Bernadotteporträtt på Stockholms slott

Ursula Sjöberg, fil.dr

I Bernadottegalleriet och i en drabantsal på Stockholms slott finns en samling porträtt av familjen Bernadotte från två århundraden. Galleriet har fungerat som tavelgalleri sedan Gustav III:s dagar. Efter drottning Sofias bortgång 1913 arrangerades det som ett porträttgalleri över Bernadotteätten från Karl XIV Johan fram till den dåvarande regenten Gustaf V. Det här gjorda urvalet av porträtt representerar flera generationer kungligheter, målade av samtidens mest framgångsrika och skickliga porträttmålare, både svenska och utländska. För kungligheter spelade givetvis det representativa kravet en viktig roll. Det är därför en markant skillnad på det officiella porträttet och det privata, enbart avsett för familjen. Före fotografiets insteg vid 1800-talets mitt hade det målade porträttet en helt annan och mycket större betydelse.

©KUNGL. HOVSTATERNA. FOTOGRAF ALEXIS DAFLOS

Giovanni Battista Lampi: Karl XIII som hertig Karl (1799)

Redan vid födseln hade hertig Karl fått titeln storamiral. Hans största militära bedrift var befälet över örlogsflottan i det av brodern Gustav III initierade kriget mot Ryssland 1788–90. Slaget vid Hogland slutade visserligen oavgjort, men Karl hyllades som segrare och ägnade ett helt rum på sitt lustslott Rosersberg åt att föreviga sina och officerarnas insatser.

Då Karl med maka 1798–99 av hälsoskäl gjorde en resa till kontinenten vistades han en längre tid i Wien. Då beställdes detta porträtt av den internationellt eftersökta porträttmålaren med italienskt ursprung, Giovanni Battista Lampi (1751–1830). Hertigen är framställd i sin roll som storamiral ombord på ett fartyg och med en skeppsropare under armen. Den vita armbindeln var ett igenkänningstecken under Gustav III:s statskupp 1772, och användes även fortsättningsvis som ett lojalitetstecken. Tio år efter porträttets tillkomst skulle Karls brorson Gustav IV Adolf tvingas abdikera och han själv krönas till kung Karl XIII. Till Sveriges nye kronprins utsågs Jean Baptiste Bernadotte, som adopterades av den barnlöse Karl XIII.

©KUNGL. HOVSTATERNA. FOTOGRAF ALEXIS DAFLOS

Joseph Stieler: Oscar I som kronprins (1823)

Oscar var endast elva år gammal när han 1810 kom till Sverige för första gången. Fadern, den franske marskalken i Napoleon I:s armé – Jean Baptiste Bernadotte – hade utsetts till Sveriges tronföljare med namnet Karl Johan. Föräldrarnas borgerliga ursprung och de krafter som verkade för Gustav IV Adolfs sons anspråk på tronen gjorde Oscars val av maka särskilt betydelsefullt för den nya kungaättens legitimitet. Den utvalda var den blott 16 år gamla Josefina av Leuchtenberg hemmahörande i Bayern. Hennes far Eugène de Beauharnais var son till kejsarinnan Joséphine av Frankrike i hennes första äktenskap och därmed styvson till Napoleon, som också var Josefinas gudfar. Som gåva fick Josefina det lilla hertigdömet Galliera i norra Italien samt ett palats i Bologna med en betydande konstsamling.

I samband med förlovningen 1823 målades detta porträtt av kronprins Oscar i Josefinas hemort München av den bayers ke hovmålaren Joseph Stieler (1781–1858) samtidigt som ett porträtt av Josefina.

©KUNGL. HOVSTATERNA. FOTOGRAF ALEXIS DAFLOS

Olof Johan Södermark: Drottning Josefina som kronprinsessa (1833)

Olof Johan Södermark (1790–1848) fick 1832 ett konstnärsstipendium för att kunna göra en utlandsresa som förde honom till Tyskland, Italien och Frankrike. Han gjorde ett längre uppehåll i München, där han studerade historiemåleri. Här fick han också tillfälle att göra detta porträtt av kronprinsessan Josefina, som dock inte själv befann sig på plats. Han använde sig troligen av studieskisser som underlag. Målningens komposition och miljö talar för att Södermark uppsökt den bayerske hovmålaren Joseph Stieler i dennes ateljé. Porträttet, som är signerat 1833, återgår på den barocktradition som fortfarande användes för denna typ av representationsporträtt. Josefina sitter på en imaginär terrass och ett tungt draperi inramar motivet. Koloriten är raffinerad: kashmirsjalens orange står mot klänningens silvergrå skiftande i violett och draperiets djupröda färg. Vattnets och himlens intensivt blå ton upprepas i den förgyllda stolens sidentyg. Den för sin skönhet beundrade prinsessan var när porträttet målades mor till fem barn, av vilka två skulle bli kungar av Sverige: Karl XV och Oscar II.

©KUNGL. HOVSTATERNA. FOTOGRAF ALEXIS DAFLOS

Friedrich Dürck: Prins Gustaf (1849–50)

Prins Gustaf var den näst äldsta av Oscar I:s och Josefinas fem barn. Hela familjen var mycket musikalisk; man sjöng, spelade piano och komponerade. Alla fem barnen fick en grundlig undervisning i musik, men det var framför allt Gustaf som skulle ägna sig åt musicerandet. Trots att han gick bort tidigt, endast 25 år gammal, har hans insatser på musikens område lämnat bestående avtryck. Av hans kompositioner är ”Studentsången” den mest kända. För att hedra hans minne har Musikaliska akademien rest ett monument i gjutjärn i parken vid Haga slott, där han ofta vistades med familjen. Det var också här de sista sittningarna för detta porträtt ägde rum. Den tyska konstnären Friedrich Dürck (1809–84), som inbjudits till Stockholm för att porträttera två av de kungliga barnen, var liksom sin morbror Joseph Stieler verksam som hovmålare i München, drottning Josefinas hemstad. Detta porträtt av ”Sångarprinsen”, utfört ett par år före hans död 1852, är också det mest kända och har i litografisk form fått stor spridning.

