Bertil Jansson, fil. dr i biblioteks- och informationsvetenskap och verksam vid Linnéuniversitetet, Kalmar
Bibliotekarieyrket anses ha en lång historia. Utgrävningar i Mesopotamien ger vid handen att det i Ebla på 3000-talet framställts lertavlor i olika former med kilskrift som sedan ordnats i samlingar efter sin form, som i sin tur angivit ämnesområde.
Vi vet vidare att framstående statsmän, kungar, furstar, filosofer och privatpersoner byggt stora samlingar med skrifter, som måste tas om hand dels för att överleva, dels för att framledes kunna konsulteras. Någon person har utsetts att hantera dessa samlingar av skrifter, och frågan som då kan ställas är när bibliotekarieyrket egentligen började ta form.
 |
|
Bilden visar hur påve Sixtus IV utnämner Bartolomeus Platina till bibliotekarie 1475. |
Bibliotekarieyrkets utveckling
Med startpunkt 1475 och fram till 1780 kan på den europeiska kontinenten bibliotekarieyrkets innehåll och utveckling följas inom dessa områden: bibliotekarien i arbete, bibliotekarien och biblioteken som idé och bibliotekarien/människan. Områdena utvecklades inte helt parallellt utan har en fördröjning och överlappning i förhållande till varandra. De är innehållsmässigt klart avskiljbara, men utgör tillsammans en helhet från det praktiska mot ett framåtsyftande visionärt arbetssätt till bibliotekarien/människan.
Bibliotekarieyrkets historiska utveckling följer tre spår: det praktiska spåret, det visionära spåret och yrkets nya dimension.
• Det praktiska spåret har inneburit att bibliotekariens arbete koncentrerats på det som rör själva dokumentet/skriften. Det har huvudsakligen handlat om förteckningsarbete, katalogisering och klassificering, iordningsställande och tillgängliggörande. I samband med det utvecklades en gedigen praktisk grund för biblioteksarbete med yrkesspecifika kunskaper som katalogisering och klassifikation. System har förts vidare till kommande generationer av bibliotekarier för en fortsatt utveckling.
• Det visionära spåret kännetecknas av ett nätverksbyggande och en diskussion om vad bibliotekarien kan och bör uträtta utöver det praktiska. Tydligt framgår att en bibliotekarie inte kan arbeta isolerat utan är beroende av omvärldskontakter och måste ägna sig åt omvärldsbevakning, med en modern term ett intensivt spanande. Det gör att en kollegial samhörighet tar sin början.
1627 kan ses som startåret för ett vidgande av biblioteks- och bibliotekariebegreppen. Gabriel Naudé (1600–53) publicerar då sin Advis pour dresser une bibliothèque, som utöver handfasta råd tar upp ett antal princip- och metoddiskussioner. Han för en diskussion om bibliotekets mål. Bland visionärerna från den här tiden finns också John Dury (1596–1680) och Gottfried Wilhelm von Leibniz (1646–1716). De formulerade olika biblioteksfilosofier och tillförde idéer som rör bibliotekarien i dess yrkesutövning. För Naudé, Dury och Leibniz står inte det praktiska arbetet i fokus. Med ett visionärt anslag resonerade de om principer, motiv och metoder. De beredde vägen för ett yrke i utveckling.
• Det tredje spåret, den nya dimensionen, som inletts redan under 1500-talet, sammanfattades väl av J.B. Cotton des Houssayes, 1780, i klargörandet av ett förhållningssätt för bibliotekariens yrkesroll. Förhållandet till och lojaliteten mot arbetsgivaren och respekten för brukarna betonades särskilt. Den som behöver biblioteket hamnar i centrum inte bara tack vare att biblioteket är allmänt utan också genom bibliotekariens inställning och medvetenhet om vad och vem biblioteket och bibliotekarien är till för. Cotton des Houssayes förmedling av detta synsätt stärkte bibliotekariens yrkesidentitet genom att tydliggöra ett yrkesetiskt perspektiv.
Kärnverksamheter
Kärnan i bibliotekarieyrket är relaterad till boken/dokumentet både som föremål och som informationsbärare. Den kärnan är relaterad till nyttjare av biblioteket. Det betyder vägledning till dokument, om dokumentens innehåll samt undervisning om hur dokument och dokumentens innehåll återfinns och hur hjälpmedel för att finna dokument och innehåll fungerar och används. Kärnan är relaterad till bibliotekariens egen övertygelse och förståelse för bibliotek och bibliotekens uppgifter i olika miljöer. På samma sätt är kärnan i yrket relaterad till bibliotekariens inställning och förståelse för bildning, utbildning och forskning.
