Anders Hansson, NE-medarbetare
Darfur – vid det här laget är det väl få som inte hört talas om den sudanesiska regionen. Det finns väl knappast heller någon som inte förknippar Darfur med mord och våldtäkt, lidande och död. Det låter som ett veritabelt folkmord, men det är något som medlemmarna i FN:s säkerhetsråd inte kan enas om. Att försöka hitta förklaringar till dessa fruktansvärda övergrepp kan nästan kännas oanständigt.
Samtidigt är det nog tvunget att förstå sambanden om det ska gå att få ett stopp på det som sker. Med hjälp av boken Darfur: Konfliktens bakgrund (2007) av Julie Flint och Alex de Waal ska NE.se försöka reda ut några av begreppen.
 |
| NIC BOTHMA/EPA/SCANPIX |
| En närmast obegränsad tillgång på billiga vapen har starkt bidragit till den tragiska utvecklingen i Darfur. |
Samhällsstympning
Hungersnöd och inbördeskrig är inte något nytt fenomen i Darfur. Men en tydlig startpunkt för den kris som vi tyvärr ännu inte sett slutet på är det väpnade uppror som utbröt i början av 2003. Till en början var upprorsmännen framgångsrika men krigslyckan vände när regeringen började sikta in sig på civila mål i stället för att anfalla rebellställningar. Regimen valde också att släppa lös milisen janjawid. Denna har sedan dess stulit, bränt, stympat och dödat. Dessutom är våldtäkt ett så utbrett fenomen att det förefaller vara en medveten taktik för att trasa sönder samhällsstrukturen.
Regimen och janjawid inte bara förintar folkgrupper, helt eller delvis. De "knäcker och förstör Darfurs själ" genom att vända grannar mot varandra och "stympar ett samhälle (...) där man förut levde och frodades i rik mångfald", skriver Flint och de Waal.
Ansiktslösa afrikaner
Det finns många problem med svenska mediers rapportering från Afrika och andra avlägsna delar av världen. Utrymmet är litet och tiden kort. Komplexa skeenden ska presenteras på ett lättförståeligt och för nyhetskonsumenten intresseväckande sätt. Förenklingar är ofrånkomliga. Ofta blir resultatet att den redan orättvisa och ensidiga bilden av Afrika som krisernas kontinent bekräftas. Ansiktslösa afrikaner slår ihjäl varandra i ett land vi knappt vet var det ligger, av skäl som ingen riktigt verkar kunna eller vilja förklara.
I fallet Darfur brukar man, med brasklappen att förklaringen är en grov förenkling, säga att konflikten står mellan arabiska nomader och bofasta "afrikanska" bönder. Faktum är att folkslagen och stammarna i Darfur under lång tid levt sida vid sida. De har samma hudfärg och religion (islam) och eftersom ingifte varit mycket vanligt har skillnaderna befolkningsgrupperna emellan närmast suddats ut. Av taktiska skäl har politiker i Sudan spelat på kvarvarande skillnader och motsättningar och det har bidragit till att skapa en verklig klyfta.
Darfur, som tidigare var ett självständigt och under en period mäktigt rike, har länge varit ett eftersatt område i Sudan. I det jättelika landet, kontinentens till ytan största, fördelas resurserna väldigt ojämnt. Tre stammar från den norra regionen dominerar totalt inom regering och förvaltning, poliskår och militär, bankväsende och olika utvecklingsprojekt. Detta har lett till missnöje, inte bara i Darfur. År 2005 lyckades det dock att förhandlingsvägen få slut på ett annat drygt 20 år gammalt inbördeskrig i södra Sudan.
Ridande djävlar
Trots, eller kanske på grund av, att ingen egentligen intresserat sig för Darfur och dess befolkning har regionen blivit en bricka i ett större politiskt spel. Libyens ledare Muammar al-Khadaffi hade efter att han tog makten 1973 en dröm om att skapa ett stort arabiskt välde på bägge sidor om Sahara. 1981 förklarade han Libyen och Tchad som en union och planerade att annektera grannlandet. Khadaffi fick Sudans tysta medgivande att använda det angränsande Darfur som militär språngbräda. Den svåra torkan som sedan flera år plågade regionen hade redan lett till spänningar mellan nomader och bofasta. Underblåsta av oroligheterna i Tchad bröt de nu ut i inbördeskrig som varade 1987–89. Det var först under den här perioden som darfurierna hörde talas om en milis som kallades janjawid.
