Margareta Flygt, frilansjournalist
Det är kusligt att ett land plötsligt kan upphöra att existera. Det måste vara som att få en led amputerad, fantomsmärtorna söker en länge efteråt, även om det som tagits bort varit sjukt. Likadant är det vara för många som en gång levde bakom järnridån i DDR. Vissa saknar det, andra förtränger hemska minnen och några försöker förstå vad som egentligen hände.
2008 års vinnare av Deutscher Buchpreis, Uwe Tellkamps roman Der Turm: Geschichte aus einem versunkenen Land ("Tornet: Historia från ett sjunket land"), handlar just om detta, om att förstå det som en gång var Östtyskland, Deutsche Demokratische Republik. Det finns få konstarter som kan lära oss så mycket om ett tillstånd, en tid och känslor, som romankonsten när den är som bäst.
När tiden gick
Under mina år i södra Tyskland på 80-talet gjorde jag några korta resor bakom muren. Jag minns mest färglösheten, avsaknaden av bilar och puls på gatorna. Allra bäst minns jag lukten. Lukten av ett speciellt städmedel, avgaserna från Wartburgs och Trabis, brunkolen som folk eldade med och det flottiga matoset. Uwe Tellkamp väcker minnena till liv, men med hans språk blir det trista, gråa ett färgspakande panorama av människor man lever med länge.
Der Turm utspelar sig i Dresden de sista sju åren fram till murens fall 9 november 1989. Det enda alla verkligen hade i DDR var tid. Tiden står i centrum på flera sätt i romanen: det krävs tid för att läsa de nära 1000 sidorna och berättelserna synliggör hur olika vi ser på tid i dag. I DDR fanns det tid att iaktta, tid att köa framför mataffärer och myndigheter, och de som arbetade hade tid att fylla i de mest absurda anmälningsformulär på skrivmaskiner, med pekfingrarna och utan tippex. Om och om igen.
Uwe Tellkamp värjer sig mot allt vad Ostalgie (östnostalgi) heter. Han återskapar för att minnas och förstå, men han längtar inte tillbaka på något sätt. I en intervju förklarade han varför landet till sist imploderade: "Vi hade tid, men det var också det som gjorde att landet gick i konkurens. Det fanns ingen vettig organisation, inget som byggde upp eller en vilja att utvecklas, allt handlade bara om rädsla. Det fanns så kallade socialismer som är bra, att vi bryr oss om varandra, men en socialistisk stat är definitivt inte vägen till ett fungerande samhälle."
Rädsla för förändring lamslår, och det är precis vad som hände. I DDR visste alla allt, men så hände det inte heller så mycket, alla väntade på något man inte visste vad.
Operettland
De senaste åren har det kommit många böcker och filmer som handlar om DDR. De andras liv i regi av Florian Henckel von Donnersmarck, som vann en Oscar för bästa utländska film 2007, är den film som tydligast visar hur övervakningsstaten fungerade, hur en paranoid föreställning genomsyrade ett helt samhälle, vilket gjorde att all energi lades på kontroll i stället för att bygga upp en fungerande gemenskap.
I Tellkamps roman beskrivs DDR genom en rad människor. Romanen är full med beskrivningar av hur saker och ting gick till, hur samtal fördes, hur man organiserade sin vardag. Alla finns där, de politiska medlöparna, de som ansökte om utresetillstånd, elaka grannar, ungdomsförälskelser, den politiska eliten, oppositionella konstnärer och arbetare. Alla historier vävs samman till en skildring som visar ett samhälle i upplösning.
Huvudpersonerna bor i Dresdens bättre kvarter. De drömmer om en svunnen kultur och lever i ett finkulturellt elfenbenstorn, där litteratur och klassisk musik håller ihop världen. På operan säger någon: "Hela operan är en dröm: det meningslösa, överflödiga i gestaltad form. Kostar hundra miljoner bara för såpbubblor." Han får svaret: "Men det är vackra såpbubblor." Det är en passande symbol för den lilla frihet som finns i den totalitära staten, skör som en såpbubbla. Strävan efter det goda, sköna och vackra blir en tyst protest och överlevnadstaktik medan tiden långsamt tickar.
En dörr till vår tid
En gift man har en kärleksaffär och en hemlig extrafamilj och blir på så vis utpressbar för Stasi. Sonen vill bli läkare och rycker in till Nationale Volksarmee i tre år för att på så vis säkra sin studieplats. Han hunsas och bryts ner av pennalismen. Tellkamp skildrar hur gruppens makt över individen får rätt, hur orättvis den än är. När han ser sin vän dö i ännu en meningslös övning brister det för honom och han skäller på ¿den jävla staten¿. Följderna blir fatala: han får tolv månaders fängelse och straffarbete, studierna kan han glömma. Detta trots att hans föräldrar hade lärt honom att ljuga. I en tidig scen står barnen framför spegeln och fadern lär dem rodna, hålla masken och lång ögonkontakt, allt för att vara förberedd på att leva i en stat som inte unnade sina medborgare att tänka själva.
Romanen slutar med ett kolon: "Men då plötsligt slog klockorna, slog in den 9:e november, Deutschland einig Vaterland, slog mot Brandenburger Tor:"
De 1 000 sidorna i Der Turm är bakgrunden till det som händer i dag. Kolonet är dörren till vår tid. Boken har jämförts med Thomas Manns nobelprisbelönade Buddenbrooks, om en köpmansfamilj i Lübeck på 1800-talet. Liksom den romanen lärde oss om sin tid kommer Der Turm att bli ett standardverk för den som vill förstå DDR. Det är som att läsa en östtysk bokform av Edgar Reitz filmepos Heimat.
Läroår
Karl Marx Kapitalet är den ideologi som förbinds mest med öststaternas värdegrund, men Uwe Tellkamp påstår själv att Johann Wolfgang Goethes Die Turmgesellschaft, som ingår i Wilhelm Meisters Lehrjahre (1795), speglar DDR:s mentala tillstånd i ännu högre grad.
I Goethes utvecklingsroman är die Turmgesellschaft en sammanslutning av människor med upplysningstidens ideal som vill provocera fram en social förändring. De försöker påverka Wilhelms liv, så att det tar en ny riktning, att han ska vända teatern och konsten ryggen, liksom DDR-regimen försökte uppfostra och styra sina medborgare.
Det finns de som säger att ingen kan föreställa sig hur det var att leva i DDR om man inte upplevt det själv. Men med romanens hjälp kan läsaren i alla fall få en förnimmelse och kanske göra sig en föreställning av det oerhörda som skedde bara några tiotal mil från oss i en inte alltför avlägsen tid.
(Reportaget publicerat 2008-11-05)
DDR i backspegeln
http://www.ne.se/rep/ddr-i-backspegeln
Nationalencyklopedin, 2012-05-27
Kopiera källangivelse
