Ellen Albertsdóttir , NE-medarbetare och frilansjournalist
Louisiana i Humlebæk firar 50 år som konstmuseum med att visa Paul Cézanne och Alberto Giacometti i en gemensam utställning, en av museets dyraste någonsin. Men hur lika varandra är i själva verket 1800-talsmålaren Cézanne och 1900-talskonstnären Giacometti?
Paul Cézanne (1839–1906) – målare, brevskrivare, konstnär, Aix-en-Provences stora stolthet – ses som en av 1800-talets främsta konstnärer och en av de första moderna målarna. Konstnären Giacometti (1901–66) – skulptör, målare, tecknare, skribent, parisare in i själen – var en stor beundrare av Cézanne, och båda är dragplåster när Louisiana nu som första konstmuseum i världen väljer att visa dem båda tillsammans.
 |
|
Är Giacomettis figur på väg till eller ifrån Cézannes frikostigt dukade bord? |
|
Collection Stedelijk Museum Amsterdam/Louisiana Museum of Modern Art |
Konceptutställning
Cézanne målade ofta i olja, gärna stilleben, äpplen, skallar, och otaliga porträtt av sin hustru Hortense. Giacometti är däremot, även om också han målade, mest känd för sina trådtunna människoskulpturer, närmast inspirerade av forntida egyptisk konst. Medan Cézanne har bildat skola för det moderna måleriet har Giacomettis egensinniga skulptörkonst få, om några, sanna efterträdare.
Cézanne föddes i södra Frankrike, i idylliska Aix-en-Provence, och Alberto Giacometti i Breliadalen i Schweiz. Båda levde en tid i Paris, men medan Giacometti stannade i huvudstaden större delen av sitt liv föredrog Cézanne sin födelseort och sitt så ofta avbildade berg Mont Sainte-Victoire.
Nu ställs Cézanne ut för första gången i Danmark. Detta har sin förklaring i att de stora museerna är ytterst motvilliga till att låna ut konstnärens verk. Inför denna utställning har Louisiana lånat målningar och teckningar av Cézanne från flera av de stora museerna, som Musée d'Orsay i Paris, National Gallery i London, National Gallery of Art i Washington samt The Museum of Modern Art och Guggenheimmuseet i New York. Men det satt långt inne.
Museichef Poul Erik Tøjner berättar att det var konceptet – att kombinera Cézanne med Giacometti – som till slut gjorde flera till synes omöjliga lån möjliga. Giacomettiutställningen var inte lika krånglig att sätta ihop, då Louisiana redan har flera av hans skulpturer i sin fasta samling. Sammanlagt 170 verk visas i utställningen, varav 60 är skapade av Cézanne, och den tog tre år att få utställningsklar.
Ordningsskapande
Utställningen är uppdelad i tre delar. Den inleds med en presentation av Cézannes verk, sedan följer Giacometti och slutligen presenteras de båda konstnärerna tillsammans. I Giacomettiavdelningen har visionen varit att komplettera bilden av Giacometti – genom att utöver hans skulpturer även visa målningar och tidiga skisser av honom.
Den sista delen av utställningen är också den viktigaste. Louisiana tar i sin satsning fasta på flera likheter i Cézannes och Giacomettis respektive konstnärskap, som att de båda målar porträtt, landskap och stilleben. Utställarna försöker också visa på deras parallella liv, som att de i trettioårsåldern fokuserade mycket på våld och sexuell aggression i sin konst. Genom att ställa ut dem tillsammans är avsikten att försöka visa dem båda i ett nytt ljus.
– Tanken är att man ska följa utställningen i en viss ordning, men det kan vi inte styra, säger museidirektören Poul Erik Tøjner och ler.
Tveksamma likheter
Likt Cézanne som gärna målade av sin hustru avbildade även Giacometti sina nära och kära. Hans broder och nära arbetskamrat Diego, hans fru Annetta och senare även hans älskarinna Carolin var populära motiv för Giacometti. Men medan Giacometti ansträngde sig för att mejsla fram ett levande uttryck ser Cézannes porträttpersoner ofta likgiltiga och nollställda ut.
