Arne Järtelius , NE-redaktör
Birgitta var kvinnan på modet i många skilda sammanhang den gångna sommaren. Birgitta Birgersdotter, heliga Birgitta, är Sveriges enda katolska helgon, och eftersom hon föddes för jubileumsvänliga 700 år sedan firades hon på alla upptänkliga sätt.
Det var böcker, tal, utställningar, teaterföreställningar, en nyskriven opera, TV-program, mässor, meditationsvandringar, minnesgudstjänster m.m. på snart sagt varje ställe – jubileumskalendariet förtecknar 19 svenska landskap med egna evenemang – både i och utanför landet där Birgitta under sin 70-åriga levnad satt sin fot.
 |
|
Birgitta-skulptur i Tunabergs kyrka, Södermanland. |
|
KERSTIN ABUKHANFUSA/RIKSARKIVET |
Helgondyrkan
700-årsjubileet av heliga Birgittas födelse inleddes officiellt i Vadstena 30 maj—1 juni. Innan dess hade hon blivit föremål för minst ett 20-tal böcker, spaltkilometer av tidningstext publicerades om henne under året, ett flertal utställningar och ett museum helt ägnat hennes ära invigdes.
Att katoliker firar sina helgon kan man förstå. Påven Johannes Paulus hade först accepterat att komma till Vadstena i samband med att det officiella firandet av heliga Birgitta inleddes, men hans vacklande hälsa gjorde att han måste tacka nej. Men han var en av få av flera kyrkors ledare som inte infann sig i Vadstena 1 juni. Där fanns kardinalerna Walter Kasper och Francis George, ärkebiskop K.G. Hammar och representanter för frikyrkor och syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige. Tillsammans med dem var Sveriges kung och drottning på plats liksom länets hövding Björn Eriksson. De firade en ekumenisk mässa i Svenska kyrkans ordning tillsammans i Klosterkyrkan, men så långt som till att dela ut nattvarden gemensamt kom det inte.
I Vadstena öppnades under sommaren ett museum över heliga Birgitta och hennes tid. Det heter Sancta Birgitta klostermuseum och är inhyst i det gamla kungapalatset, sedermera nunneklostret på klosterområdet i Vadstena. Museet ger en intresseväckande bild av Birgittas liv och verk, av livet i klostret samt av klosterväsendet under medeltiden. Här får man också möta Birgittas världsbild, liksom hennes visioner och uppenbarelser.
Helgonlikt
Av de många utställningarna var den i Östergötlands länsmuseum i Linköping den intressantaste och den i Rödtornet i Vadstena den fräckaste. Linköpingsmuseet visade ”Europabilden av Birgitta”. Det är en internationell utställning – den pågår till 9 november – med flera stora inlån från kloster, kyrkor, museer och privatpersoner i Sverige och övriga Europa. Utställningen skildrar Birgittabilden under sju sekel. Huvudnumret bland de utställda föremålen är en av de totalt tre målningar som gjordes av Birgitta under hennes livstid. Linköping har från Vatikanmuseet i Rom fått låna Niccolò di Tomasos målning från början av 1370-talet, som skildrar Birgitta med den uppenbarelse hon fick av Jesu födelse när hon var i Betlehem. ”Ansikte vid ansikte” hette den installation som Rödtornet i Vadstena visade. Den ställde bredvid varandra den heliga Birgitta från 1300-talet och Predikare-Lena från 1800-talet. Vad i deras sociala bakgrund och den tid de verkade i skapade dem och deras uppenbarelser?
De under året utgivna böckerna om Birgitta – den som vill ha en lättläst genomgång av äldre Birgittabiografier hittar den i Ingmar Lindarängs ”Synen på Birgitta” (2002) utgiven av Föreningen gamla Vadstena – skildrar henne som alltifrån åttabarnsmor till Sveriges första feminist, som en makthungrig och hätsk kvinna till en följsam sierska och pedagog. Man får lätt intrycket att Birgitta är ett helgon som låter sig användas till ganska mycket. Till de många nya böckerna om heliga Birgitta kan läggas utgivningen i ny språkdräkt och med nya kommentarer av Birgittas ”Uppenbarelser” utgivna av Svenska Akademien. Där kan den som vill bilda sig en uppfattning om människan bakom orden.
Ett alla tiders helgon
Inget jubileum utan memorabilia av olika slag. Birgittajubileet resulterade i sådant som Birgittafigurer i alla de utföranden, Birgittabakelser, Birgittaöl, frimärken med Birgittamotiv, Birgittastiftelsen gav ut ett jubileumssmycke och dito mynt och en officiell Birgittagåva i form av en färggrann glastallrik signerad Michel Östlund förärades påven Johannes Paulus.
Vad var det som fick svensken att under den gångna sommaren gå man ur huse för att få en skymt av heliga Birgitta? Svenskens kyrksamhet liksom hans och hennes vilja att vara medlem av Svenska kyrkan är det som bekant lite si och så med för närvarande. Heliga Birgitta har genom tiderna inte precis hört till de populära i den protestantiska världen. Luther talade om ”die tolle Brigit” (’tokiga Gittan’), för Strindberg var hon en satkärring och litteraturforskaren Henrik Schück beskrev hennes himmelska uppenbarelser som utslag av en ”sörjande änkas sjuka fantasi”.
Men när detta svenska helgon, tillika ett av Europas tre katolska skyddshelgon, firade mäktiga 700 år, visade sig intresset för det gudomliga och/eller andliga vara mycket stort bland både allmänhet och offentlighet. Några skäl till det skulle kunna vara:
- ett stort intresse just nu för medeltiden, som av Vadstena fångades upp för en upplevelseturism med religiösa förtecken;
- kulturhistoria ligger i tiden, och när den som hos den svenska heliga Birgitta förses med europeiska förtecken kan den kännas extra spännande
- religion genomsyrar på olika sätt och från skilda håll vår egen tid, och Birgitta kan för många kännas som ett legitimt sätt att närma sig ett annars ganska känsligt ämne;
- en helgonförklarad änka med åtta barn som i sann entreprenöranda bl.a. lyckades bilda en egen klosterorden låter för många som en lika intressant som svårslagbar kombination i vår tid.
Den 7 oktober, den dag 1391 då Birgitta helgonförklarades i Rom och nu firad som Birgittadagen, är 700-årsfirandet av Sveriges hittills enda helgon över för den här gången, men det har satt så många spår i sinnen och minnen att det finns alla chanser att det kan leva kvar en lång tid framöver.
Helgon verkar vara efterfrågade i den tid vi lever i. Det intresset kanske är helt i linje med den svenske ärkebiskopen Nathan Söderbloms definition av ett helgon: ”de som i sitt väsen, i liv och gärningar visar, att Gud lever”.
Extern länk
- Vadstena kommuns hemsidor om heliga Birgitta
(Artikeln publicerad 2003-10-07)
Birgittafeber: Modern svensk helgondyrkan
http://www.ne.se/rep/birgittafeber-modern-svensk-helgondyrkan
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
