Calatrava:
Brobyggare med vingar
av Arne Järtelius
Santiago Calatravas skapelse Turning Torso må med sina 190 meter vara Sveriges högsta bostadshus och ett nytt landmärke i globaliseringens tidevarv för Malmö. Men när det invigdes förra året var det framför allt en fjäder i hatten för byggmästaren/ägaren HSB Skåne. Calatrava sökte sin berömmelse på andra håll.
Santiago Calatrava nådde mycket högre 2005, det år som skulle bli hans annus mirabilis. Det började med att han belönades med guldmedaljen från American Institute of Architects och med det intog platsen i en illuster skara med namn som Louis Sullivan, Frank Lloyd Wright, Ludwig Mies van der Rohe, Le Corbusier, Alvar Aalto, Louis Kahn och Frank O. Gehry. Därefter fick hans verk en egen utställning på Metropolitan Museum of Art i New York. Det har inte hänt en samtida arkitekt sedan Marcel Breuer ställde ut där 1972. Kronan på verket var invigningen av operahuset Palau de les Arts Reina Sofía i hans spanska hemstad Valencia. Calatrava hade på samma gång erövrat både sin hemstad och världen.
 |
| |
Curriculum vitae
Född i den lilla byn Benimamet 28 juli 1951. Då en by, i dag inkorporerad
med Spaniens tredje stad Valencia. Men då som nu är det en plats
utan ett enda högt hus. I stället är Benimamet känt för
sina underjordiska jordhålor byggda kring öppna patios. Calatrava
stannade kvar och gick i skolan i Valencia fram till dess att han var klar med
sin arkitektutbildning 1974. Därifrån tog han sig först till
Zürich i Schweiz där han tog en doktorsgrad i teknik vid Eidgenössische
Technische Hochschule (ETH). 1981 öppnade han sin egen studio för
arkitektur och teknik i just Zürich och det är fortfarande den fasta
basen för hans arbete. Där har han även sitt hem tillsammans
med svenskfödda hustrun Robertina och de fyra barnen.
Det var även i Zürich som han gjorde sitt första större arbete. Det var med järnvägsstationen Stadelhofen (198390). Samtidigt med den uppgiften gjorde han ett antal spektakulära broar, som under lång tid kom att bli hans viktigaste signatur. Det var först Bach de RodaFelipe II-bron i Barcelona (198487), 9 oktober-bron i Valencia (198688) och, som det mest spektakulära och signifikanta verket i den sviten, Alamillobron i Sevilla (198792). Samtliga tre broar känns igen på de kablar som håller dem uppe och som ger dem en känsla av flykt och transparens.
Den sistnämnda bron byggdes till världsutställningen i Sevilla, Expo '92. Det var över den drygt 4 kilometer långa bron man tog sig från centrala Sevilla och ut på utställningsområdet. Kablarna som håller uppe bron är samlade i en mer än 100 meter hög mast och att gå över den från stadssidan ger känslan att gå uppför en backe trots att den är helt plan. Roligt med Alamillobron är också att fotgängarzonen placerats i brons mitt, medan bilarna rullar på ett lägre plan på båda sidor om den.
Calatravaland
I synnerhet Alamillobron kom att markera Calatravas återkomst till sitt
fädernesland Spanien. Det gör att man i dag kan gå över
Calatravabroar i spanska städer som Bilbao, Mérida, Murcia, Ondarroa,
Valencia och Ripoll. Ripollbron, fotgängarbron Devesa över floden
Ter, är byggd på ett sådant sätt att man, när man
ser den från sidan, får en känsla av att den inte har något
slut. Calatravas inspiration när han konstruerade den kom från den
vinkel som bildas av vingarna hos en fågel i flykt.
1992 kom att bli ett första större märkesår i Calatravas karriär. Dit nådde han framför allt genom sina större arbeten i Barcelona i anslutning till de olympiska spelen därstädes. Det skedde med teletornet uppe på berget Montjuïc. Det skulle dels vara funktionellt, dels skulle det ingå som en del i OS. Det fick Calatrava att göra en futuristisk skapelse med fokus på rörelse, rena abstrakta former i ett aerodynamiskt utförande påminnande om ett rymdskepp. Att tornet i Calatravavitt samtidigt är utformat som ett gigantiskt solur har gjort att det mäter tiden åt sin stad och dess invånare.
