Filmfestival i Cannes:Cannes 2001 – vändpunkt eller slutpunkt?av Arne JärteliusNE-redaktör | ||
| Årets filmfestival i Cannes kommer inte att räknas till de mer minnesvärda. Tvärtom. Vad man i stället kan hoppas på är att den ska utgöra en vändpunkt och ett generationsskifte. Som marknadsplats fungerar Cannes säkert alldeles förträffligt. Det är också ett gyllene tillfälle för den som har råd att få tidningar att upplåta sina spalter åt diverse jippon för såväl halvfärdiga som ofärdiga produkter. Men som filmfestivalernas filmfestival, magneten för allt vad kvalitet inom filmkonsten heter, är dagens Cannes väldigt avlägset från den tid som en gång var. | ||
Generationsskifte Förra året fick filmfestivalen i Venedig en ny ledning. Nästa år får filmfestivalen i Berlin en ny chef, och med årets prisutdelning i Cannes gjorde festivalgeneralen sedan mer än 20 år, Gilles Jacob sin sista officella plikt i den funktionen. Förkrigsgenerationen verkar ha gjort sitt i ledningen för de tre största filmfestivalerna i världen. Den nye festivalchefen i Cannes, Thierry Frémaux, som sedan länge varit en av Gilles Jacobs nära förtrogna, verkar mest vara intresserad av en del tekniska förändringar och förbättringar – en utomhusvisning av den förlängda versionen av "Apocalypse" var en sådan detta år – men när det gäller filmurvalet för Guldpalmskandidaterna vill han ha en kontinuitet mellan gamla och nya förmågor. I år resulterade det i föga intresseväckande filmer av veteraner som David Lynch, Ermanno Olmi, Aleksandr Sokurov och Manoel de Oliveira.
Det är nog tyvärr på det viset att "marknaden", med USA-filmen som alltings mått, definitivt tagit över, och filmfestivalerna – i synnerhet då de största bland dem – kan nog inte göra mycket annat än att lydigt ställa in sig i ledet. Anglofixerat Det engelska språkets inflytande på filmen världen över gör sig allt bredare år från år. Förra året gjordes 23 procent av de tyska producenternas filmer på engelska, att jämföra med 12 procent året innan. Detta enligt den nyligen publicerade Cannes Market Focus 2001. Motsvarande siffror för Frankrike var 13 respektive 9 procent. Bakom de siffrorna döljer sig främst de internationella samproduktionerna med deras behov av att fungera över gränserna. Av de 20 bästsäljarna på den tyska filmtoppen förra året var bara en – ”Anatomie” – producerad i Tyskland. Lasse Hallströms "Chocolat" är det kanske bästa exemplet från förra året på hur viktig engelskan är som språk för en films internationella framgångar. I USA spelade hans film in 68 miljoner dollar och fick fem oscarsnomineringar. Den fortsatte att gå bra över stora delar av världen. Med ett intressant undantag – Frankrike – och detta trots fransyskan Juliette Binoche i huvudrollen (den amerikanska “Pippi Longstocking” gick som bekant inte alls i Sverige). Nordiska exempel på samma trend är Lars von Triers bolag Zentropa, Film i Väst och Memfis Film. Förra årets Cannesvinnare var von Triers engelskspråkiga "Dancer in the Dark". Samme regissörs nya film "Dogville" är också en engelskspråkig produktion, och i Cannes skrev von Trier kontrakt med Nicole Kidman om hennes medverkan i hans nya film. Thomas Vinterberg, regissör till "Festen", kommer närmast med den engelskspråkiga "It´s All About Love" med amerikanerna Claire Danes och Joaquin Phoenix i huvudrollerna. Memfis Film, med regissörer som Lukas Moodysson och Josef Fares i sitt stall, har i Cannes skrivit ett avtal med den franska filmkanalen Canal Plus om ett antal samproduktioner de närmaste åren. Att det handlar om internationellt gångbara filmer säger väl sig självt i sammanhanget. En engelskspråkig svensk film som såldes i Cannes var skräckfilmen "The Unknown". Svenska filmförvärv i Cannes att nämna är att SF köpt bland annat indiskan Mira Nairs (känd för "Salaam Bombay") "Monsoon Wedding" och den australiska "Black and White" med Robert Carlyle i huvudrollen. Sandrew Metronome var framme och tog den likaledes australiska "Rabbit-Proof Fence" med Kenneth Branagh och Scanbox fångade "Crush" med Andie MacDowell. Cannesbokslut Cannes 54:e filmfestival kan läggas till handlingarna. Det mesta som bjöds i tävlingsprogrammet var vatten, men där fanns även en del vin att njuta. Vindoftande filmer på väg till de svenska biograferna är inledningsfilmen "Moulin Rouge", den tecknade “Shrek”, bröderna Coens "The Man Who Wasn´t There" och Sean Penns "The Pledge" med Jack Nicholson i huvudrollen. Andra höjdpunkter vi också kan hoppas få se på våra biografer är Michael Hanekes sadomasochistiska "La Pianiste", Cédric Kahns massmördare "Roberto Succo", Jacques Rivettes eleganta "Va savoir!" och, förstås, Nanni Morettis guldpalmsvinnande mästerverk "La Stanza del figlio".
Cannesvinnarna Guldpalmen: Nanni Moretti för "La Stanza del figlio"Juryns stora pris: Michael Haneke för "La Pianiste"Bästa regi: Joel Coen för "The Man Who Wasn´t There" och David Lynch för "Mulholland Drive"Bästa kvinnliga skådespelare: Isabelle Huppert ("La Pianiste")Bästa manliga skådespelare: Benoît Magimel ("La Pianiste")Bästa manus: Danis Tanovic för "No Man´s Land" Cannesjuryn Årets jury för Guldpalmen leddes av Liv Ullmann. Vid sin sida hade hon skådespelare som Julia Ormond och Charlotte Gainsbourg och regissörer som Mathieu Kassovitz och Terry Gilliam. (Artikeln publicerad 2001-05-23)
|
Cannes 2001
http://www.ne.se/rep/cannes-2001
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