Ordet janjawid betyder 'nomadstammar' eller 'skurkar', 'banditer' men det ger även associationer till de arabiska orden jim (bokstaven G med syftning på automatkarbinen G3), jinn ('djävul', 'ond ande') och jawad ('häst'). Som ordet nu används ska janjawid förstås som 'beväpnade män till häst', även om den våldsamma milisen också kan komma ridande på kameler.
Tillsammans med den hungersnöd som torkan orsakade och som regeringen i Khartoum lät pågå okontrollerat identifierar Flint och de Waal två andra faktorer som bidragit till den tragiska händelseutvecklingen i Darfur. Den närmast obegränsade tillgången på moderna vapen är den första. År 1990 kunde man på marknaderna i Darfur köpa en kalashnikov, den sovjetiska automatkarbinen, för fyrtio dollar. Den andra faktorn var den nya politiska ideologin i Darfur, nämligen föreställningen om en arabisk överhöghet.
Etnisk rensning
Den sudanesiska regimen har upprepade gånger tagit avstånd från janjawid. Men ledningen för milisen förnekar inte att janjawid bekämpar rebellerna i Darfur för regeringens räkning. Det yttersta målet för milisen uttrycktes i klarspråk i ett direktiv från janjawids högkvarter som skickades ut i augusti 2004. "Ändra den demografiska kartan och töm Darfur på afrikanska stammar." Att regimen i allra högsta grad är inblandad i denna medvetna etniska rensning står enligt Flint och de Waal utom allt tvivel. Det faktum att flygvapnets bombningar har koordinerats med janjawidernas attacker bevisar detta.
Förutom att förstöra möjligheterna till överlevnad i byarna har janjawid och regeringsstyrkorna medvetet orsakat usla förhållanden i de stora flyktinglägren. Rädslan för att bli våldtagen eller mördad håller tillbaka folket från att ge sig ut och leta efter örter och rötter och samla bränsle. Samtidigt har regimen blockerat, försenat och försvårat hjälpaktioner utifrån med katastrofala följder. De senaste siffrorna talar om uppemot 300 000 dödsoffer totalt.
Människans mordiska natur
Darfur blev inte den bortglömda konflikt som regimen antagligen hoppats på. Ändå har omvärlden av olika anledningar stått ganska handfallen och tittat på. Afrikanska Unionen, AU, försökte tidigt medla men det gick trögt. FN:s säkerhetsråd har som så många gånger tidigare bakbundits av den vetorätt som de permanenta medlemmarna har. I detta fall är det främst Kina som har skyddat sina intressen i Sudans oljeindustri.
Den förre svenske utrikesministern Jan Eliasson var fram till helt nyligen FN:s speciella sändebud i Darfur med uppdrag att försöka mäkla fred. Uppdraget är svårt, inte bara på grund av Khartoums förhalningsförsök. Rebellerna är splittrade sinsemellan. Det finns två huvudgrupper, Sudanese Liberation Movement (SLM) och Justice and Equality Movement (JEM), men splittringen finns även inom främst SLM. Många försöker kapa åt sig en plats vid förhandlingsbordet och se om sitt eget hus. Som Flint och de Waal uttrycker det: "Beväpnade män får eller tar sig rätten att tala för människor som aldrig valt dem, och all eventuell idealitet blir snabbt skamfilad i krigets brutala verklighet."
Efter att ha läst Darfur: Konfliktens bakgrund är man ganska mycket klokare även om det är näst intill omöjligt att hålla reda på alla stammar och arabiska begrepp i ett samhälle som är så fundamentalt olikt vårt eget. Vad som förblir obegripligt är hur någon kan leva med att ha hundratusentals människors död på sitt samvete. Julie Flint och Alex de Waal karakteriserar "de mångfaldiga krigsförbrytarna i den nuvarande regeringens innersta krets" på följande vis: "Humaniteten har vittrat bort hos dem under sexton år eller mer av oinskränkt makt, och ett människoliv betyder ingenting för dem." Kan det vara som den ryske journalisten och författaren Arkadij Babtjenko konstaterade i sin uppmärksammade bok om kriget i Tjetjenien Krigets färger (2007): att människor tycker om att döda varandra?
Reportage på NE.se: Intervju med Jan Eliasson om fredsförhandlingarna i Darfur
(Reportaget publicerat 2008-07-02)
Darfurkonfliktens bakgrund
http://www.ne.se/rep/darfurkonfliktens-bakgrund
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
