Sävliga storförlag och trevliga småförlag
av Ellen AlbertsdóttirNE-medarbetare och frilansjournalist
Föreställ dig att du är författare och att du har skrivit Den Stora Romanen. Var skickar du ditt manus? Direkt till Norstedts eller Bonniers, eller letar du upp något av de många små förlag som finns, som Ellerströms förlag eller Pequod Press? På den lilla bokmässan i Malmö var den stora frågan brännhet.
Det finns ett stort glapp mellan de största förlagen på marknaden och de allra minsta. De flesta mellanstora förlag har blivit uppköpta, och i dag har Bonniers och Norstedts tillsammans mer än hälften av marknadsandelarna på den svenska bokmarknaden. Men de små förlagen ploppar trots motvinden upp som svampar ur marken. Ur läsarens perspektiv finns det mycket läsvärt att hämta, men hur är det för författarna? På den årliga bokmässan i Malmö dryftades detta en regnig lördagseftermiddag i februari.
FörlagsfamiljenModeratorn för dagen, Svante Weyler, har på senare tid gått från att vara förläggare på Norstedts till att starta eget – Svante Weyler bokförlag. Han får i panelen sällskap av tre, mer eller mindre flitigt utgivna, Skåneförfattare: Kristian Lundberg, Jonas Bergh och Per Engström.
De två förstnämnda herrarna har båda publicerat sig på både stora och mindre förlag. Per Engström har även han erfarenhet från både den stora och den lilla förlagsvärlden. Han har kommit ut med två egna böcker på Albert Bonniers förlag – men jobbar själv på det mindre förlaget Pequod Press.
– Jag startade ju inte ett förlag för att publicera mig själv, säger Per Engström som tycker att det är viktigt att skilja på sig själv som förläggare och som författare.
Stämningen under panelsamtalet är intern och familjär. Förläggaren Brutus Östling, kanske mest känd som naturfotograf, blir i dessa herrars samtal "Brutus". Ingen i panelen presenteras med efternamn och Svante Weyler säger aldrig själv sitt namn.
Rekord i kötidFörfattarna i samlingen tycks överens om att det finns både för- och nackdelar med att komma ut med sina böcker på stora förlag. De stora förlagen innebär ett stort marknadsföringsmaskineri: man får förstadagsrecensioner i de stora morgontidningarna och boken kommer rakt ut i de stora kedjornas boklådor. Men hos dessa giganter tar det samtidigt tid, lång tid, för ett färdigt manus att få hårda pärmar.
Jonas Bergh valde därför bort Wahlström & Widstrand när han skulle ge ut sin nya bok, Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in (2007). Han skulle ha fått vänta nästan ett år på utgivning hos W&W.
– Det är svårt att vänta när man är beroende av stipendier, av uppläsningar och av att skriva i tidningar, säger Jonas Bergh.
Jonas Bergh valde i stället det lilla förlaget Gondolin. Men ett tecken på mindre förlags stora svårigheter att slå sig fram på denna köparens marknad är meddelandet som man möts av när man besöker förlagets hemsida:
"Förlags AB Gondolin har upphört."
Jonas Bergh tror egentligen mer på det stora förlaget, och han säger att han kommer att ge ut fler böcker på W&W. Detta bokförlag ligger också i lä om man jämför med den riktiga giganten på marknaden – Albert Bonniers förlag – som innehar svenskt rekord i kötid. Två eller tre år är inte ovanligt.– Det är okej för mig, jag försörjer mig på annat. Men så kan man inte ha det om man enbart försörjer sig som författare, säger Per Engström.
Bjudkaffe med kepsFörfattarna tycker också att de blir bemötta på olika sätt beroende på förlagsstorlek. Kristian Lundberg vill betona betydelsen av att en förläggare kan se förutsättningar även i ofärdiga manus. Att han eller hon vågar satsa.
– De som engagerar sig är alltid förläggarna utan pengar. I ett litet förlag blir gränserna inte så skarpa mellan författare och förläggare.
Han kände att han var tvungen att vara så väldigt tacksam i kontakten med sitt stora förlag – också han har blivit utgiven på W&W.
– När jag åkte till Stockholm möttes jag av ett von oben-perspektiv. Jag skulle förstå att han inte skulle tjäna några pengar på min diktsamling. Häng av kepsen, ta checken.
Det har varit annorlunda på de mindre förlag som han har varit i kontakt med. Detta trots att det lilla förlaget tar en större risk. Stora förlag kan släppa lyriksamlingar med förlust då de alltid har andra storsäljare som täcker upp. Han lyfter särskilt fram Symposion förlag som ett föredöme:
– Brutus kom upp och drack kaffe och åt kanellängd. Pengarna vad gäller lyrik är ändå så obefintliga så det spelar ingen roll, säger Kristian Lundberg.
Jonas Bergh tycker att det i detta fall är skillnad på romaner och lyriksamlingar:
– Romaner har fler potentiella köpare. Om man ger ut en roman på ett större förlag så finns de ute i bokhandeln. Men det är tråkigt att allt är i Stockholm, och det är ännu tråkigare att så mycket kontakt sker över telefon och mejlen i stället för från person till person.
Pengapungen styrSvante Weyler frågar panelen om det finns författare som lämnar mindre förlag på grund av den krassa ekonomin. Småförlag har inte direkt råd med helsidesannonser.
– Det kan vara så. Bokmässor som denna är enda sättet för oss på Pequod att nå ut. Man kan söka sig till större förlag för att man vill synas, tror Per Engström.
Det är också svårare för mindre förlag att få ut sina böcker i boklådorna. Svante Weyler uttrycker sitt missnöje över att Norstedts, på hans tid, bara fick tre kvart på sig att sälja in säsongens böcker till de stora boklådekedjorna. En sådan invändning tycks verklighetsfrånvänd i sammanhanget. Troligtvis är det få förlag som får en guldbiljett till en sådan tillställning.
– Jag jobbade på en boklåda i Lund men ingen hade tid att komma fastän vi bjöd in, berättar Kristian Lundberg.
Han tror ändå att små aktörer som OEI, Pequod Press och Ellerströms är exempel på förlag som allt fler väljer i första hand. Det kan av många anses särskilt fint att ges ut på ett sådant förlag.
– Man gör det av passion och för att man vill befinna sig i ett sammanhang som man kanske känner att man inte kan få uppleva annars. Men jag tror inte att folk låter bli att skicka sina manus till större förlag för det.
Att säga ettSvante Weyler säger syrligt att det finns en skillnad i vad man säger och hur man sedan handlar:
– Alla säger att små förlag är bättre. Men det säger man bara för att det låter bra, sedan köar ändå alla hos Bonniers, tror han.
Jonas Bergh återkommer till att han trots allt föredrar det större förlagen – om det inte vore för kötiderna:
– Jag har gått på skrivarkurser och då skulle man helst skriva på stencilerat papper annars hade man sålt sig... Men det är härligt att på W&W få en redaktör som bryr sig och kan ens text bättre än vad man själv kan.
Vad väljer de då fortsättningsvis för sina romaner och lyriksamlingar, är det stora eller små förlag som gäller? Både och, säger Kristian Lundberg och Jonas Bergh. Men Pequodförläggaren Per Engström tänker även fortsättningsvis hålla sig till Bonniers.
(Artikeln publicerad 2008-03-12)
Bokmässa: Sävliga storförlag och trevliga småförlag
http://www.ne.se/rep/bokmässa-sävliga-storförlag-och-trevliga-småförlag
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
