Arne Järtelius, nyhetsredaktör
Nu har den kommit! Alla kungliga svenska bröllopsböckers bröllopsbok. Den har titeln En brud för kung och fosterland, är författad av intendenten vid Livrustkammaren Lena Rangström och innehåller allt (och lite till) av det som finns och är värt att veta om de 26 kungliga bröllop som hittills hållits sedan Gustav Vasa gifte sig första gången 1531.
Boken har tagit fyra år att skriva och som en ren tillfällighet (eller?) utkommer den nu i samband med kronprinsessan Victorias bröllop kring midsommartid. Att Livrustkammaren med material från boken under sommaren – premiär 19 maj – visar en både poetisk och dramatisk utställning med kungliga bröllopskläder (kläder från sex brudar och två brudgummar) är däremot något som är ett direkt resultat av sommarens bröllop.
 |
| MATTI ÖSTLING/LIVRUSTKAMMAREN |
| Kronprins Oscars och Josefinas bröllopskläder från vigseln i Storkyrkan 19 juni 1823. |
Praktgåva
Låt det från allra första början vara sagt: En brud för kung och fosterland är en överdådigt vacker, synnerligen innehållsrik och välkomponerad bok med ett mycket rikhaltigt bildmaterial. En bättre bok från ett museum att sätta in det förestående kronprinsessbröllopet i får man leta länge efter. När NE:s utsände träffar författaren i hennes tjänsterum på Livrustkammaren börjar jag med att fråga vad kronprinsessan Victoria och hennes gemål Daniel kan lära sig av tidigare kungliga svenska bröllop här i landet.
– Framför allt kan de vara tacksamma att de får gifta sig av kärlek. Några få svenska kungabröllop genom tiderna har blivit lyckliga, men de allra flesta har blivit olyckliga och det beror ju inte minst på att parterna inte själva fått välja vem de skulle gifta sig med. Några av dessa äktenskap har slutat barnlösa, men så långt har jag inte gått i min skildring. Den slutar när äktenskapet är ingånget, inte när det är fullbordat.
Att kungabröllopens svenska historia är levande visar sig i år dels i valet av datum för bröllopet – 19 juni har använts flera gånger tidigare – dels i valet av kyrka för bröllopet. Det blir nu sjätte gången gillt – Gustav Vasa var först – för Storkyrkan som kunglig bröllopskyrka. En bröllopskortege genom staden och en tur med Vasaorden är också tradition för kungabröllopen i Sverige.
 |
| GÖRAN SCHMIDT/KUNLIGA SLOTTET WARSZAWA/LIVRUSTKAMMAREN |
| Den blivande drottning Konstantia på väg för att gifta sig med Sigismund 1605. |
Bröllopshistoria
Livrustkammaren kan ses som ett slags rekvisitamagasin för kungliga ceremonier. För den som arbetar i museet ter det sig därför ganska givet att fördjupa sig i den här rekvisitan i form av dräkter, vapen, rustningar, vagnar och väldigt mycket annat som funnits med vid de kungliga bröllop som hållits sedan Gustav Vasas dagar. När Lena Rangström av sin dåvarande chef Barbro Bursell fick en förfrågan om hon ville skriva en bok om just kungliga bröllop var hon inte särskilt svårövertalad.
– Kungliga bröllop är ju ett väldigt brett ämne och när jag för omkring fyra år sedan började med det som blivit den här boken kunde jag inte ana hur mycket den skulle komma att innehålla. De kungliga bröllopen är ju inte bara själva ceremonin. Det handlar också om politisk historia, klädedräktens historia, modehistoria, fester med mycket mera. Det gör att man kan få in väldigt mycket under rubriken bröllop. Jag har ägnat väldigt mycket tid för mitt arbete med boken med att besöka både de kungliga arkiven i Slottsarkivet och Riksarkivet. Där har jag tittat på sådant som inventarieförteckningar över klädkammare, husgerådskammare och vinkällare. Reseskildringar, dagböcker, tidningar och memoarer är andra viktiga källor. Inte minst viktiga har varit föremålen som använts i samband med de kungliga bröllopen. Det finns mycket att läsa ut av föremålen, något som jag som museimänniska kanske är bättre på än en historiker av facket.
Ovanför sitt skrivbord har Lena Rangström hela elva tjockbukiga pärmar innehållande excerpter av material om de bröllop hon skildrar. Utöver det har hon gått igenom biografier, memoarer och publicerade ögonvittnesskildringar från de olika bröllopen. Den pionjärinsats Lena Rangström i sammanhanget gjort är dels att ställa samman hela det här jättelika materialet, dels att med det framför sig för första gången kunna göra jämförelser i tiden och över tiden mellan de olika bröllopen.
– Det är först när man kommit så långt som det är möjligt att se dels när saker har förändrats, dels när annat med ceremoniernas makt lever kvar. Det är första gången som det har varit möjligt att göra.
 |
| GÖRAN SCHMIDT/NATIONALMUSEUM |
| Hedvig Elisabet Charlotta som brud målad av Alexander Roslin 1775. |
Brudparad
En brud för kung och fosterland börjar med Gustav Vasas första bröllop 1531 och slutar 25 bröllop senare med Carl XVI Gustafs bröllop 1976. Hur väljer man då att skildra 26 kungabröllop under nästan 450 år? En tematisk genomgång hade varit en väg, men Lena Rangström har – och det ska man vara henne tacksam för – valt att skildra den kungliga bröllopshistorien ett bröllop i taget. Utöver det har hon gjort en kortare inledning i boken innehållande ”de kungliga bröllopens dramaturgi”: frieriet, förlovningen och själv bröllopet med alla sina olika turer, delar och ceremoniel.
– Trots att jag följer varje bröllop från ax till limpa så har ändå vart och ett av dem haft sin egen individuella historia och dramatik. Jag har kommit fram till att det faktiskt har varit väldigt många dramatiska inslag i de kungliga svenska bröllopen. Ytterligare en fördel med att skildra varje bröllop för sig har varit att det ju sist och slutligen handlar om enskilda individer som gift sig. En tematisk genomgång hade skymt den delen av de kungliga bröllopen. Något man inte heller kunnat se så tydligt den vägen är att man genom att titta på de här olika bröllopen på ett både nära och roligt sätt kan följa Sveriges utrikespolitik genom seklerna.
Något man också kan göra med den kungliga svenska bröllopshistorien är att se den utifrån ett genusperspektiv. Något explicit sådant har inte Lena Rangström i sin bok, men hon är öppen för att anlägga ett sådant perspektiv.
– Man kan verkligen beröras av de här kvinnorna som valdes ut att bli gemåler till svenska kungar och blivande kungar. De var ju som handelsvaror. De var ingenting annat än brickor i ett politiskt spel. Själva hade ingenting att säga till om. Deras pappor var ju deras förmyndare och allt beslutades över deras huvuden utan att de hade någon möjlighet att dra sig ur. I samma andetag kan man ju säga att de svenska kronprinsarna och kungarna inte heller de hade så mycket att säga till om. Den förda politiken och ättens fortbestånd kom alltid i första rummet. Först därefter kom det blivande brudparet.
Den väldiga uppståndelsen kring det förestående bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling kan man kanske ibland ställa sig lite frågande till, men oavsett vilket finns det mycket att lära av historien om de kungliga svenska bröllopen.
Brudar för både kung och fosterland
http://www.ne.se/rep/brudar-för-både-kung-och-fosterland
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
