martin Widmarks böcker om David och Larissa leker med vetenskapliga fakta på gränsen till science fiction, en appell för lusten till kunskap och ett försvar för det intellektuella barnet.
För tonåringarna är utbudet av litterära kärlekshistorier nästan lika stort som spänningsböcker. Debutanten Gunnar Ardelius blev Augustnominerad för kondenserade Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Katarina von Bredow återkommer med ännu en bok i ämnet, Räcker det om jag älskar dig?, som i likhet med Eva Sussos böcker om Vivianne och Emma Hambergs Två killar och ett hjärta uppmanar unga tjejer att själva välja, inte bara underordna sig i ett förhållande. För yngre romantikläsare är urvalet mer begränsat, men charmiga dagboksromanen Pussar och PS av Ingelin Angerborn är också den en kärlekshistoria med en stor portion girlpower.
Det mesta rör sig här och nu. Förutom Maud Mangolds Dödgrävarens gåva och Solveig Olssons Det fjärde rummet lyser historiska böcker med sin frånvaro, så även svenska fantasyberättare. Är de avskräckta av – eller osynliga i – deckarvågen och den något sinande brittiska fantasyfloden? Stefan Ljungkvist som debuterade i fjol kommer med första boken i fantasyserien Monsterflickan, som har ett nättare omfång än den traditionellt tyngre, ordrika fantasyn och känns fräsch med genreovanliga absurda inslag. Det finns heller inte mycket svenska barnserier eller poesi, även om Ulf Stark i slutet av året bjöd på sinnrika verser om kroppen i Kanel och Kanin. Utbudet är stort men inte så varierat som man skulle önska.
Det proklamerade barnkulturåret 2007 drogs tillbaka av den tillträdande borgerliga regeringen, samtidigt utlovar man satsningar på kultur i skolan. Språk och läsning engagerar makt och medier, men om kulturpolitiken kommer att betyda något för barnlitteraturens utveckling under kommande år återstår att se.
Temaartikel ur Nationalencyklopedins årsbok 2006
Barnlitteraturåret 2006: Stora frågor för unga läsare
http://www.ne.se/rep/barnlitteraturåret-2006-stora-frågor-för-unga-läsare
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
