Folklivsforskare med gröna fingrar
av Hans Brattbergfrilansjournalist
Om människans förhållande till blommor handlar två sinsemellan helt olika nyutkomna böcker av folklivsforskare. Den äldre av de tu ägnar sig främst åt blommornas historia, medan den yngre huvudsakligen undersöker deras användningsområden.
Det är dels Jan-Öjvind Swahn, professor emeritus i folkloristik, som har skrivit texten till en färgglad liten lättläst 79-sidig skrift, Blommor, blommor, blommor (2007), som tar läsaren 40 000 år tillbaka i blomtiden. Clas Bergvall, är nydisputerad i etnologi med en avhandling om människans förhållande till hyacinter och andra krukväxter.Historiskt blombrukNeandertalarna tros ha använt blommor i sina begravningsceremonier för att på något magiskt sätt binda den döde så att han eller hon inte skulle gå igen.
Det äldsta kända exemplet på storskalig trädgårdskonst är från 800-talet f.Kr., då drottning Semiramis härskade över Babylonien. Hon har gått till världshistorien för Babylons hängande trädgårdar – ett av världens sju underverk.
Lotusblomman anses i hinduismen och buddhismen vara världsalltets groddcell som steg upp ur naveln på den i urhavet kringflygande guden Vishnu.
Krokus och saffran omgärdas även de av en antik myt. Crocus hette en fager yngling som var så förälskad i nymfen Simlax att gudarna tröttnade på deras eviga famntag och förvandlade Simlax till en idegransbuske och Crocus – just det – till en krokus. Som leverantör av saffran var krokusen kejsare i forntidens florarike. Guden Zeus hade en madrass fylld av saffran.
Den romerske kejsaren Hadrianus lät fylla ihåliga bronsstatyer med saffransvatten och i dem borra fina hål så att väldoften spreds. En annan kejsare, Elagabalus, fyllde sin pool med krokusvatten och strödde krokusblad på de bäddar som han och hans gäster vilade på medan de åt.
Heliga Birgitta och hennes syskon färgade risgryn med tre kvarts kilo saffran vid gravölet över deras far 1327.
Blommor med historiaGenom sin doft och skönhet kom liljan tidigt att bli en prydnadsblomma. I antiken var den vita liljan helgad åt Hera i Grekland och hennes romerska motsvarighet Juno. Trots denna hedniska bakgrund följde liljan med till den tidiga kristna kyrkan. Den blev en sinnebild för Kristus och Maria, för kyskhet och oskuld.
Narcisser har namn efter Narkissos, son till flodguden Kefissos. Han avspisade så många ungmör att kärleksgudinnan Afrodite till slut uttalade en förbannelse att han bara kunde älska sig själv. Han blev sittande vid sin spegelbild i vattnet tills han var utmärglad. Då förvandlades han till den blomma vi ömsom kallar narciss, ömsom pingstlilja.
Rosornas historia skildrar Jan-Öjvind Swahn med flera exempel från 500-talet f.Kr. Då kallade den grekiska skaldinnan Sapfo den tidigare vilda törnrosen "trädgårdens drottning".
Den kinesiske filosofen Konfucius hade i sitt bibliotek 600 böcker om odling och förädling av rosor. Exempel finns också från Egypten där rosor användes som gravgåvor till mumifierade stormän.
Den grekiske diktaren Homeros hade redan på 700-talet f.Kr. kallat Eos, morgonrodnadens gudinna för "den rosenfingrade".
Ordet tulpan kommer från turkiskans turban – den huvudbonad som på persiska heter dolband. Turkarna hade med sig tulpanen då de erövrade Mindre Asien.
Hyacint har namn efter Hyakinthos, son till Amyklas. Västanvinden Zefyros förälskade sig i honom, men fick nobben. I svartsjukans raseri såg västanvinden till att den diskus som Hyakintos kastade i sällskap med Apollo vände och dödligt träffade honom i huvudet.