Yrkets kärna innehåller ytterligare dimensioner som utvecklats och över tiden fått en innebörd som kan beskrivas med orden attityd, inställning och förhållningssätt. Detta förkroppsligas hos Johann Matthias Gesner (1691–1761) och J.B. Cotton des Houssayes (1727–83). De talar om bibliotekariens inre kvaliteter, bibliotekariens kunskaper och bildning samt bibliotekariens attityd och inställning till utbildning, forskning och kunskap och förståelse för sitt arbete. Sammanfattningsvis kunde bibliotekarieyrkets kärna för den undersökta perioden 1475–1780 innebära att man organiserade den kunskap som förmedlades genom skrifter samt tillgängliggjorde den för dem som behöver den och slutligen bidrog till dess spridning. I bibliotekarieyrkets kärna sågs serviceinslaget som väsentligt.
Hos bibliotekarierna kan konstateras förekomsten av gemensamma grundläggande värderingar som formar deras yrkesroll. Detta kan specificeras i två huvudsakliga värdegrundsområden. För det första det som hänför sig till biblioteket i sig. Av betydelse är bibliotekets uppdrag, bibliotekets samhälleliga roll och därmed bibliotekariens arbetsplats. För det andra bibliotekarien själv och dess inställning till sitt arbete, synen på tillgänglighet och förhållandet till nyttjare av biblioteket och bibliotekariens eget förhållningssätt till kunskap, utbildning och forskning. Den inställning och den värdegrund som bibliotekarierna till en början förväntades omfatta dikterades av biblioteksägarna och institutionerna. Lojalitet var en självklar värdegrund.
Bibliotekarierna själva kom att diskutera och formulera sin yrkesroll och sina uppgifter. Därmed kom bibliotekarierna mer i fokus och bibliotekets uppgifter kom att definieras tydligare. På ett övergripande sätt och på personnivå kan sägas att bibliotekarierna var lärda, belästa och kunskapshängivna personer som visade tron på en framtid med ökande kunskaper och utbildning. De visade ett engagemang i samhällsfrågor och i de framväxande vetenskaperna. Biblioteket representerade för bibliotekarierna under den undersökta perioden en plats där den kunskap som dittills vuxit fram kunde samlas och bevaras för framtida bruk. Biblioteket var samtidigt platsen där bibliotekarien blev ett verktyg för spridning av denna kunskap och en ovärderlig tillgång när det gällde att bevaka vad som pågick och rädda denna information och den nedtecknade kunskapen till eftervärlden för framtida forskning.
Samma bibliotekarie då som nu
Den gemensamma värdegrunden omfattar två områden, nämligen biblioteket, som omfattar tre huvudpunkter, samt bibliotekarien, som omfattar fyra huvudpunkter.
De tre punkter som gällde biblioteket var för det första att ett bibliotek skulle vara allmänt tillgängligt. Ingen skulle bli utestängd och förvägras möjligheten att ta del av den kunskap som finns i bibliotekets dokument. För det andra så skulle ett bibliotek vara encyklopediskt uppbyggt i betydelsen att alla vetenskaper och alla ämnen skulle vara representerade. Nya och gamla rön skulle kunna återfinnas. Dessutom skulle, när det gällde ämnen inom vilka det fanns skilda åsikter, alla åsikter få komma till tals för att kunna jämföras och ställas mot varandra. För det tredje skulle biblioteket vara universellt till sin karaktär. Det skulle inte enbart omfatta alla ämnen utan skulle även omfatta dokument från alla tider och alla länder.
De fyra punkter som gällde bibliotekarien som människa och yrkesutövare var (1) att bibliotekarien skulle vara en högt utbildad person med djupa kunskaper, bred och allsidig bildning och tro på vetenskapernas utveckling. (2) Bibliotekarien skulle som person stå självständig i sin bedömning och inte låta sig styras av intressen som kunde inverka negativt på det uppdrag den hade som bibliotekarie. (3) Bibliotekarien skulle låta alla åsiktsriktningar komma till tals och skulle inte sätta sig till doms över någon. (4) Bibliotekarien skulle i mötet med nyttjare och besökare i biblioteket behandla alla med ödmjukhet och respekt.
Värdegrundat
Den värdegrund som under åren 1475–1780 utvecklades till bibliotekariernas gemensamma var idéförankrad och byggde på yrkesetiska inslag.
Värdegrund, yrkesetiska frågor och allmänt förhållningssätt har giltighet än i dag. Att göra information tillgänglig är fortfarande en central uppgift för biblioteket och bibliotekarien om än med nya verktyg och tekniker. Samverkan med andra kompetenser är lika nödvändig i dag som Dury ansåg redan på 1600-talet.
Till sist skulle jag vilja påstå att arbetsuppgifterna för dagens bibliotekarier i grunden är desamma som för bibliotekarien som var verksam under perioden 1475–1780. Att den tekniska utvecklingen tagit stora kliv ändrar inte kärnan i bibliotekariens uppgifter oavsett medier och tekniker.
Extern länk: Bibliotekarien: Om yrkets tidiga innehåll och utveckling (Bertil Janssons doktorsavhandlign som pdf)
Bibliotekarieyrkets långa historia
http://www.ne.se/rep/bibliotekarieyrkets-långa-historia
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