”Jag vill erövra Paris med ett äpple”, utbrast en gång Cézanne. Frukt som motiv valde han för att de var tåligare, jämfört med blommor som vissnade innan han hunnit färdigställa sina målningar. I Louisianas utställningsinformation förklaras Giacomettis användande av äpplen i sina verk som ett sätt att hedra Cézanne, men det skulle lika gärna kunna vara för att det är ett vanligt och tacksamt motiv.
Detta, att äpplen är ett vanligt motiv hos de båda konstnärerna, är en av flera invändningar som uppstår mot utställningens ambition. Det finns fler. Porträtt och landskap måste vara två av konsthistoriens vanligaste teman, och konstnärernas målningar och skisser föreställande skallar är inte ens särskilt lika. Vi har sett dessa motiv förut, inte bara på hos Giacometti och Cézanne. Att två mörka konstnärssjälar väljer att fokusera på sex och våld när de är i trettioårsåldern är inte heller det något unikt.
Vissa likheter finns förvisso mellan konstnärerna. Giacometti var som sagt en uttalad beundrare av Cézanne, och Giacomettis stående figurer kan anses ha vissa likheter med Cézannes ”Badande kvinnor”.
Oberörd
Utställningens utropstecken är den sista avdelningen. Där visas hur Giacometti målat av kända Cézanneverk. Dessa kopior, slarvigt skissade i block, visar givetvis på samhörighet. För Alberto Giacometti älskade att kopiera, inte enbart Cézannes verk. I hans utgivna anteckningar går att läsa (Alberto Giacometti skriver, 1993):
”Första gången jag såg reproduktioner av konstverk, var i min tidigaste barndom och är bland mina äldsta minnen. Jag fick omedelbart lust att avbilda alla dem jag tyckte mest om, och glädjen att kopiera har aldrig lämnat mig sedan dess.”
Ett tecken på att Giacometti influerats på olika sätt av Cézanne är att Giacometti kallade honom för den konstnär som han hade lärt sig mest av. Han sade sig vara förtrollad av hans målningar, och han menade att Cézanne hade en ”unik ställning inom allt måleri från senare sekler”.
Men han påverkades säkert ofrånkomligen också av andra, även samtida, konstnärer. Att ställa två, vid första anblicken, olika konstnärer sida vid sida är en utmaning – och ett sätt att visa att konstnärer som lever i olika sekel kan ha gemensamma beröringspunkter. Den stora frågan är om influenserna från just Cézanne är så pass starka att det rättfärdigar att Louisiana ägnar en hel utställning åt att hylla dessa, inte särskilt slående, likheter?
Naken dedikation
Utställningen är dedicerad till museets grundare, Knud W. Jensen, som drömde om att visa Cézanne, och som också var den som skapade museets Giacomettisamling. Knud W. Jensen dog år 2000 och tanken inställer sig att det inte är så mycket konstnärernas likheter som en önskan att hedra sin grundare som styrt Louisianas utställningsval detta jubileumsår.
Trots dessa invändningar är ”Cézanne & Giacometti” en ambitiös satsning och det är imponerande många verk i utställningen. Målningar har flugits till Danmark från hela världen med kurirer och det är sällan en skandinav får tillfälle att beskåda Cézanne på hemmaplan. Bara detta hade varit nog imponerande. Giacometti är däremot en permanent lyx för de museibesökare som tar sig tid att besöka Louisianas fasta samling.
Nu hamnar fokus i stället på huruvida Giacometti och Cézanne är lika varandra, museichefen stoltserar med detta unika koncept och får medhåll av konstkritiker och flera av de övriga besökarna på Louisiana. Som en följd slås man av en ofrånkomlig fråga: Är det ingen annan, i H.C. Andersens rike, som ser att den pompöse kejsaren kanske är spritt, språngande naken?
(Artikeln publicerad 2008-02-27)
Cézanne & Giacometti: Är kejsaren naken?
http://www.ne.se/rep/cezanne-giacometti-är-kejsaren-naken
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
