Ellen Albertsdóttir, frilansjournalist och NE-medarbetare
Var tredje svensk kommer någon gång under sitt liv att drabbas av cancer. Dess utbreddhet är priset vi måste betala för en allt högre medellivslängd, skriver onkologen Siddharta Mukherjee i The Emperor of all Maladies (2010).
Siddharta Mukherjee presenterar själv sin bok som dels en cancerns ”biografi”, dels ren militärhistoria. Det handlar om segrar och förluster, överlevnad och motstånd. Oundvikligen, skriver Mukherjee, handlar det också om ”de skadade, de dömda, de glömda, de döda”.
Lamslående diagnos
The Emperor of all Maladies är tillägnad en av dessa döda, Robert Sandler, och alla dem som kom före och efter honom. Robert dog bara tre år gammal av leukemi 1948.
Trots att forskningen sedan dess har gått framåt är en cancerdiagnos ännu något omvälvande. I detta är författaren Aleksandr Solzjenitsyns Cancerkliniken (1968) fortfarande aktuell i sin svidande skildring av diagnosen som ett medicinskt Gulag. I sig mer lamslående än det auktoritära Sovjetunionen.
”The War on Cancer” – bekämpandet av cancern i USA – inleddes ett fåtal år efter att Cancerkliniken givits ut. Men liksom i det amerikanska kriget mot terrorn är fienden även här undanglidande. Därför är det också ett krig som är svårt att vinna.
 |
|
– Jag ska bara... |
|
© ISTOCKPHOTO |
Cigarettboven
”Förebyggandet är botemedlet”, skriver Siddharta Mukherjee i The Emperor of all Maladies. Rökning orsakar till exempel mer för tidig död än något annat vi kan påverka.
Lungcancer är nämligen den cancersjukdom som orsakar flest dödsfall bland kvinnor. Hos män kommer den tvåa efter prostatacancer.
Att vi blir äldre förklarar nämligen endast ungefär tre av fyra cancerfall. Livsstil, det vill säga just om vi röker, dricker alkohol, vad vi äter och hur vi motionerar, står för den övriga delen.
I USA, skriver Mukherjee, var konsumtionen av cigaretter mindre än en cigarett om året per capita 1870. Men 1953 rökte en amerikansk man i genomsnitt tio cigaretter varje dag. En skotte rökte närmare tjugo.
Samtidigt ökade lungcancerns utbredning dramatiskt. Vid en konferens i London 1947 försökte man reda ut varför. Man skyllde på mycket: röntgenstrålar, kol, förkylningar, luftföroreningar och avgaser. Men inte på cigaretten.
Någon hävdade att avgaser var en rimlig förklaring då fler drabbade fanns i storstäderna än i byarna. Han insåg däremot inte att det också var fler som rökte i städerna än på landsbygden.
Det dröjde till 1956 innan det publicerades en studie som visade på sambandet mellan lungcancer och rökning. Samma år rökte 45 procent av den amerikanska befolkningen. Andelen rökande har efter detta aldrig varit uppe i samma siffror igen. Men många fortsatte ändå att röka.
Nu röker drygt 900 000 svenskar dagligen. Samtidigt ökar rökningen bland unga. Cirka 43 procent av flickorna i årskurs 2 på gymnasiet uppger att de röker, enligt Statens folkhälsoinstitut. Detta är fem procentenheter fler än 2004.
Cancern i oss
Vad gäller lungcancer är sambandet med rökning tydligt. Visserligen drabbas en del som aldrig har rökt, men det är sällsynt. I andra fall är det svårare att veta hur cancer ska förebyggas. Många drabbas utan att veta exakt varför.
Desto längre vi lever, desto större är också risken att vi drabbas. ”Vi kan göra oss av med cancer lika lätt som vi kan göra oss av med processer i våra kroppar som förutsätter att något växer: åldrandet, läkandet, reproduktionen”, skriver Mukherjee i The Emperor of all Maladies.
Mukherjees budskap är därför att man borde fokusera mer på att förlänga livet än på att eliminera döden. Segern måste omdefinieras. I denna riktning går också forskningen.
”Cancern är mitt nya normaltillstånd”, säger till exempel en leukemipatient till Mukherjee i The Emperor of all Maladies.
Mukherjee tror att många som drabbas av cancer i framtiden kommer att behandlas för detta under resten av sina liv. Det handlar då om läkemedel för att förebygga, bota och lindra – och att man då skulle växla mellan dessa tre läkemedel.
Detta håller även Roger Henriksson, professor och verksamhetschef för Radiumhemmet i Solna, med om. Men han tycker att det är viktigt att koppla samman detta med en god livskvalitet.
– Vi bör alltmer koppla våra insatser till hur patienter lever sitt liv utifrån patientens vilja och förutsättningar, säger Roger Henriksson.
I väntan på cancer
Att antalet som lever med cancer ökar kraftigt ställer också nya krav på sjukvården. Det handlar då om efterkontroller, uppföljning samt fysiska och psykiska biverkningar.
Samtidigt är cancern redan nu ständigt närvarande. Även bland friska. Patienter som har haft bröstcancer medicineras ibland på samma sätt som de som är i riskzonen för sjukdomen. Och mammografiundersökningar och cellprov är rutin för många kvinnor.
Baksidan av att cancerns spridning i sjuka kroppar saktas ned kan bli att dess okontrollerbara spridning i kulturen i stället ökar, skrev skribenten Steve Shapin i en essä i tidskriften The New Yorker nyligen.
– Det kommer att vara så för fler tumörsjukdomar än bröstcancer, och det är något vi bara måste acceptera. Behandlingarna blir kanske i vissa fall livslånga, och många medmänniskor med cancerbehandling kommer att leva bland andra ”friska”, menar Roger Henriksson.
Han avslutar sedan med en såväl grundläggande som brännande fråga: ”Har vi möjlighet till detta för alla?” Dilemmat är uppenbart. Det handlar om resurser.
I Sjukdomen som metafor (1978) skildrade den amerikanska författaren Susan Sontag – som själv dog av cancer 2004 – också hur varje tidsålder har en sjukdom som bär människans största skräck. Vår tids är onekligen cancern.
Cancerns biografi
http://www.ne.se/rep/cancerns-biografi
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
