Brahemuseum: Tychos helgedom

Arne Järtelius, NE-redaktör

Välkommen till kyrkan! OK. Det är för sent. Men var i alla fall varmt välkommen till kyrkobyggnaden. Den ser i dag nästan likadan ut som när den restes för drygt 100 år sedan. Då byggdes den för att ersätta den medeltida kyrkan på ön. I dag står den kvar för att hysa en permanent utställning om bygdens store son samtidigt som öns gamla kyrka fått en ordentlig ansiktslyftning. Tron förgår men kyrkobyggnaderna består.

Dansken Tycho Brahe räknas som en av de stora svenska och internationella astronomerna. Sin främsta gärning utförde han de 21 år under sent 1500-tal då han bodde och verkade på den dåmera danska ön Ven i Öresund. Det minner framför allt ruinen från hans Stjärneborg om, och den har sedan 1930-talet sufflerats av ett mindre museum placerat i dess anslutning. Det var vackert så men i kulturarvsturismens dagar vill många ha mer.

Tycho Brahe med den tidigare Allhelgonakyrkan i bakgrunden.

OVE NILSSON/SCANPIX

På museibacken

Till Ven – ”pärlan i Öresund” enligt turistbroschyren – tar man sig som säkert bekant lättast med färja från hamnen i Landskrona. En halvtimme och en lång uppförsbacke från färjeläget på ön senare ser man kyrkobyggnaden på höger sida strax efter att man passerat Stjärneborgsruinen och den återskapade renässansträdgård som låg vid Tycho Brahes slott Uraniborg. Vid vägen, med kyrkan strax bakom sig, har det sedan 75 år funnits ett museum till Tychos ära, och en bit bort står Tycho själv staty evigt stirrande mot skyn för att kunna avläsa nya hemligheter. Kyrkklockan, förmodligen också det för evig tid, har stannat på kvart i tolv.

Så kunde det har förblivit. Men så beslutade den kyrkliga församlingen på Ven att för gott stänga Allhelgonakyrkan, den yngre av öns båda kyrkor. Det blev för dyrt att hålla den vid liv när menigheten på ön inte visade större intresse för det andliga livet. Det beslutet väckte i stället till liv andarna hos kommunen (läs: Landskrona) och Riksantikvarieämbetet (RAÄ), och efter en del turer fick Statens Fastighetsverk (SFV) överta kyrkobyggnaden från församlingen för en symbolisk svensk krona. Så dags hade Svenska kyrkan – som det står på ett handskrivet plakat vid den gamla kyrkgrinden – stängt och avkristnat kyrkan.

In i handlingen trädde myndigheter, politiker, museal expertis och utställningssakkunniga i, sett på håll och i andanom, en yster dans. Myndigheterna har förkortningar som RAÄ, och SFV och tillsammans med dem kom även EU och länsstyrelsen i Skåne in på scen. Politikerna finns i kommunhuset nere vid hamnen i Landskrona, och i dess närhet hittar man även den lokala museala expertisen. Den utställningssakkunnige i sammanhanget rekryterades från Stockholm.

Turerna i den dansen skulle kunna förtjäna ett kapitel i sig – Tycho i sin himmel har säkert följt dem med lika delar förvåning och intresse – men när väl pengarna var på plats (inräknat den krona kyrkobyggnaden betingade) med eurobidraget från Bryssel som tungan på vågen, så kunde det dansanta sällskapet i täten för 240 inbjudna gäster ta emot kronprinsessan Victoria för att 29 april 2005 inviga vad som nu på avig svenskdanska (för det är det väl?) heter Tycho Brahe museum.

Dessförinnan hade intresserad press visats runt, och för Venborna hölls öppet hus kvällen innan kronprinsessan anlände. En i Tycho Brahes liv och gärning väl insatt representant för Venmenigheten sade sig vara mycket nöjd med den Tychoutställning som nu till allmän beskådan visas i det som tidigare var en sockenkyrka.

Kyrkohistoria

– Om det varit ett krav att predikstolen skulle vara kvar hade jag inte ställt upp och gjort något museum! Det säger med bestämda ord och en lättydbar gest utställningsarkitekten Björn Ed. Han har gått flera steg längre från originalet och skapat ett utställningsrum som lager efter lager skalat bort det mesta av den kyrka som var. Nu är det självöppnande glasdörrar som i väster leder besökaren in i rummet och i öster, där altaret en gång stod under den målade stjärnhimmelen, leder liknande dörrar besökaren ut. Golvet i hela utställningsrummet har höjts någon meter vilket gjort att de höga fönstren både går att titta ut igenom och fått dem att släppa in mängder med ljus över det som ställs ut.

Till höger och vänster vid entrén till utställningsrummet visas de för utställningen producerade filmerna Himmelsborgen och Den himmelska nyordningen, och golvytan i det som var mittskeppet upptas av två exakta kopior av Tychos instrument i nygammalt skick. Själva utställningen är uppdelad i sex olika delar eller kapitel som kompletteras med information om Tychos inspiratörer (systern Sophie Brahe och Johannes Kepler) och hans finansiärer under tiden på Ven (de danska kungarna Fredrik II och Kristian IV).

Ett fåtal bevarade fynd från Tychos egen tid finns också utställda tillsammans med allehanda pekskärmar – ett nytt uttryck för dagens museipedagogik skulle kunna vara ”pekagogik” – som fortlöpande håller besökaren informerad. Det är snyggt, sobert, välgjort och pedagogiskt. Möjligen kunde man önska sig en lite bättre introduktion till Tycho Brahe och hans tid för att bättre kunna ta till sig den stora informationsmängden i utställningsrummet. Att kalla detta för ett museum vore att påstå för mycket. Än så länge är detta främst en utställning om Tycho Brahe och hans tid, men med tiden (och ett tillräckligt pengaflöde) kan anläggningen komma att vidgas till att bli ett riktigt Tycho Brahe-museum med samlingar, forskning och förgreningar in i vår egen tid.

Predikstolen i Allhelgonakyrkan var nedmonterad och bortforslad genom församlingens försorg långt innan beslutet var fattat att göra en utställningsyta av kyrkorummet. Men visst hade det känts spännande att ha den kvar i dag för att både kunna hålla lärda föredrag ifrån om Tycho Brahe och hans tid och för att visa vad vår tid gör av en kyrkas historia. Det senare inte minst när vi får veta att det är första gången i Sverige som en sockenkyrka får denna nya användning. Vilken kyrka står härnäst i tur och för vilket ändamål? Vad vill församlingen och vad säger kulturminneslagen om detta?