©KUNGL. HOVSTATERNA. FOTOGRAF ALEXIS DAFLOS

Anders Zorn: Drottning Sofia (1910)

När detta porträtt målades av Anders Zorn (1860–1920) år 1910 var drottning Sofia sedan tre år änka efter kung Oscar II. Målningen, som är i det närmaste monokrom, är en mindre version av det porträtt som hennes yngste son prins Eugen beställt av konstnären ett år tidigare och som hänger på hedersplats i prinsens hem på Waldemarsudde. Det var inte förs ta gången Zorn avporträtterade en kunglighet. Han hade tidigare gjort ett mästerligt porträtt av Oscar II, som även det finns i Bernadottegalleriet på Stockholms slott. Där ligger emellertid större betoning på den distanserande kungliga rollen till skillnad mot denna framställning. Här har Zorn kommit modellen närmare – som om hon lyssnande deltog i ett samtal. Som den virtuosa målare Zorn var lyckades han att med summariskt breda penseldrag ge illusion av den vita dräktens mjuka lätthet och samtidigt fånga modellens karaktär. Klänningen smälter samman med bakgrunden så att ansiktet, vars ena halva ligger i skugga, får en speciell lyskraft.

Oscar Björck: Kronprinsessan Margareta (1909)

Margareta, Gustaf VI Adolfs första maka, var barnbarn till den engelska drottningen Victoria, som givit en hel epok sitt namn. Den konstnärligt begåvade kronprinsessan var mån om att ge det nygifta parets våning på Kungliga slottet i Stockholm en modern och ljus atmosfär. Porträttet från 1909 avbildar den unga, älskliga kronprinsessan i sin nyinredda salong. Margareta fick uttryck för sin konstnärlighet på flera sätt. Uppmuntrad av prins Eugen, sin makes farbror, målade hon landskapsmotiv och interiörer i olja. Ett annat stort intresse var trädgårdar. När kronprinsparet först kom till sitt sommarställe Sofiero utanför Helsingborg fanns där praktiskt taget inga blommor alls. Margareta har själv i bokform skildrat tillkomsten av den blomstrande trädgården. Det är därför betecknande att en vas med rosa och vita rosor finns med i porträttet målat av Oscar Björck (1860– 1929), en av det officiella Sveriges mest anlitade porträttmålare. När kronprinsessan oväntat avled 1920 efter en kort tids sjukdom var det äldsta av de fem barnen, Gustaf Adolf, endast 14 år gammal. Han blev senare far till vår nuvarande kung, Carl XVI Gustaf.

Walter Vaes: Prins Eugen (1935)

Prins Eugens vilja att ägna sig åt måleriet yttrade sig tidigt och han uppmuntrades av båda föräldrarna, framför allt modern Sofia, som stod honom särskilt nära. Av Oscar II:s och drottning Sofias söner var Eugen den fjärde i ordningen, och sannolikheten att han skulle bli tronföljare var inte stor. Det gjorde det naturligtvis lättare för honom att i stället ägna sig åt det han helst eftersträvade, måleriet. Hans äldste bror Gustaf V skulle sedan efter faderns död 1907 överta regerandet i mer än fyrtio år. Förutom att Eugen själv utvecklades till en framstående landskapsmålare betydde han mycket för sina jämnåriga konstnärskamrater. Han hjälpte dem ekonomiskt och engagerade sig i utställningar där deras verk kunde visas. Han köpte också deras konst och skapade en betydande samling i sitt hem Waldemarsudde på Djurgården. Många konstnärer har också målat Eugens porträtt, både utländska och svenska, bland dem vännen Zorn. Walter Vaes (1882– 1958) var under sin tid en framgångsrik konstnär i Belgien; detta porträtt målades 1935 då Eugen var i Antwerpen i samband med en utställning med egna målningar.

Isaac Grünewald:
Drottning Ingrid av Danmark som prinsessa av Sverige (1932)

Prins Eugen uppmuntrade de unga konstnärerna, bland dem Isaac Grünewald (1889–1946), som kom att höra till hans vänkrets. Grünewalds konststudier i Paris under 1910-talet banade vägen för en modernistisk konst som helt skilde sig från Eugens egen. Grünewalds för tiden djärva porträtt av sin hustru, konstnärinnan Sigrid Hjertén, väckte stor beundran när det ställdes ut i Paris 1931, men blev mycket omdiskuterat i Sverige. Den dåvarande kungen Gustav V frågade honom undrande: ”Vad tycker fru Grünewald om det här porträttet egentligen?” Året därpå målade Grünewald ett par porträtt av prinsessan Ingrid, den blivande danska kronprinsessan, troligen på förslag av prins Eugen. Med djärva perspektivförskjutningar och skimrande färgprakt vittnar detta porträtt om lärdomarna från studietiden. Prinsessans allvarliga och tankfulla ansikte är distinkt modellerat, medan rummets former är mer diffusa. Kanske ansågs porträttet för okonventionellt och att det var anledningen till att det förblev i konstnärens ägo. Först långt senare skänktes det av Grünewalds arvingar till Ingrids far Gustaf VI Adolf på hans 80-årsdag.

Bernadotteporträtt på Stockholms slott
http://www.ne.se/rep/bernadotteporträtt-på-stockholms-slott
Nationalencyklopedin, 2012-05-27 Kopiera källangivelse