Per Eliasson , lektor vid Malmö högskola
Christophe Meili var en helt vanlig 29-årig handelsstudent i Zürich. På kvällar och nätter arbetade han som säkerhetsvakt på Union Bank. När han en kväll i januari 1997 såg att en hög med gamla räkenskaper avsedda för dokumentförstöraren innehöll material från krigsåren blev han upprörd. Han tog med sig några av dokumenten som han trodde hade betydelse för den pågående undersökningen om krigstida judiska bankkonton och överlämnade dem till judiska församlingen i Zürich.
De dokumenten blev sedan en viktig del i kraven på schweiziska banker att ersätta arvtagarna till judiska banktillgångar. I maj 1997 förhördes han av ett amerikanskt senatsutskott och förklarade att han inspirerats till att rädda dokumenten av att han sett Steven Spielbergs historiska film Schindler's List (1993).
 |
|
Omar Sharif, Peter O'Toole och Anthony Quinn i filmen Lawrence av Arabien. |
|
|
Filmens födelse
Det exemplet på makten hos Klio, historiens musa, berättar Ulf Zander om i sin nya bok om amerikansk film under nästan hundra år – Clio på bio. Historien om Meili är också ett bra exempel på det genomslag som populärkulturen har. En genomsnittlig historisk avhandling i Sverige trycks i några hundra exemplar och den läses av betydligt färre. Men film – inte minst historisk sådan – på bio och på TV ses av miljoner.
När film slår igenom som massmedium strax efter förra sekelskiftet är det med en oerhörd kraft. Med den rörliga bilden kan människor låta sig i fantasin förflyttas i rum och tid. Den gigantiska hemmamarknaden gör amerikansk film, och med det Hollywood, världsledande redan från början. De första spelfilmerna hämtar sina motiv från historien och har ofta ett mycket tydligt politiskt eller moraliskt budskap.
D.W. Griffiths Nationens födelse från 1915 blir Zanders avstamp i filmhistorien. Denna rasistiska men trots det stora film bildar skola när det gäller att romantisera de forna sydstaterna och deras ”förlorade sak”. När Borta med vinden lanserades 1939 så var redan tolkningsschemat, det som skulle kunna kallas den historiekulturella matrisen klar – det stora vita huset som plantagens hjärta, sydstatsskönheter i vita klänningar och lojala svarta slavar. Den matrisen återfinns sedan i nästan varenda amerikansk film som behandlar sydstatshistorien och förhållandet mellan svarta och vita.
På samma sätt spårar Zander de bärande teman i amerikansk film som bidragit till att forma en amerikansk identitet: ”gränslandet”, där vilda västern-filmerna hör hemma, ”det goda kriget”, andra världskriget som nationell ikon, och ”vilda östern”, om konstruktionen av ”de andra” i amerikansk film.
Filmens olika förståelseskikt
Fördelen med bokens tematiska upplägg är att det ger en överblick samtidigt som vissa välkända filmmakare som D.W. Griffith, Alfred Hitchcock och Steven Spielberg kan granskas separat. På det sättet blir också Zanders tes tydlig, nämligen att historisk film oftast inte säger särskilt mycket om de historiska förlopp den skildrar. Det betyder inte att den alltid är dålig historia. En historisk film kan mycket väl ge ett bidrag till god historisk kunskap. Men poängen är att den också, särskilt om de kommersiella villkoren är tuffa, vilar tungt i den samtid som producerar filmen.
Hur illa det kan gå när autenticitet blir viktigare än samtidsrelevans exemplifierar Zander med filmen Gods and Generals från 2003 som behandlar det amerikanska inbördeskriget. Den blev ett ekonomiskt fiasko där bland annat sydstatsgeneralen Stonewall Jacksons långa och innerliga bönestunder med hustrun, historiskt helt korrekta, var omöjliga för en modern biopublik att relatera till.
Denna filmens bundenhet till sin samtid öppnar emellertid för andra möjligheter än historieförmedling i autentisk form. I stället blir filmen en viktig källa till kunskap om den tid i vilken den producerades. Det är då som Rudolph Valentinos schejkfilmer från 1920-talet och verk som 1960-talets Lawrence av Arabien och 2000-talets Kingdom of Heaven kan säga oss något om historien sådan den skrevs och uppfattades av sin samtid.