Efter den insatsen låg världen öppen för Calatrava. Bland hans mer spektakulära projekt kan nämnas järnvägsstationen i Lyon, Oberbaumbron i Berlin, Orientestationen i Lissabon, universitetsbiblioteket i hans andra hemstad Zürich, konstmuseet i Milwaukee och den oerhört vackra Sundial Bridge i Redding, Kalifornien. I samma andetag kan naturligtvis Turning Torso i Malmö nämnas, men i nästa andetag ska noteras att den avviker ganska kraftigt från Calatravas övriga projekt.
Men även om världen låg vidöppen för Calatrava sökte han sig tillbaka till Spanien. Det fick honom att i Bilbao göra Zubizuribron (zubizuri är baskiska för just vit bro), men efter det kallade hemstaden Valencia åter. Vad han där gjort när området där det ligger i utkanten av stadskärnan är helt färdigt och börjat aktivt brukas av los valencianos är en drömvärld i glas och betong, en skymt av framtidens Valencia och en föraning om 2000-talets arkitektur. Området heter Ciutat de les Arts i de les Ciències och rymmer av Calatravas hand ett operahus, ett planetarium LHemisfèric och ett vetenskapsmuseum. Här skulle också ha stått ett teletorn liknande det i Barcelona, men det stötte på politisk patrull och lär inte bli byggt inom överskådlig framtid. Men med detta kolossalverk har Calatrava blivit för Valencia vad Gaudí sedan länge är för Barcelona.
Form, funktion och förebilder
Hur känner man bäst igen en byggnad av Calatrava? Den är vit,
liknar gärna något flygkunnigt djur eller flygliknande föremål,
låter ofta form gå före funktion och har gärna en eller
annan maskindriven del för att om möjligt höja den estetiska
effekten. Till det ska sägas att behandlingen av ljuset spelar en stor
roll i Calatravas verk. Någon har sagt om Calatravas broar att först
är det bron och sedan är det den verkliga bron, dvs.
att tekniskt sett behövs inte allt det material Calatrava ofta förser
sina broar med. Vidare har Calatrava en tendens att dramatisera och mystifiera
sina byggnader. Han har också sagt att han gärna ser att termen poetisk
används i anslutning till hans verk.
Vilka är Calatravas främsta förebilder och inspirationskällor? Under studietiden såg han allt som fanns att se av Le Corbusier, Alvar Aalto, Giò Ponti och Hans Scharoun. Men det är katalanen (liksom Calatrava själv) Antoni Gaudí som står överst på listan bland förebilder för Calatrava. Han har sagt: För mig är Gaudís arbete en modell på varje tänkbart sätt. Jag har studerat hans verk på djupet och jag följer det fortfarande med nästan den beundran som en lärjunge kan ha för sin mästare. Det påståendet kommer inte som någon överraskning med tanke på att Gaudí som ingen annan var inspirerad av de lektioner naturen kan ge av det strukturella, det geometriska och det plastiska.
Nu är det Santiago Calatrava som för de lektionerna vidare till kommande generationer av arkitekter.
Bibliografiskt
Den som vill veta praktiskt taget allt som är värt att veta om Santiago
Calatravas verk fram till och med 2005 ska lägga namnet Alexander Tzonis
på minnet. Framför allt har denne krönikör och professor
till professionen utkommit med standardverket Santiago Calatrava: The Complete
Works (2004), men även med några monografier om Calatrava som
Santiago Calatrava: The Athens Olympics (2006) och den spännande
Santiago Calatrava: The Bridges (2005). Tillsammans 900 sidor att fördjupa
sig i om en av nutidens främsta arkitekter.
En aktuell modellutställning av åtta av Calatravas verk kan beses på Dansk Arkitektur Center, som ligger på Strandgade ganska centralt i Köpenhamn. Förutom modeller av de färdiga verken får man i utställningen följa processen från idé, via skisser och modeller till det färdiga verket. Utställningen pågår till och med 10 september.
Härnäst kommer Santiago Calatrava att låta tala om sig genom World Trade Center Transportation Hub i New York. Det är den enda byggnad som inom överskådlig framtid (invigningen är beräknad till 2009) står färdig på den omdiskuterade platsen där World Trade Center stod till och med 11 september för fem år sedan. Efter den kommer Calatrava, mannen med vingar, att fortsätta att flyga världen över med sina verk ett bra tag framöver.
Länk till NE.se: Turning
Torso - Malmös nya ikon
Extern länk: Calatrava
i Köpenhamn
(Artikeln publicerad 2006-08-15)
Calatrava: Brobyggare med vingar
http://www.ne.se/rep/calatrava-brobyggare-med-vingar
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
