Biologiskt överflödande

Arne Järtelius, aktualitetsredaktör

Det finns uppskattningsvis mellan 5 och 100 miljoner olika arter av organismer på jorden. Av dessa är endast ca 1,5 miljoner namngivna. Det betyder att vi inte känner till ens de flesta arterna. Redan där blir det således svårt att ens med en antydan till precision säga vad biologisk mångfald är och, inte minst, hur den ska bevaras. Det är något som genomsyrar det samtal NE:s utsända har med Torbjörn Ebenhard, ekolog med inriktning på naturvårdsbiologi och verksam vid Centrum för biologisk mångfald (CBM) vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala.

Biologisk mångfald brukar förenklat beskrivas som ett mått på hur många olika organismer det finns. Sverige har undertecknat konvention om biologisk mångfald från 1992. Genom att göra det har vi förbundit oss att vårda vår biologiska mångfald och att nyttja den på ett sätt så att den inte förstörs eller tar slut. Det innebär t.ex. att vi ska bruka skogen så att alla djur och växter som finns i skogslandskapet kan leva kvar där, att vi ska bedriva jordbruk på sådant sätt att alla mikroorganismer och ryggradslösa djur som sköter nedbrytningen i jorden inte försvinner och att alla andra arter i jordbrukslandskapet överlever, att vi ska bedriva ett fiske så att inte all fisk tar slut och att vi ska planera våra städer så att många arter av djur och växter kan leva i vår närhet.

Den första nivån av biologisk mångfald, genetisk mångfald, syns tydligt hos parksnäckor.

KEN WILSON/CORBIS/SCANPIX

Mångmångfald

Utöver Sverige är det drygt 170 länder som har skrivit under mångfaldskonventionen. I avtalstexten har man kommit överens om följande definition av begreppet biologisk mångfald: ”Bevarandet av variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem”. Det är en definition som inte är helt lätt att uppfylla till alla delar. Den viktigaste innebörden i definitionen är (1) att begreppet biologisk mångfald betonar betydelsen av variationsrikedom, (2) att vi har ett landskap med många naturtyper, olika arter och en stor genetisk variation inom arterna och (3) att vi måste bevara alla ekologiska processer som vi är beroende av för att få mat, rent vatten och ren luft.

Biologisk mångfald är således inte en bestämd och avgränsad mångfald. I stället är det olika typer av mångfald sammantagna. Det kan beskrivas som att vi samtidigt ska se till att landskapet består av många naturtyper och att dessa ska bebos av många djur- och växtarter, som var och en hyser en stor genetisk variation. Det gör vidare att det inte finns ett enda och saliggörande sätt att mäta biologisk mångfald, utan den måste mätas på många olika sätt. Biologisk mångfald handlar vidare inte bara om natur som är opåverkad av människan utan i den ingår även alla de olika miljöer som skapats av människan. När det gäller hotbilden mot den biologiska mångfalden är de värsta hoten sådant som biotopförstöring (dvs. att arternas livsmiljöer förstörs) och annan mänsklig påverkan.

Frihet under ansvar

Centrum för biologisk mångfald tillkom som ett resultat av Mångfaldskonventionen. I ett tidigt skede fanns staten med på ett hörn i CBM:s verksamhet, men i dag är det en självständigt fungerande del inom universitetsvärlden.

– Det ska finnas en akademisk frihet i arbetet med den biologiska mångfalden. Vi ska kunna presentera fakta sådana de vetenskapligt sett ser ut och dra våra slutsatser av de resultat vi kommer fram till. Det är inget som ska vara kopplat till regeringen eller någon central myndighet. I samma andetag ska sägas att vi får väldigt många av våra uppdrag från just regeringen eller från olika statliga myndigheter, berättar Torbjörn Ebenhard.

CBM har en omsättning på drygt 40 miljoner kronor om året och ett 40-tal fast anställda. Av CBM:s omsättning kommer 6 miljoner kronor i form av anslag, resten tar man in externt från olika uppdrag.

– På CBM försöker vi att se till att ha en kompetens inom det område, och det är som sagt stort, som täcks av mångfaldskonventionen för att kunna bistå både regeringskansli och myndigheter med råd och dåd. På CBM har vi inriktat oss på två näringar i Sverige: jordbruk och skogsbruk. Vår kompetens på den blöta sidan – hav och sötvatten – är sämre. Sedan finns det ett stort antal sidospår när det gäller dessa näringar. En sådan verksamhet är POM, Programmet för odlad mångfald, som CBM driver tillsammans med Jordbruksverket. Verket finansierar den verksamheten och vi utför den. Det programmet går ut på att samla in, dokumentera samt ha en genbank med material från sådana prydnadsväxter och trädgårdsväxter som inte lätt bevaras genom en fröbank. Det är således ett komplement till det som görs i den nordiska genbanken (NordGen). När denna verksamhet är operativ någon gång under 2011 kommer företag och privatpersoner att kunna använda den genbanken som en källa för nytt eller nygammalt material, fortsätter Torbjörn Ebenhard.

Tidshorisonter

Som den centrumbildning man är har verksamheten vid CBM utvecklats tämligen fritt och utan att man alltför mycket sneglat åt vad universitetet traditionellt vill och kan. Sedan två år tillbaka pågår emellertid en process som strävar efter att försöka få in CBM i universitetsfållan.

– Vi vet för dagen inte riktigt hur det kommer att göras, men det kommer förmodligen att innebära en återgång till en mer traditionell forskning. Det kan man från universitetets sida försvara med att man i första hand har ansvaret att sköta den akademiska forskningen och utbildningen, medan mycket av det vi gör i dag kanske hellre skulle läggas på olika myndigheter att utföra. Problemet är bara att myndigheterna vare sig har kapacitet, kunskap eller pengar för att genomföra en sådan verksamhet. Vi får snart se hur den knuten kan lösas, säger Torbjörn Ebenhard.

2010 är av FN utlyst till Internationella året för biologisk mångfald. Det har tillkommit eftersom man under året ska utvärdera om man uppnått de globala målen som sattes upp vid ett möte i Johannesburg 2002 att stoppa förlusten av biologisk mångfald till innevarande år.

– Det har vi definitivt inte gjort, men det kan bero på att tidsramen för de mål man satte upp var alldeles för snäv. Om den i stället kan uppnås på 25 år är kanske mer realistiskt. Men en så lång tidshorisont är svår att lansera eftersom politiker inte gillar så långa tidsperspektiv, avslutar Torbjörn Ebenhard.

Läs mer om CBM, POM och NordGen.