I dessa filmer visar konstruktionen av ”den andre” på bioduken både kontinuitet och förändring. Till de fasta stereotyperna kring Mellanöstern i amerikansk 1900-talsfilm hör en slags schejkromantik som blandas med motiv från odalisker och haremsmystik. Förändringen över tid ligger framför allt i hur arabiska ledare ges politiska motiv och drivkrafter som inte skiljer sig från deras amerikanska och europeiska motsvarigheter. Där markerar till exempel Kingdom of Heaven ett brott när både muslimska och kristna ledare framställs som fredssökande medan korsfarare blir provokatörer. Betecknande är att den filmen inte heller gick särskilt bra i USA medan den fick ett positivt mottagande i Europa.
Det finns också ett tredje skikt av förståelse hos en film – något Zander inte uttryckligen pekar på – och det är filmens mottagande i samtiden. Ett tydligt exempel på detta är när Hitchcock vägrade att underordna sig det för tillfället mest opportuna stämningsläget. En klassiker som Livbåt från 1944, där skeppsbrutna som fick representera de krigförande nationerna delade umbärandena i en gemensam livbåt, fick därför ett mycket svalt mottagande. I symbolisk form vågade sig Hitchcock på att ifrågasätta enigheten mellan de allierade samtidigt som filmens tyska ubåtsman, som skulle representera nazismen, inte framställdes i tillräckligt dålig dager.
Film som historisk källa
De olika skikten hos film som historisk källa – som historieförmedling och som samtidsdokument – är Zanders genomgående tema när han går på bio med Klio. En fråga som Zander visligen undviker är dock om inte även andra spelfilmer än de som är uttalat historiska har ett värde som samtidsdokument. Särskilt tydligt är det när han behandlar de efter andra världskriget populära filmerna om soldaternas hemkomst. Det var en genre som återkom efter Vietnamkriget.
Här är det i stället samtidens problem som står i centrum med veteranernas anpassningssvårigheter, höga arbetslöshet och bestående krigsskador, både mentala och fysiska. Det är dock inte särskilt meningsfullt med en ortodoxi i fråga om vilka motiv som kan sägas vara historiska och vilka som inte är det. Detta i synnerhet som hemkomstgenren består över tid och innehållet därmed blir historiskt per definition. Mer intressant är då att fråga vilket bruk av historia som gör just historisk film så spännande.
Zander skissar här några kategorier som för tankarna till olika sätt att uppfatta tid och historia. Historien innebär en kontrast till samtiden, på ont och på gott. En film som Det rätta virket från 1983, om 1960-talets rymdpionjärer, kan tjäna som ett löfte att återupprätta USA:s ställning i världen efter ett traumatiskt 1970-tal. TV-serien Rötter från 1977 kan ses som en erinran om slaveriets oförrätter men samtidigt som en påminnelse om hur mycket som ändå har blivit bättre.
Samtidshistoria
Men historien i en film kan också uppfattas som en parallell till samtidens skeenden. Vanligt har varit att tolka västernfilmernas sheriffer som historiska paralleller till USA:s roll som världspolis under efterkrigstiden. Mer konkret har filmer om förintelsen, exempelvis Schindler's List och TV-serien Förintelsen, motiverats med att de innehåller historiska lärdomar om händelser som inte får upprepas. Betydelsen av historisk film ligger i spänningen mellan det förflutna och nuet där samtiden, på många olika sätt, kan spegla sig i historien.
Ulf Zander gör verkligen det han utlovar i bokens inledande kapitel när han låter den amerikanska 1900-talshistorien spegla sig i den historiska filmens värld. En stor beläsenhet och skarpsynta analyser gör hans bok till ett standardverk om amerikansk film. Det jag kanske skulle önska mig är ett tätare slutkapitel som ännu tydligare sammanfattar analysen av filmens betydelse för amerikansk identitet. Där kunde också en diskussion ha förts om vilken viktig roll amerikansk film har som upprätthållare av en kulturell hegemoni och för politisk identifikation runt om i världen.
Men man kan inte få allt, och inte sedan jag läste Leif Furhammars och Folke Isakssons numera klassiska Politik och film (1969) har en filmhistoria gett mig så mycket.
(Artikeln publicerad 2006-11-15)
Clio på bio: Amerikansk historia, film och identitet
http://www.ne.se/rep/clio-på-bio-amerikansk-historia-film-och-identitet
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