Lika sorgliga associationer till hyacint har inte Jan-Öjvind Swahn personligen:
"I mitt barndomshem var hyacinterna i matsalsfönstret den första påminnelsen om att den ljuvliga julen var i antågande. Där drevs dessa av sol- och radiatorvärme så att deras mulliga blomställningars vällukt, när det var så dags, överröstade det närbelägna kökets skink- och lutfiskdunster."
KrukväxtminnenDet hyacintminnet skulle passa in på en 188-sidig akademisk avhandling om människans förhållande till hyacinter och andra krukväxter. Det är Liv, lust och mening: Om krukväxters kulturella betydelser som Clas Bergvall har benämnt sin doktorsavhandling.
En kritiker, Göran Greider, inleder sin recension i Aftonbladet av den så här:
"Pelargonerna kom upp från källaren redan i mars – men först nu intervjuar jag dem; jag har liksom aldrig riktigt tänkt på dem förut. Det är min fru som översätter vad de säger och då får jag veta att en av dem är ett skott från hennes mamma, en annan från min svägerska och en tredje från en handelsträdgård i Dalarna (när jag hör det sista minns jag plötsligt pelargontårtan vi brukade mumsa i oss på deras utecafé). Inte visste jag att hela min släkt har invaderat vårt hem! Den mystiska växt som med sina stora, i lila skiftande blad, lutar sig över datorn jag skriver på, fick vi en jul: och det var den julen då..."
Citatet är ett typiskt exempel på hur tankarna kan fara och flyga inspirerade av en krukväxt. Några av Clas Bergvalls slutsatser:
• "Krukväxter gör ett hem till ett hem, förvandlar människor från kalla till varma och livsbejakande, de skänker glädje och får människor att se det som inte längre finns."
• Krukväxter visar liv, lust och verksamhet. De kan dessutom stå som symboler för ett hem som fungerar. Att lyckas med en växt eller få en gammal trotjänare att fortsätta leva i sin kruka kan betyda mycket. De gröna fingrarna kan signalera både livskraft och livslust.
• I tankar om krukväxter finns på olika sätt alltid andra människor nära. Det kan vara anhöriga som haft en speciell växt eller människor man fått någon växt av. Krukväxter blir då ett uttryck för hemmets sociala integration.
• Krukväxter väcker tankar och känslor och berör flera olika sinnen. De minnen som krukväxterna lockar fram är minnen som blir en del av en persons liv. Men när människor berättar om detta är syftet inte att skapa en livshistoria utan det är något som bara sker.
• Krukväxter skapar en grogrund för egna spontana tankar och påminner oss om livet och tidens gång. På det viset hjälper de oss att hitta en identitet.
Blommig hemtrevnadKrukväxternas historia går tillbaka till 1700-talet då adeln byggde växthus, s.k. orangerier för att hysa exotiska växter som statussymboler. När stadsborna tog över det bruket på 1800-talet placerade de växterna i fönstren. Några fönsterbänkar för blommor fanns inte i allmänt bruk då. De skulle dröja tills långt in på 1900-talet, efter Karin Larssons stilbildande pelargoner i Sundborns fönsterbänkar. I stället arrangerades blommor på piedestaler. Från 1930-talet blev det en allmän norm här i landet att ett "riktigt hem" förutsatte krukväxter i fönstren – för hemtrevnadens skull.
Hur anskaffades krukväxter förr? För att få svar på frågan uppsökte Clas Bergvall i sitt avhandlingsarbete ett ålderdomshem. Jo, man tiggde skott, samlade frön, satte och drev upp. När de första blomsteraffärerna i staden kom var det ont om reda pengar och krukväxter var inte det första man satsade på. I stället spreds de via vardagliga kontakter. Ett vanligt scenario sägs vara att en vacker blomma placerats på en väl synlig plats och i samband med besök vederbörligen beundrades.
– Oh, vad den var vacker!
– Ja, du kan få ett skott av den om du vill.
Om detta var de gamla helt överens. Jaa, det var precis så det gick till.
(Artikeln publicerad 2008-03-26)
Blommigt: Folklivsforskare med gröna fingrar
http://www.ne.se/rep/blommigt-folklivsforskare-med-gröna-fingrar
